Jag lider av en patologisk spindelskräck, men ormar skiter jag i.
Jag brukade springa en mil och passerade ett bergsparti längst uppe på mitt löparpass, och det var ofta mängder av ormar, både huggormar och kopparsnokar som låg där och solade sig.
Jag kommer ihåg det så väl för jag sa alltid "hej orm" när jag kutade förbi det stället.
Jag vet inte vad det beror på? Tidigare har jag dödat spindeln direkt, men nu låter jag han gå.
"-visa dig inte när jag sitter på tjottan brukar jag tänka..
"