Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2013-07-08, 21:56
  #1
Medlem
Ördögs avatar
Mångkriminaliteten i Finland har inte på långt när nått samma omfång som i vårt kära grannland, tack vare vår genomgående långt mer realistiska kriminal- och invandringspolitik. Men också hos oss har invandrare från främmande kultursfärer gjort sig skyldiga till ett och annat brott, som i brutalitet och obegriplighet placerar sig i samma kategori som de klassiska svenska berikningsbrotten, exempelvis morden på Sara Vestin, Marcella Ahlberg, Elin Krantz och Maria Oscarsson.

Det fall som kanske väckt mest uppmärksamhet inträffade i november 1995 i Tammerfors (Tampere), då den 15-åriga skolflickan Tuuli Maria Ikonen knivhöggs till döds av den somaliske invandraren Abdigadir Osman Hussein. Fallet har blivit en klassiker (ursäkta uttrycket) i sitt slag. Än idag, nästan 18 år senare, hör man det nämnas då det blir tal om invandringens för- och nackdelar. Därför är det på sin plats med en kortfattad redogörelse på svenska.

Det var den 10 november 1995, en fredag. I Aitolahti, cirka sju kilometer nordost om Tammerfors centrum, hade 15-åriga Tuuli Ikonen kommit hem från skolan. En arbetsdryg vecka var till ända, nu beslutade hon att ta bussen in till centrum för att träffa sina kompisar. Tuuli var en söt och präktig ung dam på alla vis, en av de bästa eleverna i sin klass. Hon deltog i församlingens ungdomsverksamhet och skulle sommaren därpå vara hjälpledare på konfirmandläger. Hennes föräldrar behövde inte hysa oro för att hon skulle hamna i dåligt sällskap eller inte komma hem till natten.

Vid 19.40-tiden på kväll steg Tuuli och en kompis upp på bussen för att åka hem. Kompisen steg av först.

Klockan 20.06 blev en flygledare som kom körande i bil på vägen Aitovuorentie vittne till något ohyggligt. I ljuset från stålkastarna såg han på cirka hundra meters avstånd en man inbegripen i vilt handgemäng med en ung kvinna. Mannen gav flickan upprepade hugg i överkroppen, medan hon förtvivlat försökte värja sig. Först då vittnet nästan kört fram till paret, tog mannen till flykten. Flickan rusade fram till bilen och skrek till föraren att öppna dörren, men i nästa ögonblick segnade hon till marken.

Ambulansen var snabbt på plats, men flickans liv kunde inte räddas - hon var död vid ankomsten till sjukhuser. Tuuli Maria Ikonen hade fått sju knivhugg i hals och ansikte, och hon hade också blivit huggen på båda sidor av bröstkorgen. Ett av huggen hade skurit av lungartären.

Polisen inledde snabbt jakten på gärningsmannen, och efter fyra timmar greps han av en hundpatrull cirka tre kilometer från platsen. Han stod på knä på marken med händerna bakom nacken, och gjorde inget motstånd.

Redan i nästa dags tidning fanns liten notis om brottet, men det var på söndag och måndag som fallet slogs upp ordentligt, under stora rubriker. Sorgen och vreden spreds i hela staden och över hela Finland. I synnerhet på Tuulis skola var bedrövelsen djup - det var redan andra gången på två år som en elev där föll offer för dödligt våld. Man liknade Tuulis öde vid Kyllikki Saaris. En minneshögtid som kyrkan ordnade samlade över femtusen deltagare, och mängder av folk vallfärdade till mordplatsen för att tända ljus.

Den gripne och misstänkte Abdigadir Osman Hussein var somalisk medborgare och bara drygt 20 år, född 1973 eller 1974. Senare blev det känt att han varit soldat i sitt hemland. Han hade anlänt till Finland från Sovjetunionen år 1990, i den första stora vågen av somaliska asylsökande. I januari 1993 hade han gift sig med en finsk kvinna, och senare samma år hade han blivit pappa. Paret och deras två små barn bodde i en lägenhet i stadsdelen Hervanta. Något arbete hade herr Hussein inte, så samhället stod för familjens uppehälle.

