Antifeministiskt samfund - kvinnohatare eller ej?

Löneskillnaden på 1,7% beror antagligen till största delen på att kvinnor är sämre på att begära den lön de är värda. Jag hittar den inte nu, men jag tror det var Civilingenjörsförbundet som gjorde en undersökning som visade vilken lön män respektive kvinnor krävde när de sökte jobb. Kvinnornas låg lägre. Kräver man lägre lön får man säkert i många lägre lön.

Organisationen skulle nog må bra av ett namnbyte för det har ju hänt saker sedan 1996 och egentligen är man ju inte "anti", eller?

Läser man mer så känns det faktiskt som att de verkligen är antifeminister fastän stora delar av manifestet borde överensstämma med feministiska värderingar i mångt och mycke.
Är det trots allt en strid om makt och utrymme eller missar jag något i vanlig ordning?


PS Lindström är som vasile säger KUNG http://www.bonton.se

Fel igen. En av de mest fundamentala principerna inom radikalfeminismen möjligen. Feminism är inte radikalfeminism. Feminister som Petra Östergren, Susanna Popova och Maria Abrahamsson talar inte om den teorin om "kvinnors underordning".
Till och med Amelia Adamo har i TV och efterlyst mindre teoretiserande och mer praktiska åtgärder.

Mäns våld mot kvinnor är lätt att undersöka själv. Gå till närmaste tingsrätt och prata med arkivarien, ta med en termos och sätt dig i arkivet, så lovar jag dig en stunds mycket intressant läsning om mäns våld mot kvinnor. ROKS babblar uppenbarligen helt i nattmössan, de män som slår gör det i vissa situationer, och har helt klart en massa andra problem. I minst 50% av fallen slår kvinnan också. Det finns många sätt att få ner frekvensen mäns våld mot kvinnor med ganska enkla åtgärder. Tyvärr tror jag inte att radikalfeministerna är intresserade av detta, utan vill ja en frekvens på 16 ihjälslagna kvinnor per år för att motivera sin egen existens. De misshandlande och ihjälslagna kvinnorna är en nödvändig bricka i ett politiskt spel, nödvändiga offer för att upprätthålla "könsmaktsteorin".

Det behövs bara hänvisas till Göta Hovrätts ganska digra material av överklaganden i misshandelsmål. Mönstret är nästan övertydligt.
1) Paret separerar.
2) Paret fortsätter att träffas av olika anledningar
3) Den ene träffar en ny partner, oftast mannen.
4) Den som är ensam, vanligtvis kvinnan, börjar använda "Lundgrenskt-Slagen-Dam-våld", alltså hot (ofta med barn som vapen), okvädningsord, springer och skriker i farstun, telefonterroriserar, knuffar, örfilar. Sådant som brukar rubriceras olaga hot, ofredande, ringa misshandel. I ungefär 50% av fallen fälls även kvinnan och döms vanligen till dagsböter eller 1 månad villkorligt.
5) Mannen ger slutligen kvinnan en smocka, ofta ute bland folk, så att det finns vittnen. Brukar rubriceras som misshandel av normalgraden, alltså från villkorligt till 3 månaders fängelse.

Det här är det i särklass vanligaste mönstret i överklagade misshandelsdomar där kvinnan har varit kärandepart. Det är inte alls vanliga män som slår, i alldagliga situationer. Eva Lundgren själv fick en siffra på 8% av kvinnor som lever ihop med sina män har blivit utsatta för olaga hot, ofredande, ringa misshandel etc. ända till grovt våld som dråp eller mord.
För kvinnor överlag är Lundgrens siffra 46%. Det betyder ju att äktenskap/samboförhållanden ter sig bra mycket säkrare att leva i, hela 5,5 gånger, än som singel..
Jämför man Lundgrens 46% med motsvarande undersökningar i Danmark och Storbritannien, visar det sig att motsvarande siffra är 15%, alltså 1/3 av Lundgrens siffror. Vidare visar det sig att de 56 ihjälslagna kvinnorna per år endast var 16 stycken, också det ungefär 1/3 av det uppgivna antalet.
Vi kanske ska dela ner Lundgren 8% ofredade-hotade-slagna gifta kvinnor med 3 också? Den så kallade Lundgrenska överdriftsfaktorn tycks hamna mellan 3 och 4...

