Är inte beslagtagna datorer att betrakta som ett straff?

Nej. Men om du vid samma tillfälle döms till 3 månaders fängelse och dessutom får batongen du utförde misshandeln med förverkad så är det okej. Eller om du vid samma tillfälle döms till tre månaders fängelse och skyddstillsyn. Problem uppkommer om det vid två separata processer ska prövas om du gjort dig skyldig till brottet.

Enligt ditt exempel hade det möjligen inte varit okej om du första gången dömts till tre månaders fängelse för att ha misshandlat någon med batong, och andra gången ett år senare blir av med batongen för att du misshandlat någon med den.

Tack, jag trodde att så var fallet när jag startade den här tråden. Det är bra att få lära sig något nytt.


Hur definieras "instrumentalt" i det här fallet?

Domen jag länkade till konstaterade kort att datorerna skulle förverkas enl. den där referensen, dessvärre utan resonemang kring detta. Om någon vet var jag kan hitta hur man resonerat bakom ett sådant beslut är jag väldigt intresserad.

Varje tänkande människa inser att en dator är väsensskild från väldigt mycket annat, att förverka den
kan likställas med att rätten resonerar ungefär som: "Du använde en kökskniv när du mördade din fru. Kökskniven låg i ditt hus. I ditt hus finns även ett antal teckningar som din son ritade åt dig månaden innan han dog i cancer. Utan vidare förklaring avser vi nu att elda upp dessa teckningar."

Jag tar mitt påstående och min ursprungliga frågeställning igen för att inte tråden ska förlora fokus; en person som begår ett brott ska bestraffas och straffets omfattning ska stå i lagen. Typ. Att då, utöver att utdela detta straff, dessutom bestraffa genom att förverka en dator med allt vad den kan innehålla, kan vara ett straff som får det "riktiga" straffet att blekna i jämförelse. Kan detta vara rimligt? Kan detta vara vad svenskt rättsväsende vill göra?

(Att man förverkar en kökskniv verkar för mig helt obegripligt, måste jag säga rent spontant. Vem kan ha något intresse av det?)

Jag förstår, tack för det. Jag släpper det här med dubbelbestraffning.

Lagstiftningen innehåller ett tänkt skydd mot det du beskriver. Om förverkandet är uppenbart oskäligt ska inget förverkande ske trots att övriga omständigheter talar för ett förverkande. Vad som är oskäligt är givetvis för domstolen att avgöra men graderingen "uppenbarligen" ger för handen att domstolens hänsyn till diverse följdkonsekvenser av förverkandet generellt sett bör vara rätt låg.

Bereppet "instumentalt" var mitt eget så det vill jag inte ta gift på men bedömningen bör ta sikte på brottsverktygets funktion inom kontexten för brottet. Att verktyget har "civila" användningsområden utanför brottets kontext får nog anses sakna betydelse. Exempel: En kniv hackar man sallad med men inom ramen för ett knivmord får kniven typiskt sett anses ägnad att knivhugga med varvid den ska förverkas. I fallet datorn så har den ju uppenbarligen ett brett användningsområde utanför brottets kontext, däremot inom ramen för exempelvis ett fildelningsbrott får datorutrustning anses typiskt sett ägnad åt sagda fildelning eftersom samtliga brottsmoment utförs med hjälp av datorutrustning varvid sagda utrustning ska förverkas.

Tack för din hjälp, jag uppskattar det.

Hoppas att du står ut med lite frågor...

Vilken vikt brukar domstolen lägga vid att ta detta hänsyn? Sitter domare + nämndemän på kammaren och höftar, eller har man rapporter från den som gått igenom och undersökt datorn? Får den åtalade möjlighet att berätta varför det skulle kunna vara oskäligt att förverka hårddisken, lägga fram sin sida av den saken? (Det kan ju vara betydligt viktigare än t.ex. bötesbeloppet.) Behöver inte domstolen skriva i domen hur man tänkt?

Finns det några riktlinjer som domstolen måste förhålla sig till i bedömningen, eller kan man göra lite som man vill? (Det här är ju något som inte kan prövas i högre instants, är hårddisken skrotad så är den.)

