"Asatro"-motiv på hällristningar?

Jag undrar om någon av er vet om det finns hällristningar med "asa-tro" motiv alltså Tor, Oden, Tyr, Balder, Frej mfl. Om det finns en kontinuitet i asa-tro motiv så skulle man kunna avgöra när "asatron" började i Sverige.

De flesta hällristningarna som finns i Sverige är väl gjorda på bronsåldern?
Då fanns inte Tor och Oden...typ

Den ristning som kommer närmast är den stora krigarefiguren från ristningarna i Litsleby:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Litsleb...A4llristningar
http://www.vastsverige.com/sv/tanum/...ar-Tanumshede/

Troligen kan ristningen härledas till bronsålderns slut/ järnålderns början ca 700 BC. Det är svårt att veta om det rör sig om en föregångare till/tidig Odin, men spjutet och figurens storlek tyder på det.

Eftersom "typ" du och ingen annan heller inte har en aning om hur svensk bronåldersreligion var om det var en föregångare till asatron eller något annat så ställer jag just därför denna fråga.

Jag hade fått för mig att asa-tron kom till Sverige runt år noll eller något liknande. Men nu verkar det för mig som den är bra mycket äldre än så. Vad är detta om inte "Tor"?

http://static.beta.pixgallery.com/im...PIX-XSP6WK.jpg

Ett troll som jojar?

Eller en jägare som slungar sten på en älg med en slunga.
Vad vet jag.

De hade humor på järnåldern med. Någon vrider sig i graven av skratt.

Det vi vet om den fornordiska mytologin kommer från 1800-talets skribenter (förutom det arkeologiska material vi har funnit). De hällristningar som finns är inte bara från Bronsåldern utan det finns ganska många hällristningar från Mesolitikum och Neolitikum (dvs. från de två senare stenåldersperioderna) också, självklart även Järnåldern.

Din bild där är nog troligtvis från Sydskandinavien under Neolitikum eller Bronsåldern då den är ristad med en tydlig fallos. Däremot kan man nog anser att det är en betydelsefull gubbe som fångar en hjort mer än att det skulle vara Tor. Möjligen kan det vara ett tidigt uttryck för relationen mellan jägarsamhället och jordbrukssamhället (inte helt omöjligt).

Klara paralleller finns till keltisk, slavisk, persisk och vedisk religion så det är knappast något som 1800-talets skribenter eller några islänningar har hittat på.


Det är givetvis Tor som åker med sin vagn på himlavalvet dragen av en get och har en hammare i ena handen.

Kulten av asar utvecklades förmodligen inte särskilt mycket tidigare än seklerna kring kristi födelse. Den förkristna norröna trosuppfattningen var dock mycket komplex och mångfacetterad och inkorporerade tveklöst föreställningar från olika tider. Att de äldsta motiven skulle gå tillbaka till bronsåldern eller t.o.m. tidigare är inte helt omöjligt.

En fråga som de lärde länge tvistat om är t.ex. huruvida den yngre asakulten kompletterade och i vissa fall trängde ut en äldre vanakult, en förenklad hypotes som dock har sina poänger. Orter med vananamn i sitt led (t.ex. Frötuna, Ullevi) kan t.ex. knytas till äldre bebyggelse än de med asanamn (ex. Torstuna, Odensvi).


Menar du att eddorna, islänningasagorna, beowulfkvädet, niebelungenlied, merseburgbesvärjelserna samt hundratals andra vittnesmål om förkristen germansk sed från antiken och tidigmedeltiden skulle vara förfalskningar från 1800-talet?

Det vet vi ju inte då vi inte har några källor som kan styrka någondera av teorierna. Det vi vet är att det har funnits någon sorts dödskult och kulturskildring. Att motiven finns från Neolitikum vet vi ganska säkert.


Det finns dock liten arkeologisk bevisning för att "asakulten" skulle ha varit på det sättet som man oftast beskriver "asatron". Det vi vet är från mossfynd och depåfynd. Att bygga långhögar och kulturplatser av Sarup-typ gör man inte om det inte finns en omfattande religiös tro bakom. Sedan har vi ortsnamnen du ger exempel på.




Du vet om att dessa skildringar inte kan antas som seriösa källskrifter för den fornnordiska mytologin (Du ska dessutom föreställa en historiker...). Några av dessa skildringar är dessutom ren propaganda för kristendomens införande (som tex Tacticus och Ansgars resor till Sverige). Beowulfkvädet är just ett kväde och beskriver hur Anglierna såg på Norden. Dessa är dessutom väldigt unga skildringar. Det jag menar med 1800-talets försköningar är givetvis V. Rydberg & CO som står som källa för den bild av din sk. "asatro" som vi har idag.

