Citat:
Ursprungligen postat av
polagom
Absolut. Det hjalper enormt att basera handelser och konversationer pa verkliga historier. Garna fran sitt eget liv. Jag tycker det starker mitt skrivande enormt. Sa klart sa man kan som du saga justera sanningen. Ta bort det overflodiga eller lagga till ett par pusselbitar for att gora det mer intressant. Sa lange basen finns dar sa kan man vrida och vanda pa det ratt duktigt. For mig handlar det om att tro pa sin berattelse. Darfor hjalper sanna historier valdigt mycket med det.
Jepp. Och sen när man behärskar konsten att 1.) göra det alldagliga spännande, så har man ett bra utgångsläge för etapp två. Ty sen gäller det 2.) att i samband med att man tar en vanlig händelse, som förevändning, koppla in alla sina vanföreställningar till denna förevändning. Ju mer man kan innästla sina egna vanföreställningar in i historien, desto bättre blir den. Givetvis måste man tygla dessa, men just den intrapsykiska kampen var vad som gjorde Shakespeare, Hugo, Poe, Strindberg, Hamsun, Flaubert, Maupassant, Dostojevskij och Kafka till mästerberättare och öppnare av de stora mänskliga och omänskliga djup som vi alla bär omkring i våra olika inre. Mängden riktigt präktiga vanföreställningar står ofta i direkt proportion till kvalitén hos bra författare.
( Vanföreställningarna bör då alltså inte omfatta den egna skrivförmågan, men allt annat.)