2010-02-11, 00:24
#553
Citat:
Tack för klargörandet Tras, jag ska ta och läsa på lite om detta när tillfälle ges!
Ursprungligen postat av tras
Det har gått i vågor. Den ukrainska nationella rörelsen uppstod i det ryska Ukraina, i dagens centrum och öst före något motsvarande program hade formulerats i de österrikiska delarna. Likaså den första skönlitterära vågen, liksom historieskrivning, språkforskning m.m. uppstod i områden som Poltava, Charkiv och Kyiv. Som första betydelsefulla mer eller mindre folkspråkliga litterära verk i Galicien räknas Rusalka Dnistrovaja från 1837 om jag inte minns fel, men dess tre författare gick sedan olika vägar och deras identitetshistoria är komplex. Kyrill och Metodiussällskapet i Kyiv 1845-1846 räknas som ett av de första försöken att skapa en politisk modern ukrainsk identitet, medlemmar var Sjevtjenko, Kostomarov m.m. Överhuvudtaget de flesta av de stora ideologerna under 1800-talet var central- och östukrainare. Ta bara Drahomanov, Antonovytj och Hrusjevs'kyj. Sedan flyttade tyngdpunkten i verksamheten av politiska skäl över till det friare Galicien i slutet av 1800-talet, men idéerna gick från öst till väst. Den förste västukrainske författare (politiker, ideolog, kulturpersonlighet m.m.) som fick riktigt stor betydelse för hela Ukraina var Ivan Franko, och då talar vi senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet.
Sedan blir det väldigt komplext med en högersväng och spända etniska relationer i västra Ukraina under Polen och en starkt institutionaliserad (om än senare förryskad) ukrainskhet i Sovjetukraina. Därefter integral nationalism och ett nationellt medvetande formad i kamp mot polackerna i väster och den stora svälten och terrorn mot intelligentsian i öster. Det senare lade den egentliga grunden för den urbana ryskspråkighet man idag gärna uppfattar som naturligt (tillsammans med en mycket omfattande etnisk rysk immigration). De flesta nationella dissidenter i Ukraina efter andra världskriget var från västra Ukraina, men ideologiskt mycket tunga namn finns även från öster (t.ex. Dziuba eller Vasyl' Stus, båda förknippade med Donbas). Den felande länken i denna mycket slarvigt redovisade utveckling är just Holodomor och terrorn. Det etniskt ukrainska samhället i den delen av landet återhämtade sig aldrig. Om det slaget mot bönderna inte delats ut och om städerna inte hade gjorts till förryskningsmotorer från 1930-talet hade de miljoner ukrainska bönder som urbaniserades efter andra världskriget inte nödvändigtvis anpassat sig och insisterat poå att deras barn ska bli rysktalande.
Sedan blir det väldigt komplext med en högersväng och spända etniska relationer i västra Ukraina under Polen och en starkt institutionaliserad (om än senare förryskad) ukrainskhet i Sovjetukraina. Därefter integral nationalism och ett nationellt medvetande formad i kamp mot polackerna i väster och den stora svälten och terrorn mot intelligentsian i öster. Det senare lade den egentliga grunden för den urbana ryskspråkighet man idag gärna uppfattar som naturligt (tillsammans med en mycket omfattande etnisk rysk immigration). De flesta nationella dissidenter i Ukraina efter andra världskriget var från västra Ukraina, men ideologiskt mycket tunga namn finns även från öster (t.ex. Dziuba eller Vasyl' Stus, båda förknippade med Donbas). Den felande länken i denna mycket slarvigt redovisade utveckling är just Holodomor och terrorn. Det etniskt ukrainska samhället i den delen av landet återhämtade sig aldrig. Om det slaget mot bönderna inte delats ut och om städerna inte hade gjorts till förryskningsmotorer från 1930-talet hade de miljoner ukrainska bönder som urbaniserades efter andra världskriget inte nödvändigtvis anpassat sig och insisterat poå att deras barn ska bli rysktalande.

hjälp oss ur denna förlägenhet!