Skåningar fördärvar svenska språket

För övrigt är skånska ingen dialekt av det svenska språket.
Det är ett läte, i klass med danska.

Vill man undvika tyska låneord, så kan man kalla det svensk tunga istället.

Det står "han" i ursprungsinlägget. Ägnar du dig åt citatförfalskning?

Ett par av dina exempel förekommer längs Västkusten och är standardspråk i norska.

En gensare är en yllekofta som är uppfunnen på Guernsay. Min mormor undvek ordet »kofta« eftersom det bara var ett enda ljud från »kofetta«.

En norsk «genser» : http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/or...P=genser&begge

En norsk «nabo» ‘närboende‘ behöver knappast beläggas.

Formen »kalvadans« med frivilligt foge-a är en uttalslättnad för att slippa tre konsonanter i rad. Det mönstret tillämpas flitigt i mina trakter upp emot Vänern och Tiveden. Ett nyhetsankare på Gärdet skulle hellre ta skendränkning än säga »kalvadans«.

Kasedans tillämpas med fördel när de dansande rör sig sig tårna-mot-tårna. På så sätt undviks trampskador (kasa=glida) och därav följande »dålig stämning«.

En skånsk fjabbe svarar nog mot en sjådd / sjåsse lite längre norrut. En fumlig och saktfärdig person. Ännu närmre släkt är väl fubbe (uttal fobbe) som har hittat in i engelska Urban Dictionary.

Vad skulle det vara om det inte var dialektalt?

Kalvdans är väl inte på något sätt ett ord som är typiskt för skånskan?

Jag har en plugin i Firefox som byter ut alla könade pronomen och även vissa ord mot könsneutrala (på Flashback). Detta för att göra idiotin i den förkrossande majoriteten av alla trådar i relationsforumet så uppenbar att jag kommer ihåg att inte fästa så stor vikt vid vad som sägs där. Som icke önskvärd bieffekt ger det att citat blir felaktiga ibland.

Frå nynorskland:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2...soek=kalvedans

rullebör:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2...=rulleb%C3%A5r

fjabbe:

http://www.edd.uio.no/perl/search/im...out=Image/Tiff

http://www.edd.uio.no/perl/search/im...out=Image/Tiff

ferje:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

skoband:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2...i?soek=skoband

fyk:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

tøs:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

eller taus som tyder det same som i Danmark:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

kalvedans:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2...soek=kalvedans

kasedans:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2....cgi?soek=kase

Filaduska stavar ein nok annleis enn det du gjer:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

eller:

http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/or...+&ordbok=begge

genser:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...um=20&lang=NNO

pære:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2...soek=p%C3%A6re

nabo:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2....cgi?soek=nabo

jonken:

http://no2014.uio.no/perl/ordbok/no2....cgi?soek=junk

Nordic Dialect Corpus:

http://www.tekstlab.uio.no/nota/scandiasyn/index.html

Plent det same folk som ligg på magen og sleikjer dansk sputt, er skamlause mot dei "innfødde". Dette er diverre i "kjøtet bore", og ikkje berre i "klædi skore". Eit godt døme er nettupp austlendingar som rosar danskar og svenskar og alt deira upp i skyene (sosial smålæte), og svivyrder og rakkar ned på oss og alt vårt (sosial skamløyse). Alt i same andedraget.

Bokmålsfolket er likevel fattigare og døyr tidlegare enn nynorskingane. Sistnemnde gjer det ogso mykje betre på skulen.

http://framtida.no/articles/lever-lengre-i-nynorskland

Levekårsproblemer ("levnadsvillkor/svårigheter"): http://twitpic.com/72zpdk

Målform: http://upload.wikimedia.org/wikipedi...anmalforms.png

Ein annan undersøking har synt at det mellom det er ingen nynorskkommune mellom dei 170 fattigaste kommunene her i landet og at verdiskapinga i nynorskland jamvel før me fann olje var over dobbel so høg som i bokmålsland. Det kan me takka Ivar Aasen for, storverket hans gjorde at sosialdemokratiet ikkje fekk grep om nynorskland (lyt vera einaste unnatak i Skandinavia).

Me lyt læra å søkja inn til dei djupaste livskjeldur me eig. Me har teke det for lausleg. Me lyt spinna av vår eigen spunad. Me lyt vøla um sjølve grorbotnen for norsk liv og norsk tanke. Men det er tungemålet. Det er livande det, fedrelandet sitt liv er i det, vårt eige liv. Hadde det vore ein daud ting, so kunde me brukt eit anna folks mål. Men etter di det verkeleg er liv av vårt liv og blod av vårt blod, so er målreisingi det same som livsreising for oss.