Redan den 19 november 1993 hade Hussein under knivhot våldtagit en 13-årig flicka i Tammerfors. I januari 1994 dömdes han till fängelse i två år och 10 månader. Han hade blivit fri hösten 1995, och bara två månader senare gick han alltså och dräpte en annan flicka ... Då de här uppgifterna blev kända, ställde allmänheten och medierna naturligtvis samfällt frågan: Varför hade mannen inte utvisats genast efter det första straffet? Svaret blev att han inte kunde utvisas. I och med att han bildat familj hade han inte vanlig flyktingstatus, utan hade fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Högsta förvaltningsdomstolen skulle antagligen ha hävt utvisningsbeslutet.

DNA-undersökningen och brottsplatsundersökningen visade att Hussein var skyldig till mordet på unga Ikonen. Själv nekade han till brottet under hela rättegången i Tammerfors tingsrätt. Han sa att han hade hamnat på brottsplatsen av misstag - han hade stigit på fel buss, klivit av på ett för honom obekant ställe, och plötsligt fått höra en flicka skrika på hjälp. Han hade satt iväg åt det håll som skriken kom ifrån, mött en annan man som kom springande i motsatt riktning, fått syn på flickan och försökt ta hand om henne, men blivit skrämd av den annalkande bilen och lagt benen på ryggen.

Men Husseins berättelse stämde dåligt överens med vittnenas berättelser. Ingen annan hade sett den andre mannen som han talade om. Enligt rättsläkaren Matti Jäntti, som förrättade obduktionen, kan GM ha haft för avsikt att våldta flickan, och med några ytliga rispor försökt få henne lugn - men då han blev ertappad gav han i blotta förskräckelsen henne ett dödande hugg i bröstet.

Våren 1996 dömde tingsrätten Hussein till livstids fängelse. Enligt sinnesundersökningen hade han varit fullt tillräknelig. I Åbo hovrätt erkände Hussein sin gärning, men försökte samtidigt övertyga rätten om att han inte hade varit vid sina sinnens fulla bruk. Hovrätten ändrade dock inte på domen.

Men historien var inte slut med detta. I juni 2005 beviljades Hussein tre timmars (!) obevakad permission. Under den tiden hann han förgripa sig sexuellt på ett fyraårigt barn. Tammerfors tingsrätt dömde honom till fängelse i ett år och tre månader, och ålade honom dessutom att betala sitt offer 4.200 euro för själsligt lidande, sveda och värk.

Detta är i stort sett vad som finns att säga i fallet. Tråden på murha.info är 121 inlägg lång i detta nu, men de flesta svarsinläggen är olika slag av reaktioner och kommentarer angående de löjliga straffen i Finland, den släpphänta invandringspolitiken, kulturkrockar etc.

Märkligt nog är det ingen som har något mer konkret att säga om GM. Det är i höst 18 år sedan han begick sin grymma gärning. De senaste decennierna har livstidsfånger i Finland i snitt suttit 14 år på kåken innan de blivit benådade. Det finns inga uppgifter om att Abdigadir Osman Hussein kan se fram emot en frigivning - men det utesluter inte att han kan komma att friges i största hemlighet. (Enligt Wikipedia sitter han på fängelset i Vasa, men han tycks enligt inlägg på murha.info tidigare ha vistats också i Uleåborgs fängelse samt på mentalsjukhuset Niuvanniemi i Kuopio.)

Källor (givetvis nämns historien på en lång rad sajter av mer eller mindre trovärdigt slag, men sakuppgifterna verkar nästan enbart härröra från de här två):
http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=2&t=177
http://fi.wikipedia.org/wiki/Abdigadir_Osman_Hussein
__________________
Senast redigerad av Ördög 2013-07-08 kl. 22:32.
Citera
2013-07-08, 22:24
  #2
Medlem
Opibusques avatar
Ryslig läsning, kan se hela händelseförloppet utspelas framför mig

Det är ett sjukt samhälle som inte redan har likviderat denna individ.. tyvärr är vi inte bättre i Sverige.

Frågan är ju vem som vill vara den som eskorterar denna orch ut i det fria samhället..
__________________
Senast redigerad av Opibusque 2013-07-08 kl. 22:31.
Citera
2013-07-08, 23:03
  #3
Medlem
Ördögs avatar
Ett par av skribenterna på murha.info har på omvägar känt GM eller offret. Signaturen dmm berättar (februari 2009) att han gick i Hervanta yrkesläroanstalt åren 1992-94, då även "Abdi" gick där. I slutet av 1993 var våldtäkten på 13-åringen det allmänna samtalsämnet på skolan. Någon skvaller- eller kriminaltidning hade publicerat en bild, där GM med jackan över huvudet gick in rättssalen. En skolkamrat visade bilden för de andra eleverna, och frågade om den inte föreställde "allas vår Abdi". Strax hade en lärare dykt upp och sagt att det var bäst - både för skolan och för dem själva - att inte tala desto mer om saken. Det kom till och med uppmaningar från skolans rektor att hålla tyst.

