Straffreducering

Läste på GP att polisen ska börja "lösa färre brott".
Kortfattat är tanken (som jag förstått det) att om Kalle är misstänkt och under utredning för ett grovt brott och sedan blir misstänkt för ett annat brott som har lägre brottsrubricering så låter man det mildare brottet vara och riktar in sig på att utreda det grövre brottet. Har jag förstått det rätt då?

I artikeln säger Mikael Ekman, sektionschef på rikspolisstyrelse att
"- Men man får komma ihåg att den misstänkta personen ändå åker fast, även om det inte är för just det brottet"
Problemet ser jag inte att Kalle får "maxstraff" och alltså inte kan få mer i straff, utan att t.ex Berit som blivit rånad och misshandlad inte får ut något skadestånd på grund av att Kalle gjort ett ännu grövre brott och endast blir "utredd" angående detta grövre brottet.

Såg på Uppdrag granskning tror jag det var om brottsreduktion för några år sedan, då handlade det om rattfyllor, där behöver det ju inte alltid finnas något brottsoffer och därför kan jag inte minnas att dom tog upp detta problemet.
Vad säger ni om detta? Att brotts läggs ner för att den misstänkte är under utredning för grövre grejer. På ett sätt förstår jag det men inte i de fallen då det finns ett tydligt brottsoffer, då borde man ju utreda det om inte annat för brottsoffrets skull anser jag.

Det kallas förundersökningsbegränsning. Det används redan idag i stor utsträckning.

Anledningen till att man använder det är Sveriges, i mitt tycke, störda påföljdspraxis. Eftersom man har rabatt ju fler brott man begår så når man ganska snabbt en nivå där man inte får någon påföljd för en del av brotten.

Det har fått åklagarna att förundersökningsbegränsa en del av brotten, lägga ner utredningarna på ren svenska. Nu flyttas det beslutet till polisen.

Kravet är att det inte får åsidosätta något väsentligt allmänt eller enskilt intresse. Tyvärr delar inte rättssystemet min uppfattning om väsentligt enskilt intresse.

Precis som ArgaMongot skriver så är det fråga om s.k. förundersökningsbegränsning. Väsentligt enskilt och allmänt intresse föreligger alltid vid allvarligare brott, och det skulle aldrig bli aktuellt att förundersökningsbegränsa ett rån. Ett av de starkaste enskilda intressena är som du skriver möjligheten att få skadestånd. De vanligaste exemplen på förundersökningsbegränsning är nog vid olovlig körning och t.ex. kortbedrägerier till mindre världen. Det finns knappast någon som vinner på att en person lagförs för tio istället för fem olovliga körningar, eller att en person lagförs för tio istället för fem uttag från bankomat med annans kort.