”Hassan” kallas inte på intervju.

Du har till viss del rätt!
Om det är ditt eget företag så är det ditt beslut.
Däremot om du är en anställd chef i ett företag så förväntar sig företaget att du anställer den person som är mest lämpat för jobbet inte hur den personen ser ut.
Har du förstått eller ska jag ta om det?

Nu snackar vi inte om kusiner eller släktingar. Nu pratar vi om 2 fiktiva människor. Exakt samma bakgrund. Födda här och så liknande.

Som chef har man ett ansvar att stämningen på arbetet är god. Att folk trivs och tycker det är kul att komma till jobbet varje dag. Man kan inte anställa folk från MENA och samtidigt ha en god stämning på arbetsplatsen. Det går bara inte ihop! Ingen antirasistisk lag kommer någonsin ändra på det faktumet.

Ok, då vet vi varför det går sämre och sämre för vissa företag!
Dom anställer clowner för att alla ska tycka det är kul att komma till jobbet!

Hellre en clown på jobbet än en ondskefull blatte med hatisk blick som snackar om respekt, heder och knulla dagarna i ända. Att trivas på arbetet är viktigt men jag förstår att du inte förstår det.

Inga människor har EXAKT samma bakgrund. Utom möjligen enäggstvillingar.
Hassan och Erik kan ha liknande utbildning och yrkeserfarenhet. I övrigt skiljer sig massa saker. Det är säkert.

Det är större risk att en Hassan är muslim än att en Erik är det. Arbetsgivare vet att muslimer kan innebära problem. Det är även större risk att Hassan har en kulturell bakgrund som skiljer sig från den svenska. Som arbetsgivare anställer jag hellre en person som är förtrogen med svenska värderingar och kan förväntas ha den protestantiska lutherska arbetsmoralen framför en utomeuropé med kanske sämre fallenhet att vara flitig.

Alla sådana här bedömningar grundar sig på urgamla erfarenheter. Om jag känner Erik och Hassan och vet att Hassan är bättre för jobbet så väljer jag självfallet Hassan. Känner jag dem inte väljer jag Erik eftersom erfarenheten säger att det blir mer problemfritt.

Vilken jargong det är beror på typen av jobb.
Jobbar man på golvet så kan det vara ganska grov jargong. Jag har haft flera sommarjobb och vet av egen erfarenhet att det är helt annat snack på golvet.

De fiktiva personerna presenteras inte alls som exakt samma. "Forskaren" har lagt ner extra stort jobb på att presentera Erik som "kylig" och presentera Hassan som "varm". Det står så i tidningsartiklen.
Inte ens de två sagofigurerna är alltså likadana.


Det är intressant forskning om det visar sig att vissa namn har lättare att komma på intervju. Det stora antalet utländska företag i Sverige kommer ju i så fall att ge allt fler nackdelar åt svenska namn. På sikt kanske vi ser att kinesiska företag i Sverige ger fördelar åt dem med asiatiska namn. De somaliska och syrianska entrepenörerna kommer aldrig att anställa någon med svenska namn.
För du tror väl inte att utlänningar gör annorlunda.

Fördom fördom fördom!
Jag tror det stora problemet med sådana som dig är att ni ser inte när svenskarna inte sköter sitt arbete.
Så fort en invandrare gör något fel så passar ni på hugga till.
Men det mest intressanta är att sådana typer som dig sköter sitt jävla jobb sämst. Småfuhrer som går runt och påpekar vad alla ska göra och gnäller på allt och skapar en dålig atmosfär. På köpet så glömer ni sköta ert arbete också.

Många syrianer som jag känner har en hel del svenskar som anställda.
Om du tänker på pizzabagare eller kebabsvararvare så beror det oftast på att svenskar inte söker dessa jobb.

Alla (privata) arbetsgivare strävar efter att maximera effektiviteten. Att ha så bra anställda som möjligt på samtliga positioner i företaget.

Om jag jobbade på ett företag och var sämst, skapade dålig atmosfär, agerade führer och glömde att sköta mitt jobb skulle arbetsgivaren bergsäkert avskeda mig. Oavsett om jag heter Erik eller Hassan.

Håller inte med alls, det han säger är att han värnar för svenskar och det som är bäst för Sverige, att du sedan hävdar att det är svagbegåvat att eftersträva detta, som i sin tur mer eller mindre också inkluderar att du hävdar att mångkultur är någonting bra, får en att fråga sig hur din egen begåvning står till.




Här är en sak som är mycket viktig att peka ut:

Den som är mest lämpat för jobbet och hur personen ser ut, kan absolut direkt höra samman med varandra till den graden att de är delar utav varandra, kombinera sedan in att personen med ett "annat" utseende kan ha en helt annan kultur som inte passar på företaget, då har vi en högst olämplig kandidat även om dennes meriter verkar vara i ordning.