Älska det ena barnet mer än det andra

Jag har tre vuxna barn. Jag älskar dem alla lika mycket! Hur mäter man kärlek?
Jag älskar dem av olika anledningar däremot, och det kan vara så att jag visar min kärlek på olika sätt.
Jag orkar tyvärr inte lägga ut texten, men vill du det kan jag göra det imorgon när jag sitter på jobbet. Sitter med en platta och är lätt berusad just nu.

Tja, hur ska man definiera detta.

Om man är helt ärligt så tror jag absolut att man kan tycka om eller 'uppskatta' ett barn mer än det andra. Självklart.

Älskar du båda dina föräldrar lika mycket? Var du lika kär i alla dina fd flickvänner?

Relationer och samlevnad: allmänt --> Barn och familj
/Moderator

Jag tror och hoppas att föräldrar älskar sina barn lika mycket och också visar det. Men det är ändå helt okej att tycka mer om att umgås med olika barn,inte att man umgås mindre med den andre för det,men givetvis kan man dela intressen med ett barn och inte med ett annat.

Temperament spelar nog också in. Jag har en känsla av att jag och min dotter kommer bråka oerhört mycket i framtiden. Vi är väldigt lika och har hett temperament båda två och i perioder kommer vi säkert tycka mindre bra om varandra,men inte älska varandra mindre för det(inte jag i alla fall).
Jag tvivlar inte heller på att jag kommer älska framtida barn lika mycket som dottern jag redan har,men jag kommer inte få samma barn en gång till så att tycka olika om barnens egenskaper kommer jag säkert göra och det är okej.

Man älskar givetvis alla sina barn lika mycket.
Eller rättare sagt, jag älskar mina barn lika mycket. Vad andra gör kan ju inte jag veta.

Däremot är det som "Incendio" här ovan skriver, att man kanske tycker olika mycket om dem i perioder. Man älskar ju dem som personer oavsett, men kanske inte deras handlingar/agerande (alltid) , så att säga. Och mitt ena barn var väl lite "äventyrligt" i de hormonstinna tonåren. Medan det andra har varit ytterst lätt att ha att göra med mest hela tiden.

Av någon anledning inbillar jag mig att man får "bäst" eller lättare kontakt med det barn som är av motsatt kön (om man nu har barn av båda könen). Tror det kan bero på att det lättare blir konflikter med ett barn av samma kön. Kanske beroende på att båda identifierar sig med varandra lite för mycket. Fast det är kanske bara jag som har upplevt det?

Det är väldigt tabu att erkänna att man känner olika inför sina barn och att man då kanske tycker mer om det ena barnet än det andra.
Jag är säker på att min mamma tyckte bättre om min bror än mig precis som jag märkte att min mormor föredrog sin son över sin dotter och barnbarnet som tillhörde sonen var bättre på alla sätt och vis än barnbarnen som dottern gav henne.
Bort med hyckleri och förljugenhet och var ärlig med hur du känner eftersom barnen ändå märker det.

Men det där skiljer sig nog från familj till familj. Jag känner inget hyckleri, även om jag vet att min bror var viktigare än vad jag var/kände mig under en period. Nu har jag bara en förälder kvar i livet och umgås mer med denne än vad min bror gör. Inte för att jag måste utan för att jag tycker att det är roligt.

Sedan får man ju inte glömma bort att även barnet har ett ansvar i hur relationen blir. När de är små så ska föräldrarna givetvis försöka få allt så rättvist som möjligt. Men när barnen blir större så måste de inse att de också måste bidra till en god relation och gör de inte det så blir de kanske inte mindre älskade men mindre uppmärksammade.

Älskar min pappa mer än min mamma. Min yngsta syster mer än min äldsta. Äldsta barnet mer än det yngsta.
Är rätt säker på att pappa älskade mig mest, mamma min yngsta syster (och hon älskade mamma mer än pappa) och att min partner älskar yngsta barnet mest. Så det jämnar ju ut sig. Och jag älskar alla tillräckligt mycket.

Hade jag haft två barn och den ena ungen varit borgare, nazist eller liberal hade jag givetvis tyckt mindre om den ungen. Förutsatt att den andra var socialist.