Ändå hade skolan redan under några månader surrat av historier om Abdis eskapader - han hade gjort sig skyldig till ett och annat otrevligt, även om våldtäkten var det första brott han dömdes för. På dmm:s klass hade ett par tjejer tagit "Abdi" i försvar, menat att han var oskyldig och utsatt för fördomar, att 13-åringen ljög etc ... Senare hade den ena av dessa käcka försvarare fått veta, att hennes egen lillasyster (eller en kompis till systern) befunnit sig i samma gäng som Abdis offer.

Vidare minns dmm hur förundrad han blev över att somaliern genast efter frigivningen hösten 1995 vågade visa sitt ansikte i Hervanta igen. Och då han fick höra om Tuuli Ikonens död, visste han genast att det var samma karl som låg bakom.
Citera
2013-07-08, 23:05
  #4
Medlem
Nazists avatar
Jag är själv finländare och känner lyckligtvis ibland att jag kan vifta bort vissa incidenter i Sverige, där svenska kvinnor faller offer för illvilliga importerade bestar, jag intalar mig själv att de får skylla sig själv, som i fallet med Elin Krantz - som uppenbarligen "gillade olika". Det är inte en ursäkt alls, och jag blir fortfarande arg och ledsen när jag läser om det, men det mildrar på något sätt. Däremot noterar jag när jag läser om denna sortens fall att det är som de säger, att man känner instinktivt mer för sin egen folkgrupp än för utomstående. Det drabbar mig på ett annat sätt när jag läser om detta. Därför är jag nästan glad på något vis att jag inte längre kan finska så jag slipper läsa om allt elände den väldigt minimala minoriteten invällare (jämförelsevis) skapar i mitt hemland.

Angående fallet i sig så är jag mest nyfiken på om någon vet när djuret släpps ut? Om han inte redan till och med är utsläppt? I så fall, vad gör han idag? Om han 2005 fick permis och visade sin sanna sida och därefter fick bara något år till på straffskalan så är han väl eventuellt en fri man vid det här laget?
Citera
2013-07-09, 04:54
  #5
Medlem
Rabattfyllans avatar
Välskriven tråd! Så ska det se ut. Ser fram mot nästa kriminalhistoria du har att förtälja.
Citera
2013-07-10, 00:40
  #6
Medlem
Skaraborg2s avatar
Lika intressant och välskrivet som alltid.

Citat:
Ursprungligen postat av Ördög
Mångkriminaliteten i Finland har inte på långt när nått samma omfång som i vårt kära grannland, tack vare vår genomgående långt mer realistiska kriminal- och invandringspolitik. Men också hos oss har invandrare från främmande kultursfärer gjort sig skyldiga till ett och annat brott, som i brutalitet och obegriplighet placerar sig i samma kategori som de klassiska svenska berikningsbrotten, exempelvis morden på Sara Vestin, Marcella Ahlberg, Elin Krantz och Maria Oscarsson.

Det fall som kanske väckt mest uppmärksamhet inträffade i november 1995 i Tammerfors (Tampere), då den 15-åriga skolflickan Tuuli Maria Ikonen knivhöggs till döds av den somaliske invandraren Abdigadir Osman Hussein. Fallet har blivit en klassiker (ursäkta uttrycket) i sitt slag. Än idag, nästan 18 år senare, hör man det nämnas då det blir tal om invandringens för- och nackdelar. Därför är det på sin plats med en kortfattad redogörelse på svenska.

Det var den 10 november 1995, en fredag. I Aitolahti, cirka sju kilometer nordost om Tammerfors centrum, hade 15-åriga Tuuli Ikonen kommit hem från skolan. En arbetsdryg vecka var till ända, nu beslutade hon att ta bussen in till centrum för att träffa sina kompisar. Tuuli var en söt och präktig ung dam på alla vis, en av de bästa eleverna i sin klass. Hon deltog i församlingens ungdomsverksamhet och skulle sommaren därpå vara hjälpledare på konfirmandläger. Hennes föräldrar behövde inte hysa oro för att hon skulle hamna i dåligt sällskap eller inte komma hem till natten.

