Citat:
Sitter här och smakar på dina argument och försöker känna mig in i dig.
Absurditet säger du, måste få uttala mig om mina personliga feels angående absurditeter och paradoxer, jag älskar numera paradoxer då de är de ultimata triggarna. Finns inget som triggar mer än paradoxer.
Hur får du det till att ingen fri vilja= ingen anledning att tänka?
Tror mig veta var i tänkandet du befinner dig, du liksom vill tänka dig fram till sanningen, men tänk så här, går det verkligen att lita på det du tänker fram i en hjärna som är så extremt färgad av andra viljor? Vad är din starkaste vilja? Kan den påverka?
Edit: Det är extremt viktigt att man kan känna med andra och var de befinner sig och förutom det jag sa innan om att jag är uppgiven angående förmågan att övertyga på forum är jag också bekymrad över hur man någonsin kan komma fram till någontint då alla människor befinner sig på olika nivåer och humör.
Hela ditt tänkande är ju olikt beroende på om du är febersjuk eller om du är störtkär.
Dubbelmacka: Att som Descartes stanna vid att "jag tänker alltså finns jag" kan förlängas till jag upplever alltså finns jag.
Absurditet säger du, måste få uttala mig om mina personliga feels angående absurditeter och paradoxer, jag älskar numera paradoxer då de är de ultimata triggarna. Finns inget som triggar mer än paradoxer.
Hur får du det till att ingen fri vilja= ingen anledning att tänka?
Tror mig veta var i tänkandet du befinner dig, du liksom vill tänka dig fram till sanningen, men tänk så här, går det verkligen att lita på det du tänker fram i en hjärna som är så extremt färgad av andra viljor? Vad är din starkaste vilja? Kan den påverka?
Edit: Det är extremt viktigt att man kan känna med andra och var de befinner sig och förutom det jag sa innan om att jag är uppgiven angående förmågan att övertyga på forum är jag också bekymrad över hur man någonsin kan komma fram till någontint då alla människor befinner sig på olika nivåer och humör.
Hela ditt tänkande är ju olikt beroende på om du är febersjuk eller om du är störtkär.
Dubbelmacka: Att som Descartes stanna vid att "jag tänker alltså finns jag" kan förlängas till jag upplever alltså finns jag.
Du svarar inte på frågor eller påståenden, håller dig inte till en konsekvent linje och drar helt plötsligt fram känslosvammel. Du svarar inte heller bara på det jag påstår utan du undvek helt alla de välgrundade frågor som filo1029384756ifos gav dig. Det kan förvisso vara intressant att bara studsa sina egna idéer mot ett bollplank men bollarna bara försvinner när man kastar dem mot ditt. Jag antar att du därmed agerar i din idol Wittgensteins anda och jag får tacka för att du ökade min förståelse för hans filosofi.