Har bestämt mig genom att läsa ännu mer i AF Samfundets forum mm att de är mer anti än jag trodde alt. så är det bara så jag tolkar "ryggdunkande one-liners".
Det känns precis som de ställt upp sitt lag på samma sätt som "elit-feministerna" - tråkigt!

EDIT: Skumma lite i detta inlägget.... : http://www.antifeminist.nu/message.php?MessageID=108662


http://www.aftonbladet.se/vss/debatt...656829,00.html
Kösmakt och död mha mäns älskade bilar! Finns det ingen gräns för vilka kopplingar/paralleller man får göra/dra.
Lite väl tragikomiskt för att hamna i humoravdelningen.

O/T
Har tittat lite på reklamen i dansk tv3 & + och hittat 2 reklamfilmer där männen får duktiga örfilar och en släng med väskan. Den ena då mannen glömt betalkortet och den andra något lika trivialt... lär inte gå på export till Sverige

Personligen skulle jag gärna se att begreppet feminism begränsades till att gälla dem som har anammat principerna om en könsmaktsordning. Inte så att jag missunnar Popova och Abrahamsson att föra sin egen lilla kvinnokamp (vad den nu går ut på), utan mer för att allting skulle bli så mycket enklare om feminism hade en klar och tydlig definition. Men okej, om en så snäv definition känns provocerande får vi nog snällt gå med på att låta Popova och hennes kompisar få vara med och leka.

Dock vill jag helst slippa se feministiska debattörer på det politiska mittfältet buntas ihop med vänsterfeminister. Hellre än att kalla både Birgitta Ohlsson (fp) och Gudrun Schyman för "radikalfeminister" skulle jag föredra etiketterna "radikal liberalfeminist" och "radikal vänsterfeminist". (Jag vet att många aldrig skulle gå med på att kalla Ohlsson för liberal, men om Popova får kalla sig för feminist borde Ohlsson få använda ordet liberal om sin ideologi.) Med en rejäl viljeansträngning kan jag nu gå med på att kalla Popova för en "icke-radikal liberalfeminist" eller något i den stilen. Givetvis hamnar Popovas meningsfränder på antifeminist.nu under samma etikett.

Mouhahahahaha...rotfl.

Så att en del av den feministiska rörelsen ska ha privilegiet att definiera vad feminismen är, eller missuppfattar jag dig? Och varför skulle den del av feminismen som anammar könsmaktsperspektivet åtnjuta definitionsprivilegiet av feminism, och inte Popova, Östergren, Olsson, Adamo et al?
Jag måste säga att det liknar 70-talets vänstersekter, som likt en amöba delade sig i allt mindre enheter, var och en med övertygelsen att de var De Sanna Socialisterna Med Den Slutgiltiga Definitionen Av Socialismen.
Eller för all del frikyrkan, snart ex-professor Eva Lundgrens uppväxtmiljö.
("Bibeln är Guds ord för att det står i Bibeln att den är Guds ord...")

Därav min reaktion på att "könsmaktsordningen är en fundamental bla bla"
Det är den definitivt inte. Den är en fundametal tes hos en liten feministisk sekt, medan den saknas hos de flesta andra.

Naturligtvis förstår jag att denna sekt inom feminismen vill åtnjuta problemformuleringsprivilegiet, men så funkar det inte i verkligheten, och inte i den akademiska världen, trots att Maggan via ministerstyre försökt att få det till detta. Det har ju tydligen straffat sig med besked, eftersom dekanus på samhällsvetarinstitutionen på Uppsala har gått in och granskat Lundgrens forskning.

Radikalfeminismen har inte skjutit sig själva i foten, de har skjutit sig i skallen den här gången. Och eftersom jag har definitionsprivilegiet på begreppet feminism (varför skulle radikalfeministerna ha det??) så påstår jag att radikalfeminister INTE är feminister utan rasister. Ska "feminismen" lyckas rädda någonting av sin trovärdighet gentemot allmänheten, så får man nog rensa upp rejält i de egna leden, och då gäller nog inte osthyveln utan köttyxan i dagens läge.

Jag tycker det vore synd om den tsunami-backlash som är på gång sopar feminismen av banan, eftersom jag tycker att det finns mycket intressant i debatten, och gärna diskuterar praktiska åtgärder för att främja jämställdheten. Jag är likhets...(likhetsvadå...feminist vägrar jag kalla mig numera)...nånting, men jag är inte vänster och vägrar acceptera struktionalism.

