Är tro ett val?

Vad är detta. Jag håller med dig!

Varför tror jag t.ex. på Koranen?

Är det ett val eller något jag blivit övertygad om?

Jag antar att min tro på Koranen inte är något som jag skulle sluta tro på hur som helst, faktiskt. Mycket bra bok.

Trots alla "muslimer" och deras våldsbeteende.

Men om jag ville sluta tro på den, så hade jag väl kunnat?
Nu är vi inne på det där med fritt val igen...
Blir man frälst genom tro, blir man utvald av Guds nåd, och/eller är det genom kunskap...?
Jag har heller ingen anledning att sluta tro på Koranen. Det är ju Guds ord.

Det är med Gud som det är med tomten, storsjöodjuret, feer, drakar osv. Det kan man inte välja om man ska tro på. Däremot kan du bli övertygad så att du byter åsikt, men att byta åsikt är inte ett val det heller.

Det finns faktiskt många troende som är jätteledsen över att tappa sin tro och ha tvivel. Dels eftersom de är rädda för att åka till helvetet som de inte är säker på att det inte finns, dels för att det är ett socialt stigma att vara icketroende i många länder (exempelvis flera ställen i USA), och dels eftersom de blir olyckliga över att tänka att de inte kommer få träffa sina nära och kära som dött. Att tappa sin tro är ett trauma för många, och är inte ett val.

Nej.

Hur den enskilde värderar och tror sig förstå argumenten inverkar.
Det är då inget fritt val.
"Valet" bestäms av den "massa" vi rör oss med och som rymmer
våra uppfattningar, vår kunskap, våra erfarenheter och vårt
genetiska arv m.m. Det finns människor till allt. Det finns till och
med de som inte tror att solen finns överhuvudtaget, även om de
är ytterst få.

Snarare (vad angår pådyvlande teism) p.g.a. individuelle mentala mekanismer, såsom snuttefilts-behov, zombi'ism, intellektuella handikap, psykisk dysfunktionelitet eller rent av sociopati. (1)


Japp. I så fall 'guden' för dom som nämnas i (1).

"Fritt val" och "val" är två helt skilda saker ... Om du hade läst mina tidigare inlägg så hade du märkt att jag snackar om "val".

Nu beror det på vad som menas med ”att välja”. Jag skulle nog snarare säga såhär, jag kan inte välja att tro eller vara övertygad att ett påstående är sant enbart p.g.a. ett önsketänkande. Det psykologiska tillståndet ”övertygelse att ett påstående är sant” kan jag inte trolla fram av ren viljekraft eller att försöka intala mig själv att ett påstående är sant.

Det finns många saker som jag önskar mig i livet, men som jag inte med ren viljakraft kan välja att tro på. Om jag talar för mig själv, så skulle jag önska att mitt medvetande med alla minnen, känslor och upplevelser fortsatte att existera efter att jag dör. Jag skulle också önska att Bill Gates satte in en miljard USD på mitt konto. Jag skulle också önska att det fanns en allsmäktig och allgod gud som skulle gå in och hjälpa lidande och försvarslösa människor, t.ex. de svältande gatubarnen i Biafra.

Är jag övertygad om att det finns ett liv efter döden eller att Bill Gates kommer att sätta in en miljard USD på mitt konto nästa vecka eller att gud existerar och nästa vecka kommer att få tummen ur ... och börja hjälpa de svältande barn i Biafra och andra människor vars situation är hopplös? Nej, eftersom jag än så länge inte funnit några verifierbara bevis för att det finns ett liv efter döden, eller att Bill Gates har några avsikter att stoppa in en miljard USD på mitt bankkonto, eller att gud existerar. Jag kan inte välja att tro eller bli övertygad enbart p.g.a. önsketänkande.

Om sen Bill Gates vill stoppa in en miljard USD på mitt bankkonto, eller det finns ett liv efter döden eller en hyotetisk gud får för sig att hjälpa de svältande barnen i Biaffra får jag se det som en bonus. Men utan verifierbara bevis kan jag inte välja att tro eller uppnå det psykologiska tillståndet ”övertygelse”.

Vi lever som om det finns fria val. Själv anser jag att det "fria valet" är en komplex illusion, det är istället omgivningen* som påverkar och formar våra val. För att bevisa att allt är deterministiskt (men även åt andra hållet) krävs typ källkoden för verkligheten vilket sannolikt inte kommer att ske, men idén är enligt mig både logisk och intressant.

Tro i sig verkar inte vara en fråga om ett val, utan ett irrationellt önsketänkande som personen i fråga manifesterar i frånvaro av val/vilja. Se det som en reflex: icke-viljestyrd, det bara "är". Om denna person inte kan hitta några rationella skäl till att fortsätta att tro på religiösa dogmer, kommer dessa föreställningar helt enkelt faller bort. -Rationella och irrationella reflexer-

Jag finner lika lite rationella skäl till att tro på att Gud (inte) finns, som en osynlig stol (inte) finns i mitt kök. Det är en rationell reflex från min sida att inte ens manifestera tankar i dem banorna.


*tänker nödvändigtvis inte bara på det sociala/medier osv, utan "verklighetens alla faktorer".

Om tro betyder att inbilla sig något så kan man välja. Om tro betyder att ha förtroende för någon så kan man inte välja. Jag har förtroende för en god makt. Den är inte tydligt för alla och många tänker att makt är en ond kraft p.g.a. hur världen fungerar.

Jag var ateist/agnostiker så långt tillbaka som jag kan minnas, i den meningen att jag aldrig trodde på de kristnas budskap. Vad jag erfarit var att vissa människor var mindre elaka än andra och att de som trodde på Gud mer ofta var av den vänligare sorten, även om många som inte trodde på Gud också kunde vara genuint vänliga.

Som vuxen var jag ofta nyfiken på evangelierna och Jesus, men när jag försökte läsa i Bibeln kom jag aldrig särskilt långt och blev inte mycket klokare. Med datorernas intåg föddes idén att formulera om evangelierna, så att de blev lättare att läsa. När jag var nöjd med alla fyra evangelierna började jag sammanfoga ett evangelieharmonium, en sammanställning av alla vittnesmål om Jesus och hans budskap. Studier i kultur, geografi och ekonomiska förhållanden från den tiden gav mig idéer hur textavsnitten skulle fogas samman till en kontinuerligt löpande berättelse. Ett resultat av dessa studier är den berättelse som länkas i min signatur.

Arbetet med berättelsen förde mig närmare Jesus och hans budskap och nuförtiden är han min enda auktoritet. Jag bedömer att han gjort de uttalanden och gärningar som finns med i min text. Och han är ingen lögnare, hycklare eller bluff. Därmed är saken klar, för har man förtroende så har man. Allt som Jesus har sagt om Gud har blivit min egendom. Trots att jag har svårt för att tro på Gud, så att säga bara sådär, så kan jag tro på Gud genom Jesus.

Hypotetisk ÄR det kanske möjligt att kunne styra sina fantasier, men det är ju bare att flytta målstolperna.

Ja just det, valet är inte fritt.