Vid 19.40-tiden på kväll steg Tuuli och en kompis upp på bussen för att åka hem. Kompisen steg av först.

Klockan 20.06 blev en flygledare som kom körande i bil på vägen Aitovuorentie vittne till något ohyggligt. I ljuset från stålkastarna såg han på cirka hundra meters avstånd en man inbegripen i vilt handgemäng med en ung kvinna. Mannen gav flickan upprepade hugg i överkroppen, medan hon förtvivlat försökte värja sig. Först då vittnet nästan kört fram till paret, tog mannen till flykten. Flickan rusade fram till bilen och skrek till föraren att öppna dörren, men i nästa ögonblick segnade hon till marken.

Ambulansen var snabbt på plats, men flickans liv kunde inte räddas - hon var död vid ankomsten till sjukhuser. Tuuli Maria Ikonen hade fått sju knivhugg i hals och ansikte, och hon hade också blivit huggen på båda sidor av bröstkorgen. Ett av huggen hade skurit av lungartären.

Polisen inledde snabbt jakten på gärningsmannen, och efter fyra timmar greps han av en hundpatrull cirka tre kilometer från platsen. Han stod på knä på marken med händerna bakom nacken, och gjorde inget motstånd.

Redan i nästa dags tidning fanns liten notis om brottet, men det var på söndag och måndag som fallet slogs upp ordentligt, under stora rubriker. Sorgen och vreden spreds i hela staden och över hela Finland. I synnerhet på Tuulis skola var bedrövelsen djup - det var redan andra gången på två år som en elev där föll offer för dödligt våld. Man liknade Tuulis öde vid Kyllikki Saaris. En minneshögtid som kyrkan ordnade samlade över femtusen deltagare, och mängder av folk vallfärdade till mordplatsen för att tända ljus.

Den gripne och misstänkte Abdigadir Osman Hussein var somalisk medborgare och bara drygt 20 år, född 1973 eller 1974. Senare blev det känt att han varit soldat i sitt hemland. Han hade anlänt till Finland från Sovjetunionen år 1990, i den första stora vågen av somaliska asylsökande. I januari 1993 hade han gift sig med en finsk kvinna, och senare samma år hade han blivit pappa. Paret och deras två små barn bodde i en lägenhet i stadsdelen Hervanta. Något arbete hade herr Hussein inte, så samhället stod för familjens uppehälle.

Redan den 19 november 1993 hade Hussein under knivhot våldtagit en 13-årig flicka i Tammerfors. I januari 1994 dömdes han till fängelse i två år och 10 månader. Han hade blivit fri hösten 1995, och bara två månader senare gick han alltså och dräpte en annan flicka ... Då de här uppgifterna blev kända, ställde allmänheten och medierna naturligtvis samfällt frågan: Varför hade mannen inte utvisats genast efter det första straffet? Svaret blev att han inte kunde utvisas. I och med att han bildat familj hade han inte vanlig flyktingstatus, utan hade fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Högsta förvaltningsdomstolen skulle antagligen ha hävt utvisningsbeslutet.

DNA-undersökningen och brottsplatsundersökningen visade att Hussein var skyldig till mordet på unga Ikonen. Själv nekade han till brottet under hela rättegången i Tammerfors tingsrätt. Han sa att han hade hamnat på brottsplatsen av misstag - han hade stigit på fel buss, klivit av på ett för honom obekant ställe, och plötsligt fått höra en flicka skrika på hjälp. Han hade satt iväg åt det håll som skriken kom ifrån, mött en annan man som kom springande i motsatt riktning, fått syn på flickan och försökt ta hand om henne, men blivit skrämd av den annalkande bilen och lagt benen på ryggen.

Men Husseins berättelse stämde dåligt överens med vittnenas berättelser. Ingen annan hade sett den andre mannen som han talade om. Enligt rättsläkaren Matti Jäntti, som förrättade obduktionen, kan GM ha haft för avsikt att våldta flickan, och med några ytliga rispor försökt få henne lugn - men då han blev ertappad gav han i blotta förskräckelsen henne ett dödande hugg i bröstet.

Våren 1996 dömde tingsrätten Hussein till livstids fängelse. Enligt sinnesundersökningen hade han varit fullt tillräknelig. I Åbo hovrätt erkände Hussein sin gärning, men försökte samtidigt övertyga rätten om att han inte hade varit vid sina sinnens fulla bruk. Hovrätten ändrade dock inte på domen.

