Mammas pojkvän har flippat ur och ställt till det rejält för min familj.

Hallå!

Jag börjar med lite bakgrund så att ni kan förstå situationen bättre.

Morsan skilde sig för 7år sen, pågrund av skilsmässan var hon tvungen att börja jobba och han därför inte plugga färdigt. Med en halvfärdig utbildning fick hon inte mer än ett mediokert jobb och en ganska snål lön. Hon träffade sin nuvarande pojkvän för ca 1.5 år sedan, mannen kan vi kalla för David.

David verkade från början vara en väldigt soft kille, men det började snart hända en hel del skumma grejer som fick mig att tänka om. som till exempel dessa händelser

1. David skulle komma över till oss över helgen som han brukar göra, en planerad ankomst klockan 7 blev istället ett telefon samtal klockan 10 då han förklarar att han blivit påhoppad av ett gäng ungdomar, slagen och rånad. Det är väl sånt som händer tänkte vi, fan vad tråkigt. Det var dock lite konstigt när han besökte oss veckan efter det utan några som helst blåmärken.

2. Jag och min syrran hade sen lång tid tillbaks planerat att ordna en stor födelsedags fest hemma hos oss. Morsan och David hade då kommit överens om att mamma skulle komma över till honom just den helgen för att låta oss få vara ifred. 5 dagar innan festen går han helt under jorden och går inte att få tag på, morsan ringer och mailar men får inga svar tillbaks. Det blir dags för fest och han har ännu inte svarat, så mamma blir tvungen att spendera natten på ett vandrar hem. Två dagar senare ringer han och ursäktar sig med att han haft problem med internet och varit sömnig.

3. Han har varit hos oss över helgen och börjar bege sig hemåt, klockan är 20.00. 6 timmar senare alltså mitt på natten en vardag ringer han till morsan och säger att han blivit överkörd av en bil vid tågstationen, och att han är inlagd på akuten. Morsan får panik och tar taxi ner till akuten frågar hon efter David, i receptionen svarar de att det inte finns någon patient på akuten som heter så. Tills nu har han inte förklarat vad det var som hände den natten, utan undviker samtalsämnet helt.

Detta är alltså några exempel på vad han anser är normalt beteende.

Nu till den nuvarande situationen

För några månader sen beslutade morsan och David att flytta ihop tillsammans, och förra veckan blev "drömmen" verklighet. De hade planerat att dela på hyran, för det är en rätt dyr, ca 12 000/mån ligger det på. Tre dagar innan inflyttningen ska David åka hem för att hämta sin lönecheck hos sin syster. Han kommer hem på kvällen och trillar i hallen, morsan hjälper honom upp på stolen, men han ramlar då ner igen och tar stolen med sig. Han säger att det inte fanns någon check, inga pengar, han går o lägger sig och säger inget mer.

Dagen efter det försöker morsan prata med honom men han vägrar prata allvar, när hon frågar hur fan han hade tänkt lösa situationen och hur fan han tänkte då han skrev på kontraktet för huset och sa att han hade en massa pengar, då tittar han ut genom fönstret och börjar prata om trädgården. Mamma kollapsar och börjar gråta, han går in och lägger sig i sängen på hans rum där han spenderar hela dagen, utan att äta. Och istället för att gå på toa så kissade han tydligen på sig, ett flertal gånger.

Dagen därpå så får han sin lönecheck, då tror vi att problemet är löst, men lönen ligger tydligen på 4 000kr. Vad fan är det för skit lön. Enligt honom är han professor i psykologi, så pass duktig att han har skrivit en hel del kända böcker. Han äter fortfarande inte och har knappt energi till att prata, och kan knappt gå. Mamma försöker tvinga i honom lasagnen hon lagat, han säger att han ska äta den senare. När jag på natten går upp för att dra på toa råkar jag se när han ger lasagnen till sin hund och går o lägger sig igen.

Idag är alltså hans tredje dag utan mat, han ligger fortfarande i sängen och jag börjar blir rädd för hans liv. Samtidigt som jag är jävligt orolig över hur det ska gå med huset. Vi har nämligen fått en jävla massa påminnelser om att betala hyran, men vi har inga pengar till det. Hur löser man en situation som denna? Och hur gör vi med David? Vi börjar fundera på att ringa ambulansen men problemet är att han har en fruktansvärt stor hund som vi inte vågar ha här ifall han själv inte är här. Den skulle då kunna bli rädd och aggressiv. Det går som sagt inte att prata allvar med honom heller, vi har försökt be honom att lämna huset flera gånger, men då tittar han bara bort och pekar på dörren.

