Det som jag fann intressant var hennes uttalande i den texten om:
Citat:
Ursprungligen postat av Eva Lundgren
I samtalen berättades under tiden saker som är "för mycket", saker vi inte vet något om och knappt kan eller orkar ta till oss. Offer - foster och delar av djur - nämndes också. Också för mig var det frestande att blunda
Frestande att blunda? Eh, vad är det för forskare som ens tänker så? En forskares uppgift är ju att INTE blunda, eller?
Och just alla dessa saker som sägs vara "för mycket" är väl PRECIS såna saker som ingen journalist eller annan vill blunda för, snarare tvärt om - ju snaskigare desstå bättre har ju varit medias ledord de senaste åren...
Citat:
Ursprungligen postat av Eva Lundgren
Ändå kunde jag som forskare inte lämna dessa berättelser, hur svåra, fragmenterade och smärtsamma de än var.
Det är väl SJÄLVKLART att hon INTE skulle släppa dem? (Sen är det en annan sak hur hon skulle behandla dem och tolka dem...)
Känns som hela hennes syn på forskning är väldigt sne om hon tycker att hon varit duktig som inte blundat för jobbiga saker och inte hoppat över de små detaljerna!