Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Nej, i alla fall inte som läkare. Jag hade en del forskningserfarenhet som dom värderade högt dock.

Ok tack för svar.

Har också en del forskningserfarenhet men oroar mig över att jag saknar kliniska färdigheter.

Färdigheter har du fått via utbildningen! Det blir nog en rolig tid, det var det för mig!

Det beror ju helt på vilket ditt alternativ är. Om du redan har ett högavlönat jobb eller ett jobb med förväntat god löneutveckling så kanske det inte lönar sig men om du jobbar som undersköterska så får du rätt snabbt avkastning på din studieinvestering. Att jobba 50% tror jag du kan glömma. Svårt att få ihop med både studier och kliniska placeringar men att jobba helger kan gå.

Har ett relativt hög lön, däremot är löneutvecklingen inte så god.

Jag förstår att det kan vara lite svårare under klin att jobba 50%, däremot ska det väl fungera under preklin? Givetvis beror det från person till person, så det kan vara svårt att svara på det.

Jag har också funderat mycket på vad jag i framtiden skulle specialisera mig inom. Det är mellan allmänläkare eller kirurgi(allmän kirurgi), men jag har ju läst att det är VÄLDIGT jourtungt inom kirurgi; hur kommer det fungera med barnfamilj? Är det värt att uppoffra all sin tid till jobbet? Allmänläkare känns mer som för mig, men jag velar mellan dessa.

Och vad har kirurger för möjligheter när det kommer till att vara stafettläkare? De har väl inte lika stor möjlighet som allmänläkare t.ex?

Skulle säga att det är tufft även under preklin, om den uppdelningen ens finns längre. Man blir rätt trött av alla föreläsningar och seminarier och vissa kurser är rätt intensiva så det ska till att ha en flexibel arbetsgivare i så fall.

Ja det är jourtungt inom kirurgin och kan vara tufft för familjelivet om man är två som gör ”karriär” och ska dela lika. Om en är med på att ta mer ansvar för hemmet och är ok med att den andre kommer vara borta en del på nätter och helger så fungerar det givetvis bättre. Om det är värt det beror på vilket stöd du får hemifrån och hur kul du tycker det är, förstås.

Finns annars fler specialiteter där du får använda händerna lite mer, som ögonläkare och ÖNH som gör en del operationer. Sedan gör gastroenterologer gastroskopier och ibland små ingrepp via dem, lungläkare sätter lite dränage och gör bronkoskopier, hudläkare skär bort lite födelsemärken och behandlar hudmaligniteter, narkosläkare lägger nervblockader och sätter infarter och större accesser osv. Så finns många specialiteter och subspecialiteter där man får använda händerna i vart fall ibland.

Allmänläkare är förstås en specialitet många väljer för att kunna jobba kontorstider, ha en hyfsat bra lön och lättplanerade veckor men personligen tycker jag jourarbetet tillför en rolig dimension och en annan grad av flexibilitet med möjligheten till att ta ut jourkomp som man inte får om man inte har jourer. Sedan är det förstås jobbigt också men allt har sina plus och minus. Att vara allmänläkare är tuffare än de flesta tror, vet få som jobbar heltid med det. Men du har en hel utbildning på dig att prova på och se olika specialiteter.

När det gäller stafettjobb så är det lättast som allmänläkare men du behöver inte vara allmänläkare för att stafetta som sådan utan de tar alla som har legitimation. Så är mer upp till ditt eget omdöme. Stafetta som kirurg är inte lika vanligt men det förekommer och andra har något extraknäck inom det privata. Mitt förhandstips är att du kommer ha fullt upp ändå och uppskatta ledighet när den kommer mer än att åka och stafetta någonstans och ändå skatta bort 60% av inkomsten.

Lyd ett råd; släpp tankarna på specialistinriktning De flesta hinner ändra sig både 2 och 3 gånger under utbildningens gång. Du kommer hitta specialiseringar du inte trodde fanns, och som du kommer tycka är fantastiska.

Jag har lärt mig en sak; specialiseringen blir i 9 fall av 10 inte den som folk bestämde sig för initialt

Och det tycker jag visar tjusningen med yrket; bredden! Det finns så otroligt många fascinerande och intressanta specialiseringar och val! Så släpp specialiseringstänket är mitt råd! Du kommer ha mycket, mycket gott om tid när tiden är mogen - och då med betydligt mer kött på benen =)

Vill börja med att säga tack för att du tar din tid att svara på mina frågor. Det uppskattas mycket.

