Tripprapport 2c-b värsta/hemskaste upplevelsen i mitt liv

Hejsan!

Tog 2c-b för några dagar sedan och tänkte dela med mig av min upplevelse.
Jag är en man mellan 20 och 30, väger cirka 75kg och tryckte i mig 45mg. Börjar skriva lite inledning men fetmarkerar när själva trippen börjar.

Var ute med en polare på stan och tog ett par bärs. Skulle upp ganska tidigt dagen efter, inget jätte viktigt, men ville ändå upp. Så jag börjar röra mig mot tåget som ska bära mig hem när en av min brors kompisar hör av sig och frågar om jag behöver skjuts. Denna person har jag köpt grönt av en gång innan och tänkte att det kunnat vara en bra idé då jag kände mig ganska pigg och behövde somna. Jag är ingen storrökare utan kanske förbrukar en femma på två månader, så jag frågar helt enkelt om han har något att sälja

Varpå jag får svaret att han bara har 2c-b, men att det bara är en jätte jätte jätte (han betonar rikligt) mild hallucinogen, trippen skulle vara i cirka 3 timmar och det skulle vara jäkligt kul.

Jag har aldrig tidigare tagit något liknande utan den enda narkotika jag tagit är grönt och även där brukar folk säga att det varar i tre timmar vilket jag anser är bull. Så jag tänkte mig att vi skulle gå runt i 30 minuter och att jag sen skulle kunna gå in och somna till en tv på lågt ljud.

I vilket fall som helst så går jag med på att köpa en hit och jag får en kapsel som innehåller 45mg, jag var med när han mätte upp det.
Men direkt när jag svalt det så börjar jag tänka "vad fan är det jag tagit nu!?" och för att lugna ner mig så går han in på wikipedia och ska visa mig att man inte kan överdosera m.m. Men det första jag lägger mina ögon på är något i stil med att folk brukar ta doser mellan 10-20mg och jag är en person som inte vågar ta mer än 1ml för mycket hostmedicin så jag börjar noja direkt. Sen läser vi dock att ingen har dött av det o.s.v

Efter ungefär 30 minuter börjar jag känna att det är något som börjar hända. Jag känner mig pigg som satan och vi går ut. Då är klockan kanske tolv på natten och jag borde egentligen gått och lagt mig då för att kunna komma upp i tid utan att vara halvdöd av trötthet.

Det blir en gradvis upptrappning och jag kan inte sitta still för fem öre utan går runt i cirklar och börjar känna mig yr. Han tittar på mig, skrattar och verkar inte alls känna samma sak som mig, vilket jag känner är konstigt då han tog en större dos än mig.
Sen blir jag så yr/illamående att jag spyr vilket får mig att tro att det är något fel vilket det antagligen var. Vid det här laget har det inte börjat trippa så farligt utan saker verkar bara vilja röra på sig lite mer än vanligt. Jag börjar påpeka att saker inte ska se ut som de gör och börjar nästan bli lite arg.

Vi går från den dåvarande platsen som är en grillplats vid en sjö då jag känner att jag inte vill sitta still eller springa runt där i cirklar. Strax därefter så slår det till som satan och jag börjar se de mest sjuka sakerna i hela mitt liv. Det första jag märker är att jag börjar se konstiga mönster i asfalten som på något sätt reser sig upp några centimeter från omgivande asfalt, det ser ut som symboler och olika texter, men det är omöjligt för mig att tyda vad det står. Jag försöker dock för fulla muggar klura ut vad asfalten vill säga mig. Vi var vid det här laget i ett villaområde.

Efter villaområdet kommer det återigen några skogsvägar och det är först då jag märker alla läskiga, äckliga och fruktansvärda saker som händer med alla växter. Den första växten jag kommer i kontakt med är några hundkex som ser vissna ut. Men när jag går närmre för att studera dessa stackars växter så frisknar dem till.

Jag har inte längre någon tiduppfattning men i vilket fall som helst så börjar det ljusna lite i himlen. Jag vänder mig efter mycket springande fram och tillbaka från hundkexen mot skogen då jag får se den hemskaste synen i mitt liv. Det är svårt att beskriva vad jag såg, det var inte riktigt monster, men det såg helt klart farligt ut. Tänk er en typisk spökskog (träden är egentligen friska, fina vanliga lövträd) där allt rör sig fram och tillbaka, grenar och blad skjuts ut från träden och dras sedan tillbaka in igen lika fort som de kom. Även träden växer och krymper, ruttnar och skiftar färg.

Vi var då på väg in i skogen och jag tar tag i killen jag är med och skriker något i stil med "GÅR VI IN DÄR SÅ DÖR VI!" jag kände hur luften sögs ur mig och hur jag blev mindre och mindre. Jag blev svag i hela kroppen och vänder ögonen mot skyn som nog var det enda som gjorde att jag klarade mig igenom trippen oskadad fysiskt.

