"Patientsäkerheten riskeras i sommar"

http://www.svt.se/svttext/web/pages/111.html

Offentligt finansierad verksamhet är sådan som stat/landsting/kommun har det övergripande ansvaret för även om denna service ibland utförs av privata företag.
Det finns en anledning till detta. Det är för att det ska fungera garanterat och hålla en minimistandard.

Servicen inom dessa allmänt finansierade sektorer måste alltså fungera 24/7.
Hur kommer det sig att det blir personalbrist pga semester?? Semestrarna bör väl slås ut över hela året så inte patientsäkerheten riskeras.??
Det går inte att räkna med klassisk industrisemester om man arbetar som polis, sjuksköterska, brandman, socialarbetare eller u name it.

Varför blir det så här? Är lönerna så dåliga att personalen (via facket) krävt att huvuddelen av semestern skall ligga på sommaren som inom vanliga privata företag??

Vet inte allt, men har sett lite av detta.

Tidigare fanns det budget i organisationerna för att fixa vikarier. Det var då praktiskt om de flesta semestrarna låg i samma tidsperiod, så en vikarie tex kunde jobba för tre olika personer i rad som hade semester.

Sen stramades budgetarna åt, och pengarna till vikarier försvann helt eller delvis. Men ingen chef vågade bli opopulär genom att kräva att semestrar skulle tas ut jämt över året. Och dessutom, med minimibemanning hela året runt är det ändå omöjligt att få vettig standard utan vikarier.

Sen händer det att de SÖKER vikarier till kvalificerade tjänster tex sjuksköterskor. Men ingen vill. Då erbjuds de ibland väldigt höga löner. Vilket ytterligare tär på budgeten... Eller inga höga löner alls vilket gör att platserna blir obemannade.

Under sommaren är det många verksamheter som faktiskt har mindre att göra. Så det kan väl vara bra att lägga semestrarna då ändå. Men grundproblemet är att det numera inte finns några marginaler. Minsta förändring i rutinerna och allt går åt helvete. Ska det fixas behövs skattehöjningar tyvärr, smärtgränsen för besparingar och effektiviseringar inom vården är nådd för längs sedan och det krävs stora summor pengar för att få rätt på det hela.

Detta breder ut sig även bland handläggare på Försäkringskassan och inom Socialtjänsten.

Jag har som förvaltare råkat ut för en horribel nonchalans och alldeles för långa handläggningstider, vilket fått till följd att killen som är min huvudman står helt utan medel nu i sommar. Ingen aktivitetsersättning och försörjningsstödet dröjer...

Det förvånar mig inte att höra. Tyvärr är det oftast de svagaste i samhället som får betala priset.

Och så som både FK och soc hållt på de senaste åren, verkar som om varenda handläggare slutar eller byter tjänst kors o tvärs. Vet nån som hade fyra handläggare under ett år och ingen verkade tycka det var konstigt. Kontinuitet är bra, men ingen klarar att bistå med den...

Känns lite som ett moment22. Underbemanning och dålig arbetsmiljö gör att folk slutar och det gör bara problemen värre.
Skulle tro att lönerna inom vården och socialkontor och tex försäkringskassor numera är helt ok, däremot är nog arbetsmiljöerna inte de bästa eller organisationerna heller för den delen.
Det är nog där krutet skall läggas.

Att kalla lönerna helt okej utan att sakna inblicken i verksamheten är ett skämt. 24tkr som SSK, industriarbetare och övriga tjänar långt mer och har betydligt bättre förmåner avseende OB (Skift etc). Sen vem/vilka som har det största ansvaret är ju inte heller svårt att ana sig fram till.

Tyvärr så har ju de politiskt styrda organisationerna en enorm OH-kostnad för politiken, men att rensa ut där är ju inte görligt. Vill man få in personal/vikarier så måste man ju vara beredd att betala, något offentlig sektor inte är och då får man dessa problem.

Ja, genom att underbetala, löneförtrycka, de viktiga personer som i själva verket bär verksamheten så luras skattebetalarna på den vård som de redan har betalt för.

Det är paradoxalt idiotiskt, kanske en spegling av idiothierarkiska förhållanden inom vården av medeltida karaktär, kanske mest en spegling av att politiker, "som vanligt", saknar kontakt med verkligheten.

Men en sak är säker: du och jag löper extra stor risk av dö sommartid, skulle vi råka ut för någonting som kräver vård.

Vi bör kräva bättre!

Av någon konstig anledning tycks sommaren komma lite som en överraskning varje år...

Den mesta tidsplanering inom vården görs i 8-12-veckorsblock vilket jag tror är ett problem. Om personalen fick sitt schema för kommande år så borde sommaren gå att planera in bättre.

Det finns statistik för allt eftersom allt registreras, så man bör med ganska god exakthet kunna förutsäga hur många födslar det är andra veckan i juni och hur många akuta lungcancerfall det är i juli. Eftersom det rör sig om en stor samling enskilda fall så kommer ju den att diffa lite, men då har du ju köerna att jämna ut med. Kapaciteten ska klara den allmänna trenden och kön buffra för att jämna ut inflödet.

Det borde därför aldrig kunna bli personalbrist på sommaren eftersom det i så fall är ett tecken på allmän personalbrist som lika gärna borde kunna uppstå i mars, alternativt att verksamheten är dåligt styrd, kanske beroende på svag ledning eller undfallenhet för nyckelpersoner som man är beroende av.

Statistik på när olika sjukdomar är vanligast finns hur mycket som helst av.
Den säger att på sommaren är folk i Sverige mindre sjuka och det är de, det är färre som söker under sommar månaderna än under resten av året, problemet som har dykt upp de senare åren är ju främst att de generella resurserna inom vården, som skall gå till att den som blir sjuk får den vård den är i behov av minskar, trots att folkmängden ökar och fler människor söker vård än tidigare. Detta gör ju självklart att resurserna generellt inte räcker till och man blir tvungen som ansvarig, lägga patienter på platser som inte är avsedda för ändamålet.
Den problematiken är ju belyst iaf på västkusten då Göteborg(samtliga landstings drivna) har fått öppna upp extra avdelningar med personal som kostar minst 50% mer än ordinarie.
Skall själv iväg och jobba en sväng på ett sjukhus i Skåne och kommer då ligga på 75% mer i lön än jag gör på mitt vanliga jobb.
Pengarna finns men de används fel. Sjuksköterske bristen är inte riktigt så stor som den verkar, känner själv flera sjuksköterskor och andra inom vården som medvetet inte tar jobb utan väljer jobba på andra ställen där de får bättre betalt. Eller åker till Norge, hade sjuksköterskor fått skäligt betalt hade problemen inte varit av samma dignitet. De flesta avdelningar jag har kontakter på har haft svårt med rekryteringen generellt och framför allt till sommaren vad det gäller sjuksköterskor.