Citat:
Tack för en detaljerad förklaring. Detta förklarar en hel del. Men Listers härad inkluderar inte bara halvön Listerlandet (Mjällby socken), utan även Sölvesborgs socken, Ysane socken, Gammalstorps socken, Kyrkhults socken, Jämshögs socken, Elleholms socken och Mörrums socken. Med andra ord, alla dialekter i dessa socknar (uppdelade i 3 kommuner idag) tillhör alltså det egentliga listermålet, och därav en del av skånedialekterna och den danska grenen? I allmänhet brukar man indela blekingadialekterna i två, stundom tre, skilda grupper: listermålet i Listers härad samt egentliga blekingemål i Bräkne, Medelstads och Östra härader. Som en tredje grupp brukar anföras karlskronamålet med den riksbekanta ‘björkholmskan’.
Listermålet tillhör skånedialekterna och därmed den danske grenen av de nordiska språken. Karakteristeristiska drag för denna blekingedialekt i motsats til övriga blekingemål äro följande:
1. p, t, k ha övergått till b, d, g i slutet av ord efter vokal, mellan vokaler samt mellan vokal och l, n och r; ex. Hägla = häckla, löbna = löpna, slida = slita, stob = stop. Ett –t i ändelser har emellertid ej träfats av ljudövergången. Det heter sålunda huset = huset, kallat = kallat.
2. Ljudförbindelserna –akt- och –aks- ha övergått till –ait- resp. –ais-; vaita = vakta, sais = sax.
3. Ord av typen ’gata’, ’skata’ med a framför t uttalas med öppet a i stamstavelsen, alltså gade, skade. I övriga delar av landskapet (utom i västligaste Bräkne) uttalas orden gata, skata.
4. Verbet ’fara’ och subst. ’karl’ heta i Lister faia, ka (med öppet a), i det övriga Blekinge fäia, kä.
5. Feminina substantiv av typen ’lycka’ sluta på –e i obest. form sing.; ex. lykke = lycka. Dette är den gamla ack. sing.-formen, som trängt ut den i rspr. segrande nom.-formen på –a.
De västligaste socknarna i Bräkne härad överensstämma sporadiskt med listermålet i de fyra sistnämnda punkterna. De egentliga blekingamålen ansluta sig til södra Smålands dialekter. Någon bestämd gräns i norr går svårligen att draga upp, då målen så småningom gå över i varandra.
Listermålet tillhör skånedialekterna och därmed den danske grenen av de nordiska språken. Karakteristeristiska drag för denna blekingedialekt i motsats til övriga blekingemål äro följande:
1. p, t, k ha övergått till b, d, g i slutet av ord efter vokal, mellan vokaler samt mellan vokal och l, n och r; ex. Hägla = häckla, löbna = löpna, slida = slita, stob = stop. Ett –t i ändelser har emellertid ej träfats av ljudövergången. Det heter sålunda huset = huset, kallat = kallat.
2. Ljudförbindelserna –akt- och –aks- ha övergått till –ait- resp. –ais-; vaita = vakta, sais = sax.
3. Ord av typen ’gata’, ’skata’ med a framför t uttalas med öppet a i stamstavelsen, alltså gade, skade. I övriga delar av landskapet (utom i västligaste Bräkne) uttalas orden gata, skata.
4. Verbet ’fara’ och subst. ’karl’ heta i Lister faia, ka (med öppet a), i det övriga Blekinge fäia, kä.
5. Feminina substantiv av typen ’lycka’ sluta på –e i obest. form sing.; ex. lykke = lycka. Dette är den gamla ack. sing.-formen, som trängt ut den i rspr. segrande nom.-formen på –a.
De västligaste socknarna i Bräkne härad överensstämma sporadiskt med listermålet i de fyra sistnämnda punkterna. De egentliga blekingamålen ansluta sig til södra Smålands dialekter. Någon bestämd gräns i norr går svårligen att draga upp, då målen så småningom gå över i varandra.
Här i Sölvesborg så anses ofta dialekten på halvön Listerlandet som en egen dialekt som kallas "listerländska", men har inte tidigare hört någon säga att hela Listers härad talar listermål eller listerländska.
__________________
Senast redigerad av vaultkeeper 2013-06-19 kl. 20:51.
Senast redigerad av vaultkeeper 2013-06-19 kl. 20:51.
.