Det var inte ett moln på himlen och det började ljusna lite och så länge jag inte höll ögonen på samma plats för länge så började det inte dyka upp massa störda mönster och figurer. Det kändes som att jag var ensam i min kropp och snubben jag hade följeslag med inte skulle kunna göra något för att hjälpa mig om något gick snett. Det kändes oerhört ensamt, även fast han var 2m ifrån mig så var jag bortom räddning och vi var på något sätt i två olika världar och kunde bara betrakta varandra.

Jag var ganska klar i skallen så jag gick mest och tänkte att om jag bara tar mig igenom dessa 3 timmar så är allt över. jag hade inte längre någon energi men vägrade sätta mig ner för jag ville hålla kroppen igång så den inte skulle ge upp och försökte hela tiden hitta saker att se på som såg normalt ut, jag försökte alltså hela tiden klamra mig fast vid verkligheten. Därav blev jag och himlen oerhört goda vänner under trippen.

Jag tittade på klockan för att se hur lång tid som är kvar av helvetet. Jag ser alla visare men hur mycket jag än försöker så förstår jag inte vad det står och jag märker att mitt armhår börjar växa och bli tjockare för att sedan bli smalare. Jag blir förskräckt och vänder mig mot killen jag är med (För enkelhetens skull kan vi kalla honom Johan i fortsättningen, han heter inte Johan egentligen) och tittar honom rätt in i ansiktet.

Han är väl inte personen med den bästa hyn i verkligheten heller men det här såg helt sjukt ut. Allt utom hans ögon började spricka upp och hela hans hud blev trubbig och bubblig. Samtidigt som han försöker lugna ner mig med att jag måste släppa taget och bara flyta med i allt som händer och acceptera att det är såhär det är. Vilket var det sista jag ville göra. För en stund började jag fundera på om han var med på trädens sida och att även han ville att jag skulle dö. Så jag kände mig inte direkt säker av hans närvaro heller.

Jag försökte prata så lite som möjligt och lura mitt eget huvud att jag var glad fastän att jag faktiskt trodde att jag skulle dö. För när jag väl hade en glad tanke i huvudet så var saker jag såg inte lika hemska längre. Dock kunde jag inte hålla mig själv glad särskilt länge då jag hela tiden kom på varför jag försökte vara glad, jo för att jag var rädd att jag skulle dö om jag inte var glad.

Johan som är pratglad babblade hela tiden på och jag ansträngde mig som satan för att beskriva för honom att han gärna fick prata, men bara om bra saker som fick mig på bättre humör. Så om jag sa "bättre" så betydde det att han helt enkelt pratade om något som gjorde mig gladare och sa jag "sämre" så innebar detta att han skulle hitta på ett bättre ämne att hålla en monolog om.

Vad var vid det här laget så rädd för träd och växter att jag undvek att ta vägar där jag visste att träden skymde skyn, men tillslut kommer vi till en plats där detta händer och då trodde jag att det var slut. Allt blev jätte mörkt och jag kunde nästan inte se något annat än en massa hemska, nästan bläcksvarta mönster, men jag kände fortfarande att jag gick och då gick jag för kung och fosterland. Sträckan är egentligen kanske 10m men det kändes som att jag gick i en timma innan jag kunde se himlen igen. Då började jag känna att det inte fanns något kvar att leva för, jag trodde att jag skulle vara fast i denna värld för evigt och hamna på sluten psykiatrisk vård. Jag hade ont i magen och det stack i hela kroppen som kallsvettades.

Ledsen och nedbruten som jag var över det jag just förstått ber jag Johan ta fram numret till min bror som precis slutat sitt skift på jobbet, så jag väckte honom inte i varje fall, enbart för att få höra lite historier om när vi var små och om andra gamla goda minnen vilket fick mig på lite bättre humör.

När jag efter ett ganska långt och känsloladdat samtal med min bror lägger på luren så kommer Johan med idén att jag kan ta lite gräs till det hela för att lugna ner mig lite då jag i princip springer runt med händerna på huvudet och tror att jag ska dö. Jag själv tänkte att det i varje fall inte kan bli sämre och min relation till gräs har alltid varit bra. Så han tar fram pipan och jag blossar på.

Då tänkte jag att han lika gärna hade kunnat sälja mig det där gräset istället för skiten som höll på att döda mig. Men då förstod jag att det jag tyckte var jobbigt var att jag hela tiden varit så klar i huvudet. När gräset fick komma in och göra mig lite lugn och glad i sinnet så vart allt mycket lättare att handskas med.