Men historien var inte slut med detta. I juni 2005 beviljades Hussein tre timmars (!) obevakad permission. Under den tiden hann han förgripa sig sexuellt på ett fyraårigt barn. Tammerfors tingsrätt dömde honom till fängelse i ett år och tre månader, och ålade honom dessutom att betala sitt offer 4.200 euro för själsligt lidande, sveda och värk.

Detta är i stort sett vad som finns att säga i fallet. Tråden på murha.info är 121 inlägg lång i detta nu, men de flesta svarsinläggen är olika slag av reaktioner och kommentarer angående de löjliga straffen i Finland, den släpphänta invandringspolitiken, kulturkrockar etc.

Märkligt nog är det ingen som har något mer konkret att säga om GM. Det är i höst 18 år sedan han begick sin grymma gärning. De senaste decennierna har livstidsfånger i Finland i snitt suttit 14 år på kåken innan de blivit benådade. Det finns inga uppgifter om att Abdigadir Osman Hussein kan se fram emot en frigivning - men det utesluter inte att han kan komma att friges i största hemlighet. (Enligt Wikipedia sitter han på fängelset i Vasa, men han tycks enligt inlägg på murha.info tidigare ha vistats också i Uleåborgs fängelse samt på mentalsjukhuset Niuvanniemi i Kuopio.)

Källor (givetvis nämns historien på en lång rad sajter av mer eller mindre trovärdigt slag, men sakuppgifterna verkar nästan enbart härröra från de här två):
http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=2&t=177
http://fi.wikipedia.org/wiki/Abdigadir_Osman_Hussein

Som alltid lika intressant och välskrivet av Ördög.

Stort tack för detta. Har dock aldrig hört talats förut om denna tragiska händelse. Tydligen skall GM efter nästan 18 år fortfarande sitta bakom lås och bom. Med tanke på de brott han har begått, så får man hoppas på att han får förbli där.
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2013-07-10 kl. 00:44.
Citera
2013-10-29, 20:51
  #7
Medlem
Tvivlar på att någon som skulle mörda denna "människa" skulle dömas till mer än ett års fängelse eller dyl. Dödsstraff hade varit lämpligt i detta fall.
Citera
2013-10-30, 19:00
  #8
Medlem
Den dömda somaliern hade inte det lätt i Uleåborg i början på 90-talet.Han vart jävla uppkäftigt mot mina landsmän och fick spö ofta pga.detta.Då sprang han till plitar och anmälde mina polare för att vara rasister bla bla och han hade ju rätt men alla sket i honom och hans gråtande fullständigt
Mvh.Raikkonen
Citera
2013-11-01, 09:39
  #9
Medlem
Ördögs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av raikkonen
Den dömda somaliern hade inte det lätt i Uleåborg i början på 90-talet.Han vart jävla uppkäftigt mot mina landsmän och fick spö ofta pga.detta.Då sprang han till plitar och anmälde mina polare för att vara rasister bla bla och han hade ju rätt men alla sket i honom och hans gråtande fullständigt
Mvh.Raikkonen

Tack för den tilläggsinformationen, Räikkis!

På murha.info kunde signaturen PalmiakkiSastilli redan i juli uppge att GM blivit fri för åtminstone två år sedan, och att han numera bor utomlands. Med tanke på vilket uppseende Abdis illgärningar väckte, verkar det dock ytterst märkligt att frigivningen inte noterats någon annanstans - var sig på andra debattforum, på bloggar eller i mainstreammedier.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2013-11-01 kl. 09:43.
Citera
2014-01-14, 13:17
  #10
Medlem
Nationalisten.s avatar
Mycket välskriven.
Citera
2014-01-14, 13:29
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av raikkonen
Den dömda somaliern hade inte det lätt i Uleåborg i början på 90-talet.Han vart jävla uppkäftigt mot mina landsmän och fick spö ofta pga.detta.Då sprang han till plitar och anmälde mina polare för att vara rasister bla bla och han hade ju rätt men alla sket i honom och hans gråtande fullständigt
Mvh.Raikkonen
Jag glömde att skriva ett viktigt detalj här.nämnligen att allt detta hände i Uleåborg LÄNS FÄNGELSE medan han satt inne där.
Mvh.
Citera
2015-04-24, 19:20
  #12
Medlem
http://hbl.fi/nyheter/2015-04-24/752...tsling-benadas
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback