En anarkist frågar er liberaler

Hej!

Jag är anarkist och därmed emot både staten och kapitalet. Jag är för välfärd men eftersom att jag är anarkist är jag beredd på att peka på hur välfärden skulle fungera i ett anarkistiskt samhälle, utan stat.

Så som vi anarkister ser det hör staten och kapitalet ihop. Och på grund av kapitalismen som upprätthålls av staten förtrycks arbetarklassen (majoriteten) hårt. Man våldför sig på arbetarklassen som inte får jobba för sig själv och som tvingas slava för skitlöner.

Även om ni inte höll med ovanstående tror jag att många av er liberaler håller med mig när jag säger följande: Staten fuckar upp för majoriteten av befolkningen så som det ser ut i nuläget.

Grejen är då, varför ska man inte vara för statlig välfärd åt arbetarklassen? Jag är ju emot staten men om staten finns och faktiskt fuckar upp för arbetarklassen, varför inte åtminstone kräva någonting tillbaka, till exempel statligt finansierad sjukvård. Det här är det jag aldrig har fattat när det gäller er liberaler. Blir systemet mer fritt om man tar bort statligt finansierad sjukvård? Grundsystemet är ju kvar. Man fuckar ju bara ännu mer upp för arbetarklassen.

Jag hoppas att ni förstår exakt vad jag menar.

Vänligen.

Sjukvård kan förslagsvis regleras i anställningsavtalet, i sjukvårdsförsäkringar, i välgörenhetsdrivna kliniker eller varför inte besöka något av de åtskilliga privatkliniker som torde existera när inte läkarförbundet längre har möjligheten att styra antalet utbildningsplatser.

I korthet är det således ingen fråga för staten utan något som berör marknaden. Den stackars arbetarklassen kan följaktligen inte kräva statligt finansierad sjukvård då staten ej handhar några resurser avsedda för det ändamålet.

Hur andra som kallar sig liberaler förhåller sig till frågan har jag dessvärre ingen aning om.

Mvh

Jag tror många liberaler och anarkokapitalister är väldigt opragmatiska och apolitiska i den bemärkelsen att de är libertarianer inte för att det nödvändigtvis är det bästa samhällssystemet, men för att det är det enda moraliska systemet. Om man då är av åsikten att radikal kapitalism och liberalism är det enda moraliskt rätta kan man inte tänka sig att kämpa (eller ens argumentera) för ett samhälle som inte till hundra procent är moraliskt, dvs. kapitalistiskt och liberalt. Att som liberal sedan hojta efter allmän sjukvård känns ju inte heller speciellt... liberalt. Så även om man möjligtvis och eventuellt kanske kan argumentera för att mer pengar borde satsas på den allmänna sjukvården för att höja standarden på kort sikt vill vi liberaler privatisera hela systemet så att det gynnar alla på lång sikt.

Med det sagt tror jag många libertarianer ser just sjukvården som en väldigt viktig och, så att säga, symbolisk fråga. Statens kränkning av min rätt till min egen kropp blir sällan mer uppenbar än när staten förbjuder mig från att själv välja min vård och jag istället tvingas omhändertas av statens och landstingets hantlangare. Att jag sedan tvingas betala för andra människors vård känns för mig personligen också väldigt provocerande.

Sjukvården är en helig ko.

Varför ska man inte vara för väpnat rån? Därför att det är barbariskt.


Vore det inte bättre att förstatliga alla branscher som bara går, nu när "grundsystemet" är som det är? Om arbetarklassen under rådande system blir "fuckad" av den privata sektorn är det väl bättre att låta staten ta över allt. Bilar, husbyggen, elektronik, matvaror. Bort med kapitalet. Eller?

Tycker många liberaler tror på "state of gaps".

Hur ska x funka utan stat? Så visar man att x funkar utmärkt utan stat. Så kommer nästa
Men hur ska y funka utan stat?

För varje exempel de har på saker som inte kan skötas utan staten tvingas vi ankor komma med lösningar och den staten de argumenterar för blir mindre och mindre.

Kan de inte bara inse att om något som komplext som att få fram mat till folket går utmärkt med privata aktörer lär sjukvård och annat funka bra det också.

Ett sjukhus är kapital. Anställda är kapital. Verktyg är kapital. Patienter är kapital.

Nu vet jag inte varför du är anarkist, men om du hatar "storkapitalet" så borde du hata kommunismen och socialismen som förespråkar den största centraliseringen av kapital.

Jag delar inte den liberala rättighetsfilosofin i sin helhet, även om jag skriver under på tanken om individens autonomi och att individer inte ska behandlas som medel för någon annans ändamål.

Men ens om jag skulle acceptera den liberala rättighetsfilosofin i sin helhet så kan jag inte se varför denna skulle betrakta kapitalism som det enda moraliska systemet. Att människor är fullt fria att ingå avtal med varandra och ingen kan tvinga någon annan till något osv. medför väl inte att man måste tycka att ett marknadssystem med privat äganderätt är det bästa, eller ens eftersträvansvärt?

Att det ska vara tillåtet enligt filosofin är en annan sak. Men varför skulle man inte, hur mycket man än omfamnar den liberala rättighetsfilosofin, kunna tycka att det vore mycket bättre att leva i ex. ett kommunistiskt samhälle präglat av egendomsgemenskap, demokrati och kooperativ produktion efter behov? Givetvis förutsatt att man inte är tvångsansluten till detta samhälle utan kan lämna dem om man känner för det.