Först då vågar jag börja flyta med och jag sätter mig ner för första gången sedan jag börjat trippa. Att sitta på asfalten var inget kul så jag lägger mig ner och tittar på himlen och låter mig överösas av alla dessa mönster som nu är vänliga, mjuka och lugna. Kan tillägga att det inte var trevliga mönster i himlen innan utan att jag nästan kunde undvika dem genom att hela tiden ändra vart på himlen jag fästa blicken. Det var en euforisk upplevelse när jag insåg att jag inte längre skulle dö.

Men denna trevliga stund blev helt förstörd av att det helt plötsligt står en bil 10 m ifrån oss som tutar. Det är en gubbe som ska till jobbet och jag har tydligen lagt mig framför porten som leder in till stenbrottet inte allt för långt ifrån där jag bor. Johan blir förskräckt och börjar springa in mot skogen. Jag vet inte riktigt hur detta såg ut, men det kändes som att jag var rätt lugn och Johan märker att jag inte springer med honom så han börjar springa mot mig för att sedan ångra sig och börja kuta mot skogen igen. Detta upprepar sig några gånger innan han börjar gå jämsides med mig.

Efter detta var det mesta lugnt och vi traska runt och titta på olika träd, mossor, svampar, ja allt egentligen. Vi bara gick till någon av oss stannade till och sa "woooow!" så kunde vi stå och titta på någon grej och bli förundrade för att sedan traska vidare till nästa "woooow!"

Det var även först efter gräset jag verkligen kunde beskriva för Johan hur dåligt jag mått då jag inte vågade göra det under själva händelsen för jag var rädd att han skulle börja prata om saker som bara skulle göra det värre.

Jag kommer hem ungefär vid 6-7 tiden, vet inte exakt då jag börja bröta med lite grejer hemma innan jag kollade klockan. Jag var helt slut men ändå inte trött och grejen jag skulle upp till sket jag fullständigt i.

Detta var min tripp och trotts att det lugnade ner sig tillslut så ångrar jag den av hela mitt hjärta. Jag trippade i kanske 5 timmar men det kändes som en vecka. Jag har aldrig varit så rädd, vilsen eller ovis om min framtid och när jag tänker tillbaka på de häftiga saker jag såg så känner jag ändå lite "vad är grejen?". Jag har nu inte skrivit med allt då det ibland blev lite svårt att få in saker i texten, men till exempel så gick jag och lyssnade på "got to be real" med Cheryl Lynn nästan hela trippen mest för att den gjorde mig lite gladare. Även "Going the distance" från Rocky var en klar hit den natten. Tunnlar var även en ganska sjuk upplevelse.

Jag kan säga att jag aldrig mer kommer röra något liknande igen då jag anser att det inte är värt risken att snea. Min relation med Johan är idag bra och jag hyser inget agg fast än att det inte riktigt känns som att jag fick det han beskrev.

Jag kanske även låter lite som en gnällig fitta i den här rapporten, men drogernas land för mig är ett ganska outforskat rike och även fast jag inte är rädd för döden är jag rädd att mista livet.

Kan tillägga att jag egentligen är en oerhört glad och positiv människa.

Med vänlig hälsning//
FanFanatiker

Jag har ingen som helst erfarenhet vad gäller knarket ifråga, men diverse andra psykedeliska (LSD, svamp, etc.) dock. Vad jag ville anmärka på nu var först det faktum att du helt enkelt "gjorde fel", i allting... Psykedeliska preparat bör man bara inte ta spontant eller på impuls, det är ändå något av en tumregel, i synnerhet om vi åsyftar en "oskuld".

Att du började trippa med fel inställning är det andra problemet. Hade den här langaren haft någonting i skallen så skulle han ju ha förklarat åtminstone några basprinciper vad gäller den här sortens droger.

Sedan vill jag bara skriva det också, att det definitivt finns människor som inte skulle uppskatta den här upplevelsen (alltså psykedeliska överhuvudtaget); generellt brukar jag faktiskt tillskriva mig själv den karaktäristiken. Det vore alltså inte konstigt att förmoda att du också är sådan, menar jag, även fast incidenten ifråga är orättvist upplagd.

Ville bara skriva det, att du agerade "fel" liksom, och att det förmodligen (om inte med 100% säkerhet) var anledningen till varför det blev som det blev... Och att snedtrippa på den här sortens droger kan verkligen - som du nu verkar ha en uppfattning om - bli så mardrömslikt och horribelt att ord inte längre förmår skildra beskaffenheten.

Ganska mycket snack från någon som aldrig tagit drogen ifråga, så jag är självklart ingen auktoritet. Dessa är bara, som sagt, grundprinciper; vilka det finns många utav.

Bra och roligt skrivet/beskrivet, 5/5 :)

Ska själv testa 2c-b för första gången i helgen, men det kommer vara i en miljö jag trivs i.
Visserligen med folk jag inte känner jättebra och många främlingar, men jag har en hyffsad erfarenhet av psykadelia och en jävla bra inställning så det ska nog gå vägen.
Samt att jag ska ta en bra mycket mindre dos!! :)

Gudars vad trött jag blir på att läsa denna rapport om och om och om igen. En person får tag på psykedelika, vet ej vad h*n ger sig in på, gör det i en otrygg miljö och spårar ur.

2C-B är oftast snäll och trevlig och har vissa likheter med t.ex MDMA. Men det är fortfarande tilika psykadelika och således inget som skall tas lättvindligt. Detta är något som måste knarkas med högsta möjliga respekt för att iaf minimera risken att få en dålig upplevelse.

Hur svårt är det egentligen att googla en substans och skumma igenom tre, fyra rapporter innan man slänger i sig den? Hade du istället tagit halva dosen, varit hemma eller i annan trygg miljö och varit någorlunda påläst att du säkert fått en riktigt trevlig upplevelse.

Folk alltså. Det här med att ens lita blint på sin dealer? Folk...

En hel del människor spyr utav 2c-x intag, det är inte någonting som är fel per automatik.
2c-b är en mild hallucinogen, tänk dig samma situation med högdos svamp där mindfucken är mycket mer påträngande. att hamna i en loop skulle jag vilja säga är mycket svårt på 2c-b jämfört med svamp.

You brought this one upon yourself. Set & settning, och kunskap är din nyckel till att även spontan trippar ska kunna gå bra. Stressen över att du trodde att något var fel, överdosering ger en påfrestning som kan styra vilket håll ditt rus ska gå, även miljö, trippa i en skog nattetid är det många som klarar, tydligen inte du.

Som avslut vill jag bara poängtera, trippar där det går dåligt kan vara väldigt givande.

Ok rapport, men 45mg?! Det är en enorm dos 2C-B. 10-15 är mer lagom för en nybörjare, då är det en mild och småtrippig drog. 10mg i näsan ger en kort, mild och kontrollerbar tripp (där man dock får spendera den första halvtimmen med att gråta, svära och leka pirat).

Haha, Håller helt med om att det var dumt att ge sig in i detta så spontant och oinsatt. Men måste ändå poängtera att Johan som jag köpte det av inte är någon dealer för mig utan en nära vän till min bror. Han säljer alltså inte grejer egentligen utan har för eget bruk.

Denna person känner jag alltså privat och är ingen okänd person överhuvudtaget för mig.

Sen skulle jag aldrig kunna läsa mig till sakerna jag såg. Mycket av det man ser går ju ändå inte riktigt att beskriva, kanske det stora hela, men detaljerna stannar som ett minne.
Så det var en stor chock när allt började dansa framför mig när jag förväntade mig ett lite smalare synfält och några grejer som rörde på sig lite i ögonvrån.

Men det är mycket möjligt att det hade kunnat bli en grym upplevelse om jag förberett mig mer, jag tycker alltså inte folk om tar detta är idioter. Jag vill bara inte ta det igen.

Skönt att det löste sig!
Förstår din upplevelse till 100% då jag själv sneat riktigt rejält på 2c-b. Ingen skön drog. Dock tycker jag inte att denna upplevelse ska hindra dig från att testa andra hallucegener. Nu när du har erfarenheten från att snea kommer du vara beräd på smällen och kan flytta med i trippen.

Jag känner igen mig mycket i din berättelse. När jag var yngre tog jag 2cb en gång, också impulsivt och också med en polare. Han hade skitkul och skrattade åt allt medan jag bara mådde piss, sneade och spydde. I mitt fall tror jag dock det berodde på att jag vid tillfället käkade SSRI, vilket jag i efterhand förstått inte är någon bra kombo.

Afterglowen var dock mysig vill jag minnas.

Intressant då 2cb är den enda hallucinogenen jag bara har positiva upplevelser av.

Efter en sjuhelvetes tripp 4-hmet med ögonmottande som inte riktigt höll världsklass så vågar jag inte mig på något annat än 2cb. Svamp och lsd är alldeles för psykiskt påfrestande för mig medan 2cb är raka motsatsen. Jag kan flumma iväg och ha hur kul som helst men fortfarande kan jag styra och ställa hur jag vill.

Orkade inte läsa allt, men ja, man ska ha oerhörd respekt för sådana här droger.

Kollade in min rapport igen då jag var lite nyfiken på vad jag skrivit.

Kan säga att jag körde det (2cb) igen och "besegrade" besten! Inte lika stor dos dock, fick bli ca 15mg, och den fick hoppa upp via näsan denna gång. Annat rus, annat sinne, annan upplevelse!

Jag är glad att min tidigare upplevelse inte gjorde att jag la hallucinogener på hyllan för gott.

Nästa etapp blir nog svamp och efter det syra. Here we go!