3 gram Psilocybe Cubensis – Skräck, Kärlek, Nirvana och Oändligheten

Ålder: 26
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Svampar, LSD, LSA, MDMA, Ayahuasca, DMT, Ketamin.
Dos: 3 gram cubensis

"A human being is a part of a whole, called by us the 'Universe' — a part limited in time and space. He experiences himself, his thoughts and feelings as something separated from the rest... a kind of optical delusion of his consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty."
— Albert Einstein

Prolog

Kvällen innan och det var dags för mig och Martin att röka DMT för första gången. Nyköpta glasbongen, 500 mg Changa och 5 gram torkade Psilocybe Cubensis var nedstoppat i ryggsäcken jag tog med mig. Jag var i väldigt bra mentalt state. Hade sprungit 8 km tidigare under dagen och tog en massage precis innan jag begav mig hem till Martin.

Changan bestod av 40% DMT Freebase, 60% Caapi Leaf (MAO-hämmare). Vi körde först 100 mg var. Det slog inte jättehårt. Vi hade inte riktigt bemästrat vape-tekniken men det satte ändå en jävligt skön glow. Jag hade under första minuten några CEVs som påminde om de jag hade under min första ayahuasca (hembrygg) tripp: linjer och cirklar i olika färger som rörde sig som en tunnel i takt med musiken. Vi tog en promenad för att sedan komma tillbaka och köra igen. Den här gången laddade vi upp bongen med 150 mg. Jag lyckades tända det hyffsat bra och märkte rätt snabbt att den här hitten skulle ta mig en bit längre. Ett enormt välbehag rusar genom kroppen. Jag håller ögonen knappt stängda och när jag märker hur min syn vidgas och stärks till slår jag upp ögonen helt.

-Jävlar... Jävlar... Jävlar... Asså jäävvlarrr!
…
-Jävlar!

Rummet ser helt annorlunda ut, fast ändå likadant. Det är mer att jag ser det på ett annorlunda sätt. "Fan, det här är ju mer som det ser ut egentligen" var en tanke som återkom. Jag sätter mig upp och när jag flyttar med armarna känns det jättemärkligt. Som om jag kunde känna och se dom innan jag flyttar dom. Samma sak sker med vad jag ser i ögonvrån. Jag ser liksom var bongen på bordet kommer att vara innan jag vridit huvudet och den faktiskt kommit in i mitt synfält! Martin blir så taggad som helst av att se mig i detta blissfulla awe-state att han slänger sig fram till soffan för att ladda upp det sista till han själv.

Den starka glowen sitter inte i så länge, men afterglowen efteråt är underbar. En väldigt mjuk och behaglig känsla i kroppen. Jannis, Martins inneboende, kommer hem och vi tre tittar på en film tillsammans.

♥♥♥

Så var det dags

Och så kommer då själva dagen. Alla tre drog till stan, käkade och rev av en dagsbio, Star Trek: Into Darkness
Alla tre hade en jävligt soft filmupplevelse. Jannis störde sig en aning på 3D-modet men för mig var det hur cleant som helst. Vet ej om den visades High Frame Rate och vet inte heller om afterglowen bidrog till att jag och Martin inte alls upplevde nån ryckighet. Men jävligt najs var det i vilket fall.

Vi hänger lite mer i stan, Jannis behöver shoppa lite. Jag och Martin är på riktigt flumhumör. Vi blajjar, larvar oss och skrattar en massa. Planen var att vi skulle ta en mindre dos svamp och kanske kolla på folm. Men på vägen hem med tunnelbanan slår det mig vilket jävla awesome mode jag är i. Bekväm bliss och allmänt nöjd så att säga. Jag inser vilket perfekt läge det här är för att köra den där större dosen som jag drömt om länge. Jag frågar Martin och han går med på att jag ska få vara i hans rum, medan dom andra trippar i vardagsrummet.

Jag blandar 3 gram finhackat Psilocybe Cubensis med lite yoghurt. De andra kör samma blandning fast med 1 gram respektive. Jag tar några djupa andetag, fokuserar kort på min intent för trippen och sväljer sedan ner blandningen. Vi har först lite musik och naturbilder i bakgrunden. Sedan kör vi en ca 5 minuters meditation under tystnad.

T+ 0:20
Jag går in till rummet jag ska befinna mig i större delen av trippen och lägger mig i sängen. Jag mediterar en kort stund följt av några minuters Deep Breathing. Illamåendet börjar smyga sig på. Och sakta men säkert även rädslan. Skräcken. Jag försöker streta emot. Jag börjar ångra mig.