"inom ramen för exempelvis ett fildelningsbrott får datorutrustning anses typiskt sett ägnad åt sagda fildelning" - jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det här argumentet känns fel på något sätt. Som om man delar in problematiken och skär bort väsentliga delar för att enklare kunna ta ett olämpligt beslut.

Jag kan fortfarande inte se nyttan med att förverka en kniv, annat än möjligen för att säkerställa bevisning om målet prövas i högre instans. Alltså inte att destruera kniven, utan att förvara den säkert. (Jag vet uppriktigt sagt inte exakt vad "förverka" betyder.)

I det fallet är det enkelt att kopiera en hårddisk och spara den på det sättet. Tar upp mindre plats i polisens arkiv också.

Man kan ju vända på det hela och fråga sig om det hade gått att fildela utan datorn. Nej blir ju svaret, och då har man ett sådant samband att utgångspunkten blir att datorn ska förverkas.

Men jag tycker mig inte kunna se att det yrkas på förverkande av mobiltelefoner när telefonsamtal eller SMS-skickande är del i det brottsliga förfarandet (t.ex. vid ofredande eller kontakt med barn i sexuellt syfte). Man kan ju spekulera i att mobiltelefoner är så vanliga och frekvent använda att man inte tänker på dem som brottsverktyg, när till och med mormor och morfar har en. Så kan det kanske bli när det normala legala användandet är så omfattande, att det brottsliga användandet blir ett klart och tydligt undantag.

Blir inte det märkligt? Det hade inte gått att fildela utan eluttag i min lägenhet heller, men det är väl ingen som går och tänker förverka dem?


Det var en intressant vinkel, det tänkte jag inte på.

Det går ju utmärkt att fildela på telefoner också, nämligen; https://play.google.com/store/apps/d...t.client&hl=en

Personligen hävdar jag förstås att det legala användandet av datorer ÄR så omfattande, och alltid har varit det, att det brottsliga användandet redan nu är ett klart undantag.

Tack för idén!

Har tyvärr inte kännedom om praxis kring förverkande, det är domstolsbedömning helt enkelt domar överklagas och hamnar i högre instans och över tid utvecklas en praxis. Vad som exempelvis anses "uppenbarligen oskäligt" är en typisk praxisfråga och där behöver man tyvärr ha lite koll på praxis för att det ska vara meningsfullt att uttala sig.

Vad jag menade med den citerade texten är att hur instrumentalt brottsredskapet är för brottet rimligtvis bör bedömas inom brottets kontext, en kofot som ligger hemma i verktygslådan är ett verktyg, blir jag tagen med samma kofot medan jag olagligen bryter upp en dörr så är den ett brottsredskap. Eftersom samtliga brottsmoment i fildelningsfallet begås med hjälp av datorutrustning så är det i det fallet enligt mig svårt att komma ifrån att datorn är ett primärt brottsredskap, en uppfattning som domstolarna tydligen verkar dela.

Slutligen vad gäller "nyttan" med att förverka brottsredskap så missar man målet om man försöker resonera sig fram till någon form av objektiv nytta inom ramen för juridiken utan det är helt enkelt lagstiftarens intentioner som man får falla tillbaka på.
Man får helt enkelt i detta fall konstatera att lagstiftaren har ansett att det finns ett samhällsintresse i att brottsredskap inte återbördas i brottslingens ägo. Huruvida man sedan tycker det är snurrigt är snarare en rättspolitisk fråga än en juridisk.

gart: Nej. Snarare är det som ett album. Albumet innehåller både barnporrbilder och familjefoton. Givetvis förverkar man hela albumet.

Samma om det är en låda full med knivar där man vet att en kniv har används vid olaga hot. Man förverkar hela lådan. Man sitter ju givetvis inte och letar upp den exakta kniven som användes och förverkar.

Eller ett anteckningsblock innehållande hela ens besparning som bitcoin-privatnycklar samt en nerskriven kod som använts för att göra inbrott hos ett företag.
Givetvis får man då beslagta hela anteckningsblocket och förverka det, även om det innebär att gärningsmannen blir av med flera hundratusen kronor, och dessutom kan man påföra honom skadestånd och böter utöver detta.

