Citat:
Få termer är i Västvärlden lika sakrosankta som "demokratin". Samtidigt är begreppet makalöst urvattnat och utöver den ursprungliga definitionen, "folkstyre", anses "demokratin" idag ofta åsyfta alltifrån grupprättigheter till ekonomisk omfördelning.
Såväl socialister, liberaler och konservativa omfamnar idag "demokratin" som någonting oerhört viktigt att värna om. Detta sker delvis av populistiska skäl, i och med att tilltro till "demokratin" är något av en religion för västerländska människor och att framstå som "antidemokrat" är likställt med socialt och politiskt självmord.
Problemet med demokratiomfamnandet för liberalismen är att dess mål har varit att emancipera individen från tvång och maximera individuell frihet, dvs att individen ska vara fri att handla som hon vill så länge det inte strider mot icke-aggressionsprincipen, dvs. att det är illegitimt att tillfoga en annan individ kroppslig skada eller stjäla dennes egendom.
Demokratin menar dock att en majoritets vilja ska vara ett legitimt ramverk för att verkställa politiska handlingar. Genom demokratiska val har vi idag säkerställt en extremt omfattande statsapparat som via tvång omfördelar mycket stora delar av människors resurser och lagstiftar om mycket intima frågor i människors liv. Såväl tvångsmässig omfördelning av resurser som en alltför inkräktande paternalistisk stat går stick i sträv med liberalismen. Inom ramen för den parlamentariska demokratin är röstning det mest signifikanta sättet för människor att utöva politisk makt. Att en grupp människor övermannar en annan människa och rånar henne eller tvingar henne göra något hon inte vill är enligt liberalismen en oacceptabel kränkning av individens rätt till liv och självbestämmande. Varför menar då liberaler att dessa handlingar är legitima om samma grupp inom ramen för den parlamentariska demokratin röstar sig fram till att råna individen eller på annat sätt inskränka hennes frihet?
En del vill kanske framhålla att argumentationen låter som den nazister och kommunister vill anföra - "att demokrati är dåligt för att det inte gynnar mitt mål - dvs "rasens avancemang" eller "ett klasslöst samhälle". Jag menar att detta är ett logiskt felslut då såväl nazismen som kommunismen menar att det är legitimt att beröva individer deras frihet för att nå en kollektiv utopi. Målet med liberalismen är att säkerställa individens frihet - detta innefattar inte att individer får tillfoga andra människor skada. Att frigöra människor från tvång är inte likställt med att förslava människor via en maktfullkomlig statsapparat.
Det är dags för liberaler göra upp med heligförklarandet av denna majoritetstyranni som demokratin har kommit att innebära. "Demokratiminister" Birgitta Ohlsson be damned, pöbelvälde är pöbelvälde oavsett om mobben ifråga lägger papperslappar i lådor eller riktar pistoler mot ditt huvud.
Såväl socialister, liberaler och konservativa omfamnar idag "demokratin" som någonting oerhört viktigt att värna om. Detta sker delvis av populistiska skäl, i och med att tilltro till "demokratin" är något av en religion för västerländska människor och att framstå som "antidemokrat" är likställt med socialt och politiskt självmord.
Problemet med demokratiomfamnandet för liberalismen är att dess mål har varit att emancipera individen från tvång och maximera individuell frihet, dvs att individen ska vara fri att handla som hon vill så länge det inte strider mot icke-aggressionsprincipen, dvs. att det är illegitimt att tillfoga en annan individ kroppslig skada eller stjäla dennes egendom.
Demokratin menar dock att en majoritets vilja ska vara ett legitimt ramverk för att verkställa politiska handlingar. Genom demokratiska val har vi idag säkerställt en extremt omfattande statsapparat som via tvång omfördelar mycket stora delar av människors resurser och lagstiftar om mycket intima frågor i människors liv. Såväl tvångsmässig omfördelning av resurser som en alltför inkräktande paternalistisk stat går stick i sträv med liberalismen. Inom ramen för den parlamentariska demokratin är röstning det mest signifikanta sättet för människor att utöva politisk makt. Att en grupp människor övermannar en annan människa och rånar henne eller tvingar henne göra något hon inte vill är enligt liberalismen en oacceptabel kränkning av individens rätt till liv och självbestämmande. Varför menar då liberaler att dessa handlingar är legitima om samma grupp inom ramen för den parlamentariska demokratin röstar sig fram till att råna individen eller på annat sätt inskränka hennes frihet?
En del vill kanske framhålla att argumentationen låter som den nazister och kommunister vill anföra - "att demokrati är dåligt för att det inte gynnar mitt mål - dvs "rasens avancemang" eller "ett klasslöst samhälle". Jag menar att detta är ett logiskt felslut då såväl nazismen som kommunismen menar att det är legitimt att beröva individer deras frihet för att nå en kollektiv utopi. Målet med liberalismen är att säkerställa individens frihet - detta innefattar inte att individer får tillfoga andra människor skada. Att frigöra människor från tvång är inte likställt med att förslava människor via en maktfullkomlig statsapparat.
Det är dags för liberaler göra upp med heligförklarandet av denna majoritetstyranni som demokratin har kommit att innebära. "Demokratiminister" Birgitta Ohlsson be damned, pöbelvälde är pöbelvälde oavsett om mobben ifråga lägger papperslappar i lådor eller riktar pistoler mot ditt huvud.
Vilket pöbelvälde? Politiken styrs av pengar och akademiska eliter kallade EU riksdag och landsting.. Folkstyret finns inte och således inte demokratin.
Din pretentiöst patetiska ansats till elitism-propaganda är pubertal, autistisk och grundar sig på felaktiga premisser, lilla pojke.