-Vad har jag gett mig in på...
-Fan, hur tänkte jag, är inte redo för 3 gram...

Pustar ut. Andas. Påminner mig om varför jag gör detta. Andas djupt.

T+ 0:30
Tillbaka in i nojjan. Jag tänker på valiumet som ligger en meter ifrån mig på bordet. Och det här jävla illamåendet, jag är ju rätt van vid det men tycker inte det blir mindre oskönt för det. Inte för stunden.

-Fan jag kommer behöva bryta. Vad tänkte jag när jag beslöt mig att köra så mycket? Jag kommer dunka i mig 20 mg Diazepam och gå in till dom andra med svansen mellan bena...

Andas djupt. Jag försöker påminna mig själv igen varför jag gör detta och lyckas samla mig en aning.
-Det här är lugnt. Jag fixar det.

T+ 0:45-1:00
Inser att det nog är dags att spy. Rädslan är fortfarande kvar och känner att det kan bli jobbigt om jag går ännu djupare i mörkret och sen helt plötsligt måste kräkas.
Jag förbereder med att ta fram Ben Howard - Keep Your Head Up på Spotify och que:ar albumet Every Kingdom med samma artist. Det var inte en sekund för tidigt. Jag skriver fel flera gånger och måste vila mellanåt.
Jag går ut till andra rummet. Planen är bara att jag ska berätta att jag tänkt göra en manuell purge, men jag fumlar med orden och jag antar att det bara lät som svammel.
-...sen går jag tillbaks in hos mig i mörkret igen...
-...eller drömmen! roppar Martin medan jag beger mig till toan för att tillbe porslinsgudarna.

Purgen går relativt smärtfritt. Jag sveper först ett stort glas kallt vatten. Har rätt så mycket illamående vid det här laget, så jag var säker att det skulle räcka för att spy, men icke. Fingrarna i halsen funkar däremot bättre. Hostar upp vad som ser ut att vara en vit/grå sörja blandat med gråa fläckar (svampen). Samtidigt som kacklet på golvet börjar röra sig i klassisk shroomsmanér ser jag även den gråa sörjan spridas upp längst toalettkanten. [Jag måste säga att jag sett vackrare hallisar i mina dar]. Jag spolar snabbt för att sedan försöka spy igen med hjälp av mer vatten. Den här gången kommer dock bara vatten upp och trots att jag fortfarande mår illa så nöjer mig där. Det går väl över annars får jag försöka igen senare.

Tillbaka i rummet. Skräcken är tillbaka. Jag hör Martin skrika och garva.
Fan detta var dum idé. Går ju inte med oljudet i bakgrunden. Måste ha på hörlurarna. Pink Floyds Dark Side of the Moon som jag hade tänkt först kan vi ju ta och fetglömma. Drar på Ben Howard. Andas djupt.

-Det är bara att släppa taget, försöker jag säga till mig själv.

₰ Keep your head up, keep your heart strong.
No, no, no, no.
Keep your mind set, keep your hair long.
Oh my my darlin' keep your head up, keep your heart strong.
No no no no, keep your mind set in your ways, keep your heart strong. ₰

Det slår mig hur viktig den här biten är och hur mycket jag kan lära mig. Jag ser nu tydligt hur det är egot som försöker streta emot. Känslan från suget att dämpa ångesten/rädslan med lugnande (valiumet) är bekant. Inte från tidigare trippar men från jobbiga dagar. Jag påminner mig om att det här är en del av utmaningen. Jag är skräckslagen men fan om det inte kommer va värt att ta sig igenom detta.

Jag blir påmind om saker Martin sagt. Saker min vän Jonatan sagt. Jag inser: fan vi kan ju det här, vi vet ju hur man gör. Inge anledning att nojja! Tankar kring mitt, Martin och Jannis egostrukturer kommer upp. Jag kan betrakta dom väldigt tydligt, utan att döma.

₰ All I am is the bones you made for me
So garishly clean
White as the horses, they carry me away
No my demons, you said, come and go with a haze
Minds will too play
Grow old in my ways
Oh, just like you do.

