Citat:
Ursprungligen postat av
ceph
GAU-8 vore väl kanske måttligt effektiv mot pansarmässigt eftersatta partier (tak, bak) på medeltunga till tunga stridsvagnar från VK2 till den tidiga efterkrigstiden, men högst otillräcklig för säker nedkämpning av något modernare än en T-55/62. Penetration av T-72 kräfva fler än tio raka träffar med PGU-14/B inom en kvadratdecimeter eller liknande, vilket genast blir orealistiskt bara det. Mot senare tingestar är det än mer uteslutet.
De tester som USA genomförde, genomfördes mot T-62.
Den tänkta taktiken gick då ut på att anfallet (i bästa Rudelstil)
skulle utföras i lodrät dykning, men av säkerhetsskäl
så genomförde man testskjutningarna i mycket flackare vinkel,
men med T-62:orna ställda på sidan.
Resultaten blev kortfattat att bara 10% av projektilerna träffade
och att bara 20% av träffarna penetrerade.
D.v.s. 2% av projektilerna träffade och penetrerade vid vinkelrätt anslag
mot en T-62:as ovansida.
Med tanke på den usla träffsprocenten,
den usla penetrationsprocenten
och då 30mm APCR inte direkt är ett under av restverkan,
och då den tänkta taktiken var helt vettlös,
så skrotade man således direkt den tänkta taktiken
och tanken på att slå ut stridsvagnar med akan.
Bomber, robotar och arak kom istället att bli A-10:an verkligt effektiva bestyckning.
Då A-10:an inte direkt var ett under av precision med bomber
(till skillnad från flygplan med mera avancerade avionik, såsom F-16 och A-7)
och då man skulle bekämpa punktmål, så blev man högeligen beroende av robotar.