Begravning: Hur brukar det gå till?

Hej ! Nästa vecka ska jag tyvärr på begravning. Jag har aldrig varit på en förut (tur nog) och undrar mest hur det brukar gå till? Är en gammal vän till mig som gått bort, har aldrig träffat hans familj förut. Är jättenervös för jag vet inte alls vad som händer? Mest nervös är jag att träffa hans familj; hur sjutton presenterar man sig, hur kan man säga några ord utan att det låter helt krystat och tillgjort? Hur länge brukar själva ceremonin vara, hur länge är brukligt att stanna på mottagningen efteråt? Tycker sånt här är jättejobbigt :/

Tacksam för alla tips.

Har bara varit på två begravningar. En var min mormor en var min farfar.

farfar jordfästes det gjorde ej min mormor. farfars begravning var ganska enkel var mycket folk i kyrkan sedan åkte man till kyrkogården och jordfäste honom så fick alla lägga blommor etc på hans kista. Sedan åkte alla hem liksom, vi hade en lunch jag o farsan o morsan men det var inget direkt efteråt.

När mormor begravdes var det liknande i kyrkan förutom att efteråt så gick vi bara och fikade vi som var familj. Det du kan säga är väl att du beklagar sorgen antar jag, du är ju där för att säga hejdå till din vän.

Hoppas jag kunde ge lite klarhet!

Tack så mycket för ditt svar

Eftersom det är ganska olika vilka ceremonier man har så är det brukligt att representanten för begravningsbyrån meddelar besökarna efteråt om vad som gäller efter själva avskedsceremonin i kapellet/kyrkan. Men har man frågor eller är osäker på vad som gäller så går det alltid bra att fråga begravningsbyråns representant innan ceremonin när denne tar emot gästerna. Denne brukar ha en namnskylt med firmans och sitt eget namn på.

I huvudsak är det två varianter av begravningar:

- Begravningsceremoni i kyrka/kapell med tal, sång, bön, avsked etc. Avslutas i kyrkan/kapellet och kistan kremereras senare och urnan bisätts t.ex. i graven vid annat tillfälle med de närmast anhöriga.

- Begravningsceremoni i kyrka/kapell etc enligt ovan. Men ceremonin är i två delar där man efter första delen bär i väg/kör iväg med kistan till graven och har avslutande ceremoni där.

När begravningen är avslutad så är det vanligt att man har någon form av begravningskaffe. Detta kan ske antingen i kyrkans lokaler eller på annat håll. Det är också vanligt med begravningsmiddag.

I de fall man inte har något kaffe/middag är det vanligt att begravningsbesökarna gruppvis går ut och tar kaffe eller äter en bit. Man bör därför vara beredd på en sådan förfrågan även om det inte sker något organiserat från de efterlevande.

När det gäller presentation så behöver man inte presentera sig så ingående innan ceremonin. Det går att besöka begravningen helt anonymt om man så vill. Man bör dock observera placeringen i kyrkan/kapellet där ena sidan av tradition främst är till för närmaste anhöriga/släkt och att man inte bör sitta allra längst fram eftersom den raden är för de närmast anhöriga. Är det en nära vän så sitter man relativt långt fram, men är det en arbetskollega så sätter man sig längre bak.
Är man det minsta osäker så frågar man representanten för begravningsbyrån.

Tack; det var väldigt bra info!

Go with the flow. Begravningsbyråns representant och prästen/officianten visar var man sätter sig och talar om vad som ska hända. Ofta har med sig en s k handbukett, oftast en enkel ros med en ormbunkskvist, som man lägger på kistan i samband med att man passerar runt kistan innan lämnar kyrkan (om det avslutas i kyrkan vill säga, är det begravning i kista så hänger alla med ut till graven och så lägger man ner blomman där. Ta svängen förbi en blomsterhandlare på vägen, de vet precis hur det ska vara. Fast man måste inte ha med sig en handbukett, det duger utmärkt att bara stanna till och buga lite, och sen följer man strömmen ut. Just detta med att man avskedet vid kistan är det som kan kännas obekvämast, man ska liksom upp och göra nåt inför de andra. Men som sagt, go with the flow, man gör det tillsammans, stanna till och buga lite lätt och se allvarsam ut.