Väldigt tacksam för seriösa svar!
Ifall ni är intresserade av hur det kommer att gå för oss, kan jag hålla er uppdaterade.
Ursäkta eventuella stavfel

Din mamma verkar vara genuint efterbliven ifall hon tror på ett skit av vad han säger, redan efter första händelsen som du beskrev borde hon ha dumpat aset.


"Professor i psykologi", vid vilket lärosäte får man fråga?

Antingen är allt skitsnack eller så är hela din familj blåsta, sorry...

Ni ringer ambulansen så ni får bort honom.. Håller er borta från "David" efter det.. Löser det så gott det går med huset och skaffar ett annat bättre boende som ni klarar av.. Startar ett nytt liv utan "David" helt och hållet och bryter alltså kontakten till 100% med denne psykopat.

Det som förbryllar mig är att din mamma övervägde att flytta ihop med honom efter allt detta, samt att hon borde väl veta hur hans inkomst m.m är innan dom skaffar sig ett hus med svindyra 12.000:- i månaden tillsammans.
HUR går man vidare utan att veta om hans ekonomi/jobb m.m samt efter dessa svek och konstiga händelser? Det förvånar mig mest.

"David" är troligtvis psykiskt störd samt mytoman och ni ska inte ha något med denne att göra.

Ehm, be honom att dra ur ert hus direkt. Förstår inte problemet. Varför vill din morsa ha en slö jävla karl hemma för? Hur har han lyckats ljuga om sitt yrke i 1,5 år? Det låter ju helt sjukt

Jo vi känner oss rätt blåsta! Men det finns ingen anledning till att gråta över det. Det vi vill nu är att lösa situationen! Jag vet inte var han pluggat, men han har specialiserat sig inom missbruk och droger, tror jag.

Ironiskt att en psykolog kan vara så psykiskt ostabil.

Att du verkligen tror att han är en psykologiprofessor. Han är som andra skrivit i tråden en psykiskt instabil mytoman med självskadetendenser.

Ni maste ju ha markt om han verkligen jobbar eller inte, samt vad han jobbar med? jag menar ratt stor skillnad att aka till sitt kontor pa universitetet varje dag, pula med litteratur och forskning och forelasningar eller att jobba deltid pa korvmojen?

Ring nagon hundkunnig som kan hjalpa med hunden, ett hunddagis i varsta fall, och se till att farbrorn som ljuger sig bla kommer till sjukan.

David löser du genom o ringa 112, akutpsyk.

Hyran ringer du omg på måndag o förklarar läger o varför situationen uppståt. Var vänlig,erbjud avbetalning samt fråga om mindre lägenhet.

Sök samtidigit ny billig bostad.

En mytoman med drogproblem, om din mamma står på kontraktet på huset så kan ni ringa polisen och få han ivägkörd står dom båda två så blir det svårare, tvångsomhändertagning inom psykiatrin lär inte bli lätt!

Men ring psyk och fråga hur ni ska göra, säg att han inte käkat på 3 dagar....
Om dom inte ingriper och "myttot" fortsätter med hungerstrejken så är han snart död!

Mytoman är vad han är. Går la ett tag men sen när han insett att allt han sagt inte går att lösa i praktiken så får han istället ångest och blir trotsig. Ring efter ambulans som får bedömma om han ska in på psyk eller inte.

Har ni någon gång varit hemma hos David och sett hur han bor? En professor i psykologi borde ju ha en hyfsad ekonomi, vilket borde avspegla sig i hans liv. Ser det ut som han unnar sig en del? Bra bil, hyfsat hem, kanske att han har mycket facklitteratur hemma.

Det verkar ju konstigt att han får lönen i form av en check!? Och summan verkar ju helt konstig också.

Har ni träffat hans syster?

Oavsett svaren på frågorna ovan tycker jag ni ska göra er fria från den mannen. Fokusera er på att minimera de ekonomiska skador ni eventuell kommer att lida.

Jag uppfattade de som att det nya boendet var nytt? Kan man prata med hyresvärden och förklara situationen?

Ett av många problem är att vi bor i en stad där det är väldigt svårt att få en bostad. Vi hade stått i kö i 14 år för att vi huset vi har nu. Dom fjorton åren blev 0 när vi flyttade hit förra veckan.

Som sagt så kan vi inte ha kvar hunden här ifall polisen kommer och plockar upp honom. Ifall vi skickar hunden till ett dagis kommer vi behöva betala för det, vilket vi inte har råd med just nu.

Finns det kanske någonstans man kan ta kontakt i situationer som denna för hjälp, eller ekonomiskt stöd?