Hur känns det att skorra?

Därav skämtet att Lenin bara uppmanade till evolution, men folket som trodde han som vanligt hade svårt att uttala r gick och gjorde revolution.

Men jag tror inte att det var ett talfel utan ett särdrag som var vanligt i de "kultiverade" kretsar Lenin umgicks. Man stöter på det då och då än idag.

Du glömde att det finns en variant ovanför Hallandsåsen där man helt enkelt hoppar över r'et, inget r+s inget sje ljud bara "sYsa" med fokus på y'et.


Ett r+s som blir till sje ljud är i aldra högsta grad dialektalt i min bok..

Fast skorrning som talfel finns ju. Jag hade en kollega, född, uppvuxen och i många år verksam i Uppsala, som skorrade som talfel. Han hade inte en chans i helvete att uttala ett tungspetsrullande r. Vi log i mjugg när han omsider, efter fyllda fyrtio, fick en professur i Lund...

En lösning då är väl att använda det där [ʒ]-liknande ljudet som yngre stockholmare i allmänhet har. Blir faktiskt det automatiskt om jag ska försöka att imitera stockholmska/uppsvenska. Inte för att jag ser någon anledning att göra det...

Varifrån kommer den här uppsvenska benämningen "skorrning" förresten? Där jag växte upp (och ljudet normalt användes i det lokala målet) hette det aldrig något annat än "tungrots-r".

Ja, fast är det helt klarlagt att det handlade om ren snobb-skorrning i Lenins fall? På de flesta ställen brukar det ju stå att han inte "kunde" rulla sina r. (Vad det nu betyder i praktiken?)

Det känns på något sätt kontraproduktivt och onödigt provocerande att Lenin skulle prata om "awbetawe och böndew" om det bara var ett maner som han kunde lagt bort när som helst.

Brukar inte den betecknas med [ʐ]?

Eller [ɻ]. Retroflex är den ju, men frikativa, sibilant eller approximant är jag inte man att avgöra. För mina sydsvenska öron är uttalet identiskt med det för mandarinkinesiskans /r/-fonem.

Nej, så låter den inte i mina öron. Den har ett klart frikativt inslag. För övrigt är ju sibilanter också frikativor.

Det är ju samma ljud. [ʐ] skiljer sig inte från [ʒ] vad anser artikulationspunkterna, enbart vad avser den fonetiskt-assimilatoriska anledningen till att dessa artikulationspunkter används. Jag är själv kritisk till att använda olika fonetiska symboler för ljud som artikuleras lika bara av "artikulationshistoriska" skäl, så jag använder [ʂ] och [ʐ] så lite som möjligt.

Är det retroflekteringen du syftar på?

Nja, kanske av hävd och bekvämlighet i vissa specifika sammanhang, men så som IPA är definierat är de retroflexa och postalveolara artikulationsställena distinkta. Även om gränsen naturligtvis i praktiken är flytande och något godtycklig (som mellan velarer och uvularer, mm).

Det är mycket möjligt att det finns en teoretiskt skillnad i artikulationsställe i IPA, (även om termen isåfall är djupt olämplig - retroflex är rent språkligt ju en relativ term/ en riktningsbeskrivning, inte en absolut positionsbestämning) men i vart fall det svenska "retroflexa s:et" artikuleras isåfall postalveolart. Jag bygger visserligen bara på mina egna öron, men de behöver aldrig Garlén för att hamna som Garlén beskriver eljest och det skulle vara utomordentligt besynnerligt om jag hade nån specifik plåt i örona som gör att jag inte kan höra skillnad på just postalveolar och retroflex artikulation.