Även om man har god planeringsförmåga och är relativt lättlärd? Har läst att många läkarstudenter jobbar vid sidan av och klarar av ändå studierna. Jag har väldigt tur som har en bra arbetsgivare och flexibilitet är inget problem. Helger och kvällar brukar vara lugnt så det kanske finns tid för att plugga under jobbpassen.


Hmm. Vet inte om det skulle passa mig ärligt talat. Jag har ju intresse för kirurgi, men vet inte om det skulle passa mig att jobba under nätter och helger. Hur mycket inflytande har man som kirurg över sin arbetsplats och schema och sådant? Kan tänka mig att som allmänläkare att man har lite mer inflytande över sin arbetssituation? Men man vill ju jobba lite jour ibland och inte bara kontorstider.


Ja, det är nog det som är fantastiskt med yrket. Finns mycket att välja på.


Ja, precis. Det är därför jag vill ha lite jour, men inte så mycket som kirurgerna har. Känns som att min livskvalité inte skulle bli bra. Allmänläkare har väl möjligheten att joura också väl?


Jo, jag förstod det också som att alla läkare med leg kan jobba som stafettläkare på vårdcentraler, men erbjuder bemanningsföretagen inte högre summa till allmänläkare än kirurger om de söker läkare till vårdcentraler? Eller är det lika?

Ja, det känns som att det ingen är någon idé att jobba med det pga det jädra skatten.


Återigen, tack så mycket för din tid.

Jag jobbade själv parallellt med studierna och det gick bra att jobba helger och tog väl några kvällspass ibland också men blir tungt i längden. Man får väl prova på och se hur det går men man ska inte räkna med att man ska kunna/orka jobba både helger och kvällar parallellt med heltidsstudier i 6 år. Bättre att spara ihop en buffert så man inte är beroende av det.


Rätt litet inflytande men beror mycket på arbetsplatsen och kollegorna. Generellt gäller att om du utbildar dig till en jourtung specialitet så räknar kollegorna med att du ställer upp och drar din del av lasset men man kan ju ha tur och det finns några barnlösa som gärna jobbar mer än sin del men din grundinställning bör vara att ställa upp lika mycket som någon annan. Sedan kan det finnas tolerans för att man är olika tillgänglig under olika faser i livet, har blivit lite bättre senaste decenniet, men inget man ska räkna med.

Som allmänläkare ska du inte heller räkna med att kunna påverka din arbetssituation särskilt mycket. Mest sannolikt sköter en tidsbokare din mottagning och du får den tid du får för besök, administration, telefontider, besök på boenden och vad du nu har för ansvarsområden. Det du kan påverka är din anställningsgrad eller kombinera med forskning och forska deltid för att slippa mottagning hela tiden.


En del allmänläkare delar på ansvaret för närakuten och förr om åren så fanns det någon jourlinje för att utfärda dödsfallsintyg, vet inte hur det ser ut nu för tiden. En del har också en jourlinje för äldreboenden i närområdet, vilket väl ofta sammanfaller med dödsfallsintygen. Det där får man nog kolla upp beroende på vart man jobbar.


Har själv aldrig jobbat som stafett på vårdcentral så vet inte om alla specialister får samma eller om specialister i allmänmedicin får bättre betalt. Vore väl rimligt. Tänker mig att det är ovanligt att specialistläkare inom andra specialiteter extraknäcker på vårdcentraler men finns säkert de som vill behålla en viss bredd.

Jag får känna på och se. Som sagt så är det väldigt flexibelt med schemat och så. Men vi får se.




Okej, då förstår jag. Det är ju sjukt att man inte har något inflytande alls som läkare efter så många år av studier och med deras kompetens och kunskaper. Jag kan förstå varför många läkare stafettar istället i och med att de är missnöjda. Ingen autonomi i yrket.


Hur ser det ut inom kirurgin? Kan man jobba 50%-75% under sin ST-tjänst eller efter man är klar?
Det är synd att man inte har något inflytande som sagt.

Jo, jag vet att jag kommer ändra mig minst 100 ggr under utbildningen.

Jag håller med dig om att det är bra att det finns så många specialiteter att välja bland.

Inom läkaryrket i allmänhet och opererande specialiteter i synnerhet så räknas erfarenhet och knivtid. Om du vill bli kirurg så rekommenderar jag inställningen ”ring mig om operation x blir aktuell”, trots att du är ledig, bara för att du vill lära dig. Inte ”hur mycket kan jag vara ledig?”. Annars får du inte komma till utan hamnar antagligen i någon handledande position medan de som jobbar mycket opererar mycket.