Mångkriminaliteten i Finland har inte på långt när nått samma omfång som i vårt kära grannland, tack vare vår genomgående långt mer realistiska kriminal- och invandringspolitik. Men också hos oss har invandrare från främmande kultursfärer gjort sig skyldiga till ett och annat brott, som i brutalitet och obegriplighet placerar sig i samma kategori som de klassiska svenska berikningsbrotten, exempelvis morden på Sara Vestin, Marcella Ahlberg, Elin Krantz och Maria Oscarsson.
Det fall som kanske väckt mest uppmärksamhet inträffade i november 1995 i Tammerfors (Tampere), då den 15-åriga skolflickan Tuuli Maria Ikonen knivhöggs till döds av den somaliske invandraren Abdigadir Osman Hussein. Fallet har blivit en klassiker (ursäkta uttrycket) i sitt slag. Än idag, nästan 18 år senare, hör man det nämnas då det blir tal om invandringens för- och nackdelar. Därför är det på sin plats med en kortfattad redogörelse på svenska.
Det var den 10 november 1995, en fredag. I Aitolahti, cirka sju kilometer nordost om Tammerfors centrum, hade 15-åriga Tuuli Ikonen kommit hem från skolan. En arbetsdryg vecka var till ända, nu beslutade hon att ta bussen in till centrum för att träffa sina kompisar. Tuuli var en söt och präktig ung dam på alla vis, en av de bästa eleverna i sin klass. Hon deltog i församlingens ungdomsverksamhet och skulle sommaren därpå vara hjälpledare på konfirmandläger. Hennes föräldrar behövde inte hysa oro för att hon skulle hamna i dåligt sällskap eller inte komma hem till natten.
Vid 19.40-tiden på kväll steg Tuuli och en kompis upp på bussen för att åka hem. Kompisen steg av först.
Klockan 20.06 blev en flygledare som kom körande i bil på vägen Aitovuorentie vittne till något ohyggligt. I ljuset från stålkastarna såg han på cirka hundra meters avstånd en man inbegripen i vilt handgemäng med en ung kvinna. Mannen gav flickan upprepade hugg i överkroppen, medan hon förtvivlat försökte värja sig. Först då vittnet nästan kört fram till paret, tog mannen till flykten. Flickan rusade fram till bilen och skrek till föraren att öppna dörren, men i nästa ögonblick segnade hon till marken.
Ambulansen var snabbt på plats, men flickans liv kunde inte räddas - hon var död vid ankomsten till sjukhuser. Tuuli Maria Ikonen hade fått sju knivhugg i hals och ansikte, och hon hade också blivit huggen på båda sidor av bröstkorgen. Ett av huggen hade skurit av lungartären.
Polisen inledde snabbt jakten på gärningsmannen, och efter fyra timmar greps han av en hundpatrull cirka tre kilometer från platsen. Han stod på knä på marken med händerna bakom nacken, och gjorde inget motstånd.
Redan i nästa dags tidning fanns liten notis om brottet, men det var på söndag och måndag som fallet slogs upp ordentligt, under stora rubriker. Sorgen och vreden spreds i hela staden och över hela Finland. I synnerhet på Tuulis skola var bedrövelsen djup - det var redan andra gången på två år som en elev där föll offer för dödligt våld. Man liknade Tuulis öde vid Kyllikki Saaris. En minneshögtid som kyrkan ordnade samlade över femtusen deltagare, och mängder av folk vallfärdade till mordplatsen för att tända ljus.
Den gripne och misstänkte Abdigadir Osman Hussein var somalisk medborgare och bara drygt 20 år, född 1973 eller 1974. Senare blev det känt att han varit soldat i sitt hemland. Han hade anlänt till Finland från Sovjetunionen år 1990, i den första stora vågen av somaliska asylsökande. I januari 1993 hade han gift sig med en finsk kvinna, och senare samma år hade han blivit pappa. Paret och deras två små barn bodde i en lägenhet i stadsdelen Hervanta. Något arbete hade herr Hussein inte, så samhället stod för familjens uppehälle.
Redan den 19 november 1993 hade Hussein under knivhot våldtagit en 13-årig flicka i Tammerfors. I januari 1994 dömdes han till fängelse i två år och 10 månader. Han hade blivit fri hösten 1995, och bara två månader senare gick han alltså och dräpte en annan flicka ... Då de här uppgifterna blev kända, ställde allmänheten och medierna naturligtvis samfällt frågan: Varför hade mannen inte utvisats genast efter det första straffet? Svaret blev att han inte kunde utvisas. I och med att han bildat familj hade han inte vanlig flyktingstatus, utan hade fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Högsta förvaltningsdomstolen skulle antagligen ha hävt utvisningsbeslutet.