Observera också att man får lov att beslagta "tillbehör" till brottredskap, även om tillbehöret aldrig användes vid brottet, tillbehöret betraktas höra ihop med brottredskapet i en enhet. Ta till exempel en kniv med tillhörande fodral. Även om kniven togs med vid brottet men inte fodralet, så kan man beslagta fodralet också.
Därför kan man exempelvis beslagta alla backupskivor innehållande familjefoton och förverka dessa, eller varför inte den externa disken enbart innehållande familjefoton.

Därför är det inget konstigt att folk blir av med alla sina datorer vid IT-brott och får dem förverkade. Att man blir av med alla datorer även om en dator använts beror också på att syftet med förverkandet är att förhindra framtida brott, och har gärningsmannen då 2 datorer men bara får 1 dator förverkad så kan han fortsätta begå brott från den andra datorn. Därav förverkandet av ALLA datorer i ens ägo.

Det betyder också att kofoten som ligger hemma i din verktygslåda, samtidigt som du hade med dig en annan kofot till inbrottet, då kan båda kofötter beslagtas.

Dvs:
"Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett sådant brott, om brottet har fullbordats".

"Vid ett sådant brott" syftar inte på det brottet som begicks, utan framtida brott. Med andra ord, om du blir dömd för upphovsrättsbrott så får man förverka all utrustning som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid framtida upphovsrättsbrott också.

Finns det något sätt för en lekman att sätta sig in i vad denna praxis f.n. säger?


Vet du var jag kan läsa vad lagstiftarens intentioner var? Det ska väl vara det som står i de s.k. "förarbetena"? Stämmer det?

En sidofråga; innebär "förverkad" att den beslagtagna utrustningen destrueras? Eller att den arkiveras hos polisen?

Går det att överklaga ett beslut om förverkan?

Jo, jag förstår att man får förverka på det här sättet. För det första förstår jag inte för det "givetvis" är så.

Ta exemplet med fotoalbumet t.ex.

Det är uppenbart inga problem att förverka barnporrbilderna och återlämna familjebilderna. Det inser naturligtvis domstolen också. De inser förstås också att det är ett tungt slag mot den dömde att göra på det här sättet.

Om lagstiftarens intention med förverkan är att förhindra att dem dömde fortsätter att begå barnpornografibrott, så uppnås ju ingen sådan effekt av att ta ifrån honom hans familjebilder. (Eventuella skruvade psykologiska effekter bortser jag från...)

Alltså, bara för att man KAN behöver inte det betyda att man MÅSTE, men när detta tydligen ofta ändå SKER så måste den ha en ORSAK.

Och om orsaken inte är att förhindra fortsatta brott (vilket familjefoton inte kan användas till) så ser jag ingen annan förklaring än att förverkandet används som ett sätt att bestraffa lite (eller ganska mycket) extra. Finns det stöd för DET någonstans i det här som kallas "lagstiftarens intentioner"?


Jag tycker att det är väldigt konstigt att det går till så här, annars skulle jag inte startat tråden.

Det vore intressant att få se hur domstolarnas praxis har utvecklat sig, hur hittar man det? För mig framstår det som barockt att en extern hårddisk är ett hjälpmedel för att begå ett brott. Det är förmodligen långt mycket vanligare att dessa används för att säkerhetskopiera fotografier, t.ex.

Eftersom datorer är en helt integrerad del i nästan alla människors vardag, så borde man inte tänka på dem som brottsverktyg. Men domstolarna verkar ha börjat falla in i det tänket och det tycker jag är felaktigt. Tidigare i tråden togs det upp att man sällan yrkar på förverkande av mobiltelefoner som använts för kontakt med barn i sexuellt syfte, och det spekulerades i om anledningen kan vara att telefoner är så vanliga i alla människors liv att deras användade som brottsverktyg är ett klart och tydligt undantag.

Dessutom står det i https://lagen.nu/1960:729#P53aS1 att "I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat." och varför gör man då inte så att den dömde får betala vad en sådan hårddisk kostar i butik och därefter häva beslaget?

Var hittar du det här med tillbehör till egendom och förverkandet av den?