Jag har själv hört många libertarianer hävda att i deras samhälle så kan man leva kommunistiskt om man vill. Man får skapa alla typer av samhällen så länge det är på frivillig grund. Men uppenbart så föredrar de själva ett väldigt privatiserat samhälle där saker produceras efter lönsamhet på en marknad. Många tycker t.o.m. att kommunism är hemskt (även "riktig kommunism", jag förstår mycket väl att ex. Sovjetunionen inte passar väl ihop med liberal rättighetsetik), men vad handlar det om?

Då kan det ju inte handla om individens autonomi utan om något annat... I praktiken tror jag att den enskilde i ett (anarko-)kommunistiskt samhälle ändå skulle ha mer autonomi. Eftersom man är med och bestämmer på jobbet istället för att bara lyda chefen. Och man kan bestämma över sitt bostadsområde och så istället för att någon "Urban developing firm" ska göra det, osv.

Handlar det då om att man tänker sig att kapitalism är mycket mer "effektivt" i någon väsentlig bemärkelse, t.ex. att man tänker sig att man i ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle ha det mycket bättre materiellt ställt? Eller handlar det om att man tänker att anarkokommunismen skulle medföra en för hög grad av jämlikhet materiellt, vilket är orättvist då man tycker att en högre grad av materiell ojämlikhet är mer rättvist (även om små klyftor vore följden av frivilliga överenskommelser).

Eller är det för att man tycker jättemycket om att handla saker i affärer? Egentligen är det ju inget som säger att kommunismen inte kan vara väldigt materialistisk och konsumtionsorienterad, men de flesta kommunister verkar ändå tycka det är viktigare med miljö, fritid, relationer, kultur och sånt.





Min fråga är alltså, givet libertariansk varför libertariansk kapitalism och libertariansk kommunism eller libertariansk något annat?

Det var inte heller vad FloydP skrev; han skrev att de frihetliga systemen (liberalism/anarkokapitalism) är den enda moraliska politiken.

Men ja, i ett ak-samhälle skulle folk, om de går samman frivilligt, kunna leva kommunistiskt. Men de skulle inte kunna börja stjäla privat egendom ifrån de som inte accepterar deras idé om att det skulle vara omoraliskt - något som socialistiska anarkister verkar vara oeniga om.

Och ja, om man bara är anhängare av den liberala rättighetsfilosofin så skulle det inte vara inkompatibelt att se kommunism och demokrati som nödvändiga och positiva grundstenar av ett gott samhällsliv.


Jag har en libertariansk vän som tycker att det skulle vara väldigt kamratligt och mysigt att bo i en kommunistisk gemenskap. Han och en annan skulle kanske pröva på det, för att se hur livet skulle vara, men de flesta jag känner, och jag själv, tror inte riktigt att den samhällsformen är bäst. Jag tycker mycket om gemenskap och att dela med sig, men jag tror inte att kommunism skulle fungera särskilt väl - kibbutzer och diverse jordbrukskollektiv verkar tala emot det.


Individen i en demokrati har ingen makt alls; allting beslutas av vad majoriteten vill. Och majoriteten behöver inte tycka att det är viktigt att alla skall kunna få välja själva. Med marknaden kommer företagen att producera åt dig, vissa kommer även att skräddarsy produktionen åt dig; och ju rikare samhället blir desto mer val kommer du att få.

Visst, en demokrati skulle kunna tillåta val. Men, om vi bara kollar på vad marknaden kan erbjuda i form av utbildningstjänster jämfört med vad demokratiska stater så ser man att marknaden i praktiken ger mer valfrihet. Alltså, de demokratiskt bestämda dagisen har inte öppet på söndagar, för att folket har funnit sig i att

Nu kanske mycket av problemen här är för att det är statsdemokratier, till skillnad från frivilliga demokratier, men även i de senare kommer du, som enskild individ, inte ha något att säga om beslutet. Såvida det inte är en grupp på tre personer. Det skulle kunna finnas valmöjlighet om det finns flera grupper man kan välja att gå med i, men det känns inte så skoj att behöva flytta för att få en annan smak på maten än vad de flesta vill ha.


Jag tror att laissez-faire skulle producera mycket mer och föra oss närmre det stadie när alla sjukdomar är botade och vi har effektivt evigt liv.

För att vara väldigt rak på sak: anarko-kommunism känns otroligt primitivt. Som någon annan skrev i en annan tråd: sitta och diskutera med andra vad man skall göra.


Avskyr att handla; ser fram emot en underbar framtid där arbetsfördelningen fungerar till max och jag kan äta ute på restaurang med vänner hela tiden. Det låter annars som att du menar att kommunister skulle uppskatta de grejerna, men att libertarianer inte skulle göra det, vilket inte stämmer.

Sedan håller jag helt och hållet med om Bastiat, Mises, Rothbard och alla andra ekonomer som pekar på att marknaden är ett harmoniskt system.

Jag tror kommunism kan fungera utmärkt i grupper om 20-120pers. Men över 200pers börjar det nog braka samman för att vara helt värdelöst en bit över 1miljon personer. Så skulle inte ha något emot att vara med i ett kollektiv, men inte med 9miljoner andra...

Det är inte så att liberaler är emot arbetarklassen (eller någon annan) när de utnyttjar välfärden. Att ta emot saker eller tjänster från staten är enligt liberaler ekvivalent med att ta emot saker från en tjuv. En fattig person som tar emot t.ex stulen medicin och som kanske annars skulle ha dött är inte kriminell i liberal mening.

Fortsatt stöld och mer stöld måste man dock vara emot om man är liberal. Därför kommer liberaler aldrig förespråka allmän sjukvård.

Mvh

Jag ska snart besvara era motfrågor men först en fråga som berör detta ämne:

Ni liberaler brukar vara emot bankmonopol. Det leder ju till att vissa banksters kan bli hur rika som helst. Tycker ni inte att DE bör beskattas väldigt mycket nu i detta samhälle med bankmonopol?