Med tanke på att jag själv utövar den fornordiska mytologin (som jag definitivt inte kallar för Asatro) så ska du nog inte visa mig de källskrifter som jag har läst x antal gånger. Däremot skiljer jag mytologin mot den verkliga Arkeologin som finns.

1. De vanligaste djuren som är avbildade är 1. Älg 2. hjort. Getter är nog väldigt väldigt sällsynt på våra hällristningar då getter och får inte har funnits vilt i Norden.

2. Det finns klara bilder från den tiden som symboliserar krigare och även hantverkare med verktyg. Den gubben du visade hade ena handen runt ett lasso och andra handen tom.

3. Jag har aldrig sagt att 1800-talets skribenter har hittat på den fornnordiska mytologin. Jag sade att V. Ryberg &CO har förvanskat den verkliga bilden av mytologin. Titta istället på de arkeologiska fynd som finns, de säger en del om hur folket utövade sin religion på riktigt.

4. Ingen seriös Arkeolog skulle med säkerhet hävda att folket från stenålder till järnålder trodde på den nutida "Asatron". Däremot så finns det stöd för en fornnordisk kulturtradition och en dödskult (dödskulten var bra mycket mer avancerad än vad de nyare abrahamitiska religionerna är), men kanske inte så utmålad som Snorres Edda ger sken av.

5. Vill du i dagens samhälle undersöka hur vår kultur såg ut kring stenåldern och framåt så ska du besöka de isolerade samhällena som fortfarande lever som vi gjorde då. Det finns väldigt stora kopplingar till den nordiska mytologin.

Detta är klart en referens till den då samtida stridsvagnskulturen som finns över stora delar av Euroasien, och har inget med Tor att göra.

Hypotesen bygger på tvärvetenskapliga studier. Om vi enbart ska förlita oss på skriftliga källor kommer vi ingen vart före yngre järnålder.


Inom historisk metod gör man ingen distinktion mellan "oseriösa" kontra "seriösa" källor, utan man ser till innehållets narrativa tillförlitlighet (vad är det egentligen som berättas?) samt kvarleveaspekten. En källa kan m a o framstå som hur oseriös som helst sett till det berättande innehållet, men kan ur kvarlevesynpunkt ändå ge oss värdefulla insikter om den tid och det samhälle som texten uppstod i.

När det gäller kristna och andra utomstående observatörer som kommenterar germanska/nordiska trosföreställningar så är det naturligtvis på sin plats att läsa deras redogörelser med ett kritiskt öga, men de ger oss ändå grundläggande upplysningar om dessa trossystem.

Att allt som vi tror oss veta om norrön forn sed skulle vara ett påhitt av medeltida munkar och nationalromantiker (vilket är populärt att hävda i dagens historielösa samhälle där charlataner som Jan Guillou och Henrik Arnstad tillfrågas som experter) är det knappast någon modern historiker som tror på idag, även om de weibullianska källkritiktalibanerna ville påskina det under förra seklet.
Eddorna och andra skrifter tillkom visserligen i ett kristet samhälle, men baseras på- och i många fall utgörs av ett betydligt äldre, förkristet material. Att skildringarna innehåller tendentiösa omdömen, propaganda och senare tiders tillägg gör dem inte 100% otillförlitliga. Detta torde vara uppenbart för alla individer beskaffade med ett något så när vetenskapligt förhållningssätt, och kan endast bortförklaras med fantastiska konspirationsresonemang.



Arkeologin förser oss emellertid bara med fragment och ledtrådar till den en gång levande kulten. Texternas vittnesbörd måste till för att placera in dessa kvarlevor i ett större sammanhang. När vi hittar en statyett av en enögd gud kan vi sluta oss till att det föreställer Oden tack vare informationen som vi fått från skrivna källor, och om vi inte hade känt till Tors koppling till hammaren Mjölner hade små upphittade torshammare varit ett mysterium för oss.

När det gäller ditt och andras avfärdande av källornas tillförlitlighet så förstår jag att det är bekvämt att bortse från deras innehåll om man har ambitionen att snickra ihop en alldeles egen, postmodern "fornsed" vilket är populärt idag inom vissa kretsar.