Hej.
Jag stolpar upp mina symptom och vårens sjukdomshistorik så att det blir lite tydligare ...
Är en kvinna på 25 år, 166 cm och 83 kg (viktuppgång pga. kombination p-piller och antidepp).
Symptom:
- Värk i magen, främst magsäck men även tarmarna längre nedåt. Ej ändtarmen
- Gasig och uppblåst
- Värk efter att jag ätit, måste då ligga ned i någon halvtimme för att låta magen processa det jag just ätit
- Tål absolut inte alkohol, kaffe, rökning, juice eller grillat
- Diarré med toalettbesök 3-6 gånger om dagen, för det mesta löst men ibland helt igenkorkat. Sporadiskt med blod, cirka 3-4 gånger senaste 3 månaderna
- Värken i magsäcken är nu så pass illa att jag inte kan luta mig framåt ens över diskhon för att t.ex. diska, och bästa ställen är utfläkt som en val på soffan. Går att sitta bakåtlutad i datorstolen en stund, men högst en timme om jag har tur. Det gör även ont när jag går (kan inte gå så snabbt) eller cyklar pga. att magen liksom hoppar när man rör sig
Historiken:
- Slutet av februari, började med minipiller, slutade med antidepp Mirtazapin
- Under mars kontakt med 1177 för att jag vid vissa måltider (främst av stora portioner eller väldigt varm mat) blev liggandes på soffan efteråt i magsmärtor under tiden magen processade innehållet. Även sporadiskt blod och lös i magen
- 2 maj, besök hos VC för att det till slut blivit ett problem som inte längre går att ignorera/avhjälpa på egen hand. Förklarade noggrant och kände att jag fick gensvar, blev hemskickad med Omeprazol och Inolaxol. Fibrerna, Inolaxolen, får jag inte i mig, jag kväljer bara upp dem igen, men har ätit dem ett 10-tal gånger, medan Omeprazol slank ned varje kväll. Läkaren ordinerade "snäll mat" men specifierade inte vidare. Då sökte jag för att jag ville utreda för IBS
- 6 maj, jag slutar med mina minipiller helt och hållet
- 22 maj, sitter hemma och skriver en lista över saker jag måste dra ned på i vardagen pga. jag håller på att stressa samman. En tanke drar förbi mitt inre - jag håller på att gå in i väggen. Som den googlare jag är surfar jag in på 1177 och läser att alla symptomen för "utmattningssyndrom" stämmer in på mig, utom möjligtvis högt blodtryck som jag inte kan mäta själv. Magkatarr, förstoppning, försämrat minne, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar, extremt irriterat humör. Ja, ni förstår
- 24-29 maj, magen krashar TOTALT och jag lever på nyponsoppa, skorpor, mariekex och riskakor utan smak
- 29 maj, söker hjälp hos VC igen, får rådgivning via telefon. Kvinnan är väldigt trevlig och proffsig, men verkar ändå inte riktigt förstå att efter den 22 maj har jag varit helt förstörd, bunden vid att vara hemma och dessutom helt matt av alla toalettbesök. Jag får förlängt recept av Omeprazol, ett möte inbokat med en kurator (osäker på hur detta skulle hjälpa mina magbesvär, men tackar ja för stressens skull) och en uppmaning att höra av mig igen i mitten av juni om det typ ... blivit värre
- Eftersom ingenting av det som VC gett mig fått mig att må bättre söker jag lite stöd hos 1177, där jag inte får veta någonting nyttigt alls. Vid det här laget vet jag knappt vad "snäll mat" är, mer än att den ska vara utan kryddor och att kokat ris är bra ...
- Början av juni, kort period av bättre mående, blir lite för modig och käkar en restaurangburgare ena kvällen och grillad entrecôte hemma andra kvällen
- 13 juni, ny kontakt med VC och jag får ett "akutbesök" hos min läkare som är på semester. Han pillar mig lite i stjärten, konstaterar att jag inte har ändtarmsknölar (tumörer menade han på), klämmer mig på magen och konstaterar att jag har jävligt ont överallt men att det inte finns några knölar där heller. Jag får ordinerat att höja dosen Omeprazol till 1 på morgonen och 1 på kvällen, samt sätter in läkemedlet Dimor som är mot turistdiarré. Sitter där med en känsla av att "okej, men om du först måste förlänga dosen och sedan höja den, då funkar det ju uppenbarligen inte. Dags att ta det här på allvar nu och hjälpa mig på riktigt??"
Och här är jag nu. 0 matlust (jag är en sån tjej som lagar god mat ofta och äter ganska flitigt, så att tappa matlusten har väl hänt mig typ 2 gånger utöver då jag varit riktigt febersjuk), ont i magen klippt hela tiden, öm i magsäcken när jag rör mig, oförmögen att göra de mest simpla sakerna som att diska, duscha, handla, gayma eller leka med mina katter och till sist med en känsla av uppgivenhet som börjar träda in.
Magkatarren har uppstått i och med stress och "utmattningssyndrom", men min läkare är övertygad om att det är p-pillrenas fel också, de minipiller jag började käka i februari. Har slutat med dessa, och käkat Omeprazol riktigt länge nu.
Jag är verkligen SUPERRÄDD för gastroskopi då jag är emetofob, men till och med det kan jag överväga nu, bara de HJÄLPER mig. Överallt läser och hör jag om folk som haft magkatarr och käkat Omeprazol, varvid de blivit bättre eller helt bra redan efter 1-2 veckor. Jag har ätit Omeprazol sedan 2 maj - det är 6 veckor i dag. Har jag rätt att kräva mer vård? Inbillar jag mig att jag inte får den hjälp jag behöver? Jag känner mig så jävla maktlös för jag vet vilken spärr VC kan vara mot riktig vård, det har nämligen hänt min man - så fort vi åkte till akuten på US i Linköping fick han hjälp! Och sedan dess har han sluppit VC och fått så jävla bra hjälp att jag blir gråtmild bara av att tänka på det ... Men hur ska jag hamna i rätt händer? Snälla ni, borde jag propsa på det här, eller stå mitt kast och må såhär hur jävla länge som helst framöver?
TACK om du orkade läsa hela den här texten och TACK om du har någonting vettigt och/eller sympati att komma med. Jag har sett fram emot sommarledigheten i 4 månader, och nu när den är här kan jag inte göra någonting annat än att ligga hemma i en svinvarm lägenhet och gnälla.
Troligen för att jag ätit och sovit så lite. Har även svårt att "kräma i" om du förstår hur jag menar, det gör för ont i magen. Jag har ju fått ändtarmen undersökt och den var som den skulle, men jag förstår precis hur du menar, det är ju resten av systemet som behöver få sig en koll.