Skynar me dette, med hovud og med hjarta, so skynar me ogso at det er ikkje gjort med politisk ståk og bråk å reisa landet. Det vil anna til. Det vil livslang still og trufast kjærleik til, som ikkje held seg for god til arbeid i det stille. Og me har eit livande bilete for dette: me har Ivar Aasen. Hans veg, det er ein livsveg for oss.

All songen hans har til hovudinnhald, at lukka er berre til for den som finn og vinn seg ein verkeleg heim. Med barnemjukt sinn kviler han ved heimen sin uppe på Sunnmøre, der han "hadde seg so godt eit rom"; der var det kjærlege ord å høyra og blide andlit å sjå framfor nokon annan stad ute i den store sveimen, som har ein heller vesal og tom hugnad å bjoda.

Og so ser han utyver landet sitt, og han ser at det er heimen hans det ogso. Han skryt ikkje av landet, men prisar det likevel framum alle andre land, nett for di hjarta kan kvila har; det er vår heim, og det er god nok grunn til at det er gildare og betre her enn nokon annan stad for oss.

For:

um og du vart glad
i framande stad,
so vil ikkje hugen seg festa.
Og heimen med steinar og berg og svad,
han verder då kjærast å gjesta.

Du svarade inte po alla, kalvadans e ingen dans de e en forskraeklige dessert.

Du säger det inte ens rätt, observera kalvadans är en äcklig efterrätt.

På vilket sätt skiljer sig kalvadans från det som i riksspråket kallas kalvdans?

Ser du ikkje innlegget mitt?

Eg har svara på alle spursmåla dine.

1.
a. hopp, sprett el byks som viltre kalvar gjer

b. overførd tyding, (vill) dans (I,1a) med ujamne, byksande kroppsrørsler (Hareid, Verdal; Heie*EIM 85); (òg noko som ter seg springande el utan indre samanheng
(han) kalla sumt av ordskiftet kalvedans (Bul*1929 63)

2. gelévoren matrett av t d innmat og hovud av (spe)kalv, mjølk o a; kalvedirr, kalvesuss (Vstrål*1698, L, VSO, H, A2, R; YSandsvær, Andebu, Tinn, Vestl mst, Fillan, Osen, Melhus, Tydal, Verdal, Sa mst, Gimsøy, Hadsel; Minne I,250); (òg kald, gelévoren kraft frå kokt kalvekjøt (Ølen, Jostedal, Nfj, Vanylven, Norddal); jfr kalvegraut, kalvegumme, kalveplukk, kalveskrybbe og kalvekippe
kalvedansen hadde sjy, så han dissa på tallerken (Sul*dalsmT*S.Sandv.)
i sml: knea var liksom gjort av kalvedans (Schum.*JMS 173)
3. ost el pudding av råmjølk; kjelost; pottost (Vanl)
4.
a. rosenrot (Vikna, NN)
b. kråkefot (Onsøy)

I Noreg er det fleire ulike rettar som vert kalla for kalvedans.

http://www.muspro.uio.no/cgi-bin/NO2...word=kalvedans

1.

Kalvedans vart laga etter at ein kalv var slakta . Dei kokte innmaten ( hjarta , nyro og midgarden , men ikkje levri ) og hakka han små og fin og gav han eit oppkok att. So slo dei alt opp i flate bidne eller former og let det stå kaldt til det stivna . Krafti vart som ein gele rundt . Kalvedansen skar me opp i skiver til pålegg på brødmat

2.

Når kyrne kalva, vart det rikeleg med råmjølk . Dette vart mest om våren , dei fleste kyrne var vårbære . Av råmjølk kunne ein laga mykje godt : Kalvedans , råmjølkkake og råmjølkpudding vart mest nytta . Kalvedans med kanel og sukker og fløyte oppå var ein herrerett til dugurds . Like eins råmjølkkaka - gjerne med sylta bær til . Og - som alltid : mjølk

http://www.yourepeat.com/watch/?v=GE6QjiMu8tE

Setelarkivet innheld 140 setlar berre for ordet kalvedans:

http://www.edd.uio.no/perl/search/se...D=472&lang=NNO

http://www.aasentunet.no/default.asp?id=13281&menu=4629