Och därmed begår "feminismen" självmord, genom att reducera sig själva till 250 testuggande patetiska papegojor, en diskussionssekt med bara snack och ingen verkstad.
Personligen skulle jag gärna se att begreppet feminism UTESLÖT de som anammat principerna om en könsmaktsordning. I det har jag stöd av Claes Borgström: "Vi har forskat tillräckligt, nu måste vi göra något".

(Även gamla advokater slinter med tungan ibland...)

Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan komma fram till slutsatsen att det inte finns någon könsmaktsordning. Hur resonerar man då?

Bara för att ge ett exempel: Hur kan det komma sig att en förkrossande majoritet av personerna i börsbolagens styrelser och ledningar är män? Tittar man enbart på VD:ar pratar vi om knappt 98 procent män. (Källa.) Och hur kan det komma sig att män dominerar stort bland ledarskribenterna på i princip samtliga stora morgontidningar? Som ett exempel kan nämnas att DN och SvD tillsammans har 17 manliga ledarskribenter och krönikörer och nio kvinnliga dito. (Landsortsblaskorna ska vi inte tala om.) Varför anses mäns åsikter vara viktigare än kvinnors åsikter?

För mig är svaret uppenbart: Det finns strukturer i samhället som gynnar män och missgynnar kvinnor. Dessa strukturer lever kvar sedan urgamla tider och är oerhört svåra att bryta eftersom de genomsyrar hela vår kultur och påverkar vårt sätt att se på kvinnor och män, ofta på ett sätt som vi inte själva uppfattar eftersom vi inte "ser" strukturerna. De har alltid funnits och vi tar dem för självklara.

EDIT: Vill bara lägga in en länk till denna artikel av Agneta Dreber som på ett ypperligt sätt tar upp den skeva fördelningen i landets styrelserum ur ett könsmaktsperspektiv.

Enkelt. Alla har samma möjligheter, ingen hindrar dig, och det är upp till dig att ta för dig.

Därför att kvinnor inte är intresserade av att sitta i börsbolagens styrelser kanske?
Motfråga: vem tillsätter (börs)bolagens styrelser?

Motfråga:Vem tillsätter VD-tjänsten, alltså den högsta tjänstemannen, i ett förtag, Nulle?


Nej. Det är ingen "struktur" som tillsätter bolagets styrelse, det är en betydligt konkretare samling människor. Svaret vilka dessa är kan du förstås...
Det är ingen "struktur" som anställer bolagets VD heller. Det är styrelsen.

När du svarat på vem som utser styrelsen i ett aktiebolag, börsnoterat eller icke, ser du också den glasklara lösningen på problemet.

Nulle:

För Cyborg Baleout är det fullständigt ointressant om det finns en könsmaktsordning eller ej.

Lika ointressant och irrelevant är det om vi har en heliocentrisk/solen i mitten/ världsbild eller en med jorden i centrum. Man måste ju leva sitt liv här på jorden i alla fall?

Det enda intressanta är att leva i en Nietszcheansk anda. MAKT. Makt att leva, vilja till makt. I ganska vardagliga situationer som att orka städa. Vilja till städning.

Sidospår: En gång i tiden var jag så kallad "teknikambassadör" och for runt i högstadieskolorna och propagerade för att eleverna skulle välja utbildningar med teknisk eller naturvetenskaplig inriktning. Det fanns också ett uttalat mål att rikta sig speciellt till tjejer.

Vad jag upptäckte, nu snackar vi 1983 nångång, var det kompakta motstånd mot teknik som fanns bland tjejerna. Att en grundläggande teknisk eller naturvetenskaplig utbildning, det var separata gymnasielinjer på den tiden, kunde leda till arbetsuppgifter som arkitekt, läkare, konstruktör eller designer kom som en fullständig överaskning för de flesta. Yrken som har status, men framför allt faktiskt gör att man har en lön där man slipper fundera å om man ska ha blodpudding eller fiskpinnar till middag.

Nix.
"Jag vill inte bli smutsig" (nähä. Och det blir du inte om du klipper hår?)
"Jag tycker det verkar svårt med matte"
"Jag vill jobba med människor" (Jaha. Och det gör inte tekniker? Eller menar du mocka skit och mata gravt dementa ...?)
"Jag vill jobba med nåt kreativt" (Ok. Konstruktör eller designer kanske?)

Fick en känsla att det handlade om minsta motståndets lag. Det är väl OK att gå den vägen, men då har man själv valt, och ska inte gnälla om "könsmaktsordningar" efteråt.