Oh there ain't no diamonds in the boredom
Oh there ain't no darkness that I fear... ₰

T+ 1:15
Börjar jag släppa taget mer och mer. Ett visst välbehag börjar smyga sig på. Illamåendet har mer eller mindre släppt. Jag börjar bli lite pissnödig men håller mig ett tag.
-Andas djupt. Man behöver inte spänna sig. Inte streta emot. Slappna av. Följ med vågen, ”go with the flow.".

Ben Howards röst låter bättre och bättre, och sakerna han sjunger hjälper mig på vägen och påminner mig hur fint allting är. Det försiggår lite OEVs i bakgrunden men det är inget jag bryr mig om. Jag reflekterar över mina vänner i rummet bredvid. Martin är en av mina bästa vänner medan Jannis är närmare bekant. Men fan vad älskar dom båda två. Jag blir tårögd när jag ser hur vackert livet är. Jag börjar få en tydligare förståelse över saker å ting Jag tänker på folk i min närhet och hur mycket lidande som bara handlar om missförstånd. Alla är så förbannat fina innerst inne. Alla människor. vi är sånna fantastiska varelser! Hur kan jag någonsin ha trott någonting annat?
Jag går ut för att pissa. Med tårar i ögonen förklarar jag mitt mode för dom andra innan jag går in i mörkret igen.

-Jag vill bara säga... från botten av mitt hjärta.... jag älskar er!
Martin skiner upp, sträcker ut armarna och omfamnar mig.
Jag ursäktar mig för att jag besvärar Jannis med att ställa sig upp men han ska fan ha en kram han med!
-Håll ställningarna, så ska jag tillbaka in...
-...ja kör på du, in i mörkret! säger Martin
-Eller drömmen! Säger jag och ler innan jag går in och lägger mig igen...

₰ Darling you're with me, always around me.
Only love, only love.
Darling I feel you, under my body.
Only love, only love.
Give me shelter, or show me heart
Come on love, come on love.
Watch me fall apart, watch me fall apart. ₰

Tårarna rinner. Börjar begripa ännu mer. Tankar kring familjemedlemmar dyker upp. Några av dem är rätt jobbiga. Första instinkten är att skjuta ifrån, sluta tänka på det och gå tillbaka till att tänka på allt som var så najs. Men rätt slappt så släpper jag det.
-Va fan, såklart jag ska klara av att tänka även å jobbiga saker. Så är livet ibland. Allt är inte en dans på rosor, liksom.

T+ 1:45 (?)
Jag går djupare ut i Innerspace. Saker jag börjar tänka på som tidigare varit problematiska blir lättöverskådliga. Diverse filosofers teorier och resonemang susar förbi och jag förstår exakt vad dom menar. Jag tänker på religioner och folks trosuppfattningar. Allt makes sense.

₰ And through it all,
I stood and stumbled, waded through my thoughts and heart
Yeah through it all,
I fooled and fumbled, lost to the poet's frown.
I fought the wolves of patience just to let it lie down.

See these waters they'll pull you up,
Oh if you're bolder than the darkness.
My my, let these songs be an instrument to cut,
Oh spaces 'tween the happiness and the hardness. ₰

Jag börjar tänka vidare på Kant, Einstein m.fl. Kan jag verkligen förstå vad dom upplevt, tänkt och sagt? Och då så kommer det över mig igen, som en stark våg. Såklart jag kan förstå dem, jag är ju en del av dem! Det blir plötsligt så glasklart. Deras tankar och idéer har spridits vidare till mitt tänkande och verklighetsuppfattning. Genom skrift, tal och vibes. [När jag tänker på Einstein är det inte nödvändigtvis hans komplicerade fysikteorier, utan mer diverse citat som fastnat hos mig]

-My religion consists of a humble admiration of the illimitable superior spirit who reveals himself in the slight details we are able to perceive with our frail and feeble mind.

-Peace cannot be kept by force. It can only be achieved by understanding.

-We can't solve problems by using the same kind of thinking we used when we created them.

Insikten att mitt medvetande är en del av ett större medvetande blir starkare och starkare. Jag lägger handen mot väggen och har aldrig känt en sån connection med en betongvägg tidigare. Vid det här laget börjar mitt tidsperspektiv att förvrängas mer och mer. Under större delen av närmsta timmen glömmer jag helt bort att jag ligger i en säng i min väns rum.

Jag distanseras mig från mig själv ännu mer. Tidigare har jag varit med om en viss dekonstruktion av egot, men aldrig såhär djupt. Jag känner mig odödlig, alltså bokstavligt talat. Jag inser hur mitt medvetande är lika odödligt som