DNA-undersökningen och brottsplatsundersökningen visade att Hussein var skyldig till mordet på unga Ikonen. Själv nekade han till brottet under hela rättegången i Tammerfors tingsrätt. Han sa att han hade hamnat på brottsplatsen av misstag - han hade stigit på fel buss, klivit av på ett för honom obekant ställe, och plötsligt fått höra en flicka skrika på hjälp. Han hade satt iväg åt det håll som skriken kom ifrån, mött en annan man som kom springande i motsatt riktning, fått syn på flickan och försökt ta hand om henne, men blivit skrämd av den annalkande bilen och lagt benen på ryggen.
Men Husseins berättelse stämde dåligt överens med vittnenas berättelser. Ingen annan hade sett den andre mannen som han talade om. Enligt rättsläkaren Matti Jäntti, som förrättade obduktionen, kan GM ha haft för avsikt att våldta flickan, och med några ytliga rispor försökt få henne lugn - men då han blev ertappad gav han i blotta förskräckelsen henne ett dödande hugg i bröstet.
Våren 1996 dömde tingsrätten Hussein till livstids fängelse. Enligt sinnesundersökningen hade han varit fullt tillräknelig. I Åbo hovrätt erkände Hussein sin gärning, men försökte samtidigt övertyga rätten om att han inte hade varit vid sina sinnens fulla bruk. Hovrätten ändrade dock inte på domen.
Men historien var inte slut med detta. I juni 2005 beviljades Hussein tre timmars (!) obevakad permission. Under den tiden hann han förgripa sig sexuellt på ett fyraårigt barn. Tammerfors tingsrätt dömde honom till fängelse i ett år och tre månader, och ålade honom dessutom att betala sitt offer 4.200 euro för själsligt lidande, sveda och värk.
Detta är i stort sett vad som finns att säga i fallet. Tråden på murha.info är 121 inlägg lång i detta nu, men de flesta svarsinläggen är olika slag av reaktioner och kommentarer angående de löjliga straffen i Finland, den släpphänta invandringspolitiken, kulturkrockar etc.
Märkligt nog är det ingen som har något mer konkret att säga om GM. Det är i höst 18 år sedan han begick sin grymma gärning. De senaste decennierna har livstidsfånger i Finland i snitt suttit 14 år på kåken innan de blivit benådade. Det finns inga uppgifter om att Abdigadir Osman Hussein kan se fram emot en frigivning - men det utesluter inte att han kan komma att friges i största hemlighet. (Enligt Wikipedia sitter han på fängelset i Vasa, men han tycks enligt inlägg på murha.info tidigare ha vistats också i Uleåborgs fängelse samt på mentalsjukhuset Niuvanniemi i Kuopio.)
Källor (givetvis nämns historien på en lång rad sajter av mer eller mindre trovärdigt slag, men sakuppgifterna verkar nästan enbart härröra från de här två):
http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=2&t=177
http://fi.wikipedia.org/wiki/Abdigadir_Osman_Hussein
Det fall som kanske väckt mest uppmärksamhet inträffade i november 1995 i Tammerfors (Tampere), då den 15-åriga skolflickan Tuuli Maria Ikonen knivhöggs till döds av den somaliske invandraren Abdigadir Osman Hussein. Fallet har blivit en klassiker (ursäkta uttrycket) i sitt slag. Än idag, nästan 18 år senare, hör man det nämnas då det blir tal om invandringens för- och nackdelar. Därför är det på sin plats med en kortfattad redogörelse på svenska.
Det var den 10 november 1995, en fredag. I Aitolahti, cirka sju kilometer nordost om Tammerfors centrum, hade 15-åriga Tuuli Ikonen kommit hem från skolan. En arbetsdryg vecka var till ända, nu beslutade hon att ta bussen in till centrum för att träffa sina kompisar. Tuuli var en söt och präktig ung dam på alla vis, en av de bästa eleverna i sin klass. Hon deltog i församlingens ungdomsverksamhet och skulle sommaren därpå vara hjälpledare på konfirmandläger. Hennes föräldrar behövde inte hysa oro för att hon skulle hamna i dåligt sällskap eller inte komma hem till natten.
Vid 19.40-tiden på kväll steg Tuuli och en kompis upp på bussen för att åka hem. Kompisen steg av först.
Klockan 20.06 blev en flygledare som kom körande i bil på vägen Aitovuorentie vittne till något ohyggligt. I ljuset från stålkastarna såg han på cirka hundra meters avstånd en man inbegripen i vilt handgemäng med en ung kvinna. Mannen gav flickan upprepade hugg i överkroppen, medan hon förtvivlat försökte värja sig. Först då vittnet nästan kört fram till paret, tog mannen till flykten. Flickan rusade fram till bilen och skrek till föraren att öppna dörren, men i nästa ögonblick segnade hon till marken.
Ambulansen var snabbt på plats, men flickans liv kunde inte räddas - hon var död vid ankomsten till sjukhuser. Tuuli Maria Ikonen hade fått sju knivhugg i hals och ansikte, och hon hade också blivit huggen på båda sidor av bröstkorgen. Ett av huggen hade skurit av lungartären.
Polisen inledde snabbt jakten på gärningsmannen, och efter fyra timmar greps han av en hundpatrull cirka tre kilometer från platsen. Han stod på knä på marken med händerna bakom nacken, och gjorde inget motstånd.