Bra beskrivet av övriga ovan.
Det enda jag kommer på som inte redan nämnts är att nära släkt och familj brukar sitta på höger sida om du är vänd mot altaret. Vänner och bekanta sitter vänster sida.
Är du osäker på om det ska vara så så kan du fråga vaktmästaren (eller vad nu tjänsten kallas).Personen brukar stå vid ingången när det är dags att gå in.

Edit: Repektera(följ) eventuell klädkod

Har tyvärr varit på många begravningar, både med jordfästning och inte.

Du har fått flera bra svar i tråden redan, men en fin gest är att niga eller buga (beroende på vilket kön du är) lätt åt kistan i samband med att du lägger en blomma på den.
Det är en tradition som främst de äldre gör, men jag tycker det är en väldigt fin och värdig gest, så jag bugar alltid.

Skulle du börja gråta, så gråt på! Det är mycket sorg på ett och samma ställe, så ta med dig näsdukar utifall att.

Jag beklagar! Att behöva gå på en begravning är naturligtvis aldrig roligt, särskilt inte när det är en ung person som ska begravas...

Jag vet inte om du är så intresserad av själva ceremonin, men eftersom jag var på begravning så sent som förra veckan och således har den ceremonin i färskt minne kan jag ju berätta om den.

Först var det klockringning, då de sörjande gick in och satte sig. De närmast anhöriga brukar oftast redan sitta i kyrkan, det är de övriga som går in under klockringningen. Sedan spelades en vacker låt på orgeln. Efter det sjöng alla en psalm, och så hölls griftetalet (prästen pratar en stund om den avlidne). Sedan var det musik igen. Så hölls själva begravningsakten, mer tal av prästen, lite läsning ur Bibeln.

Så var det dags att ta avsked av den döde. Först gick de närmast sörjande fram till kistan, en del sade några ord (tyst, inte så att alla hörde). Sedan gick de övriga runt kistan och tog farväl. Här är det brukligt att man lägger en blomma på kistan, en ensam ros exempelvis. Det är förstås inget måste, särskilt inte om man inte stod den döde nära, men det är som sagt brukligt att man gör det. Om det är en gammal vän tycker jag absolut du ska lägga en blomma på kistan.

Så följde ännu ett musikstycke, sedan slutbön och prästen läste välsignelsen över alla närvarande. Sedan sjöng de närvarande ännu psalm, varpå ett sista musikstycke spelades och sedan var själva begravningsakten över. Allt som allt tog det väl runt en timme och en kvart, ungefär.

Vad gäller att hälsa på familjen förstår jag att det kan kännas stelt och krystat, det är svårt om man aldrig träffat dem förr och så ska man träffa dem under sådana här omständigheter. Men det hör ju till god ton att man hälsar och presenterar sig. Säg bara "Jag heter shady_lady, jag kände er son XX." Skaka hand. Grubbla inte så mycket över den biten, du ska se att det blir bra när du väl är där.

Är du bjuden till mottagningen efteråt, eller har du meddelat att du tänker komma? Du kan inte bara komma dit, man brukar ha kaffe och smörgås eller vad man nu ska bjuda på men man har så det ska räcka till så många man vet ska komma.

Hur länge man ska stanna är svårt att säga, det brukar bero på hur väl man kände den döde eller känner dennes familj. Det beror ju också på om det är hemma hos någon eller om det är i församlingshuset. Du märker ju när de andra börjar bryta upp.

Vad gäller klädsel brukar det stå i dödsannonsen vilken klädsel som är önskvärd. Står det "ljus klädsel" betyder det just det. Inget svart, men inga klara/grälla färger heller.

Har varit på totalt sett fem begravningar varav en barnbegravning. Ingen har varit den anda lik. Till o med placeringen i kyrkan/lokalen har varierat.
Mitt tips är att du håller låg profil o hänger på de övriga.

Och står det ingenting är det säkert att ha svart, eller svart och vitt i kombination, på sig.

Det är säkert så att den avlidnes familj inte alls ser det hela som en bjudning där var och en bör presentera sig. Så bara gå in i kyrkan och köp med dig en vacker snittblomma att lämna vid kistan.Prästen instruerar vad som ska ske under begravningsakten.