Redan i nästa dags tidning fanns liten notis om brottet, men det var på söndag och måndag som fallet slogs upp ordentligt, under stora rubriker. Sorgen och vreden spreds i hela staden och över hela Finland. I synnerhet på Tuulis skola var bedrövelsen djup - det var redan andra gången på två år som en elev där föll offer för dödligt våld. Man liknade Tuulis öde vid Kyllikki Saaris. En minneshögtid som kyrkan ordnade samlade över femtusen deltagare, och mängder av folk vallfärdade till mordplatsen för att tända ljus.
Den gripne och misstänkte Abdigadir Osman Hussein var somalisk medborgare och bara drygt 20 år, född 1973 eller 1974. Senare blev det känt att han varit soldat i sitt hemland. Han hade anlänt till Finland från Sovjetunionen år 1990, i den första stora vågen av somaliska asylsökande. I januari 1993 hade han gift sig med en finsk kvinna, och senare samma år hade han blivit pappa. Paret och deras två små barn bodde i en lägenhet i stadsdelen Hervanta. Något arbete hade herr Hussein inte, så samhället stod för familjens uppehälle.
Redan den 19 november 1993 hade Hussein under knivhot våldtagit en 13-årig flicka i Tammerfors. I januari 1994 dömdes han till fängelse i två år och 10 månader. Han hade blivit fri hösten 1995, och bara två månader senare gick han alltså och dräpte en annan flicka ... Då de här uppgifterna blev kända, ställde allmänheten och medierna naturligtvis samfällt frågan: Varför hade mannen inte utvisats genast efter det första straffet? Svaret blev att han inte kunde utvisas. I och med att han bildat familj hade han inte vanlig flyktingstatus, utan hade fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Högsta förvaltningsdomstolen skulle antagligen ha hävt utvisningsbeslutet.
DNA-undersökningen och brottsplatsundersökningen visade att Hussein var skyldig till mordet på unga Ikonen. Själv nekade han till brottet under hela rättegången i Tammerfors tingsrätt. Han sa att han hade hamnat på brottsplatsen av misstag - han hade stigit på fel buss, klivit av på ett för honom obekant ställe, och plötsligt fått höra en flicka skrika på hjälp. Han hade satt iväg åt det håll som skriken kom ifrån, mött en annan man som kom springande i motsatt riktning, fått syn på flickan och försökt ta hand om henne, men blivit skrämd av den annalkande bilen och lagt benen på ryggen.
Men Husseins berättelse stämde dåligt överens med vittnenas berättelser. Ingen annan hade sett den andre mannen som han talade om. Enligt rättsläkaren Matti Jäntti, som förrättade obduktionen, kan GM ha haft för avsikt att våldta flickan, och med några ytliga rispor försökt få henne lugn - men då han blev ertappad gav han i blotta förskräckelsen henne ett dödande hugg i bröstet.
Våren 1996 dömde tingsrätten Hussein till livstids fängelse. Enligt sinnesundersökningen hade han varit fullt tillräknelig. I Åbo hovrätt erkände Hussein sin gärning, men försökte samtidigt övertyga rätten om att han inte hade varit vid sina sinnens fulla bruk. Hovrätten ändrade dock inte på domen.
Men historien var inte slut med detta. I juni 2005 beviljades Hussein tre timmars (!) obevakad permission. Under den tiden hann han förgripa sig sexuellt på ett fyraårigt barn. Tammerfors tingsrätt dömde honom till fängelse i ett år och tre månader, och ålade honom dessutom att betala sitt offer 4.200 euro för själsligt lidande, sveda och värk.
Detta är i stort sett vad som finns att säga i fallet. Tråden på murha.info är 121 inlägg lång i detta nu, men de flesta svarsinläggen är olika slag av reaktioner och kommentarer angående de löjliga straffen i Finland, den släpphänta invandringspolitiken, kulturkrockar etc.
Märkligt nog är det ingen som har något mer konkret att säga om GM. Det är i höst 18 år sedan han begick sin grymma gärning. De senaste decennierna har livstidsfånger i Finland i snitt suttit 14 år på kåken innan de blivit benådade. Det finns inga uppgifter om att Abdigadir Osman Hussein kan se fram emot en frigivning - men det utesluter inte att han kan komma att friges i största hemlighet. (Enligt Wikipedia sitter han på fängelset i Vasa, men han tycks enligt inlägg på murha.info tidigare ha vistats också i Uleåborgs fängelse samt på mentalsjukhuset Niuvanniemi i Kuopio.)
Källor (givetvis nämns historien på en lång rad sajter av mer eller mindre trovärdigt slag, men sakuppgifterna verkar nästan enbart härröra från de här två):
http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=2&t=177
http://fi.wikipedia.org/wiki/Abdigadir_Osman_Hussein
__________________
Senast redigerad av Ördög 2013-07-08 kl. 22:32.
Senast redigerad av Ördög 2013-07-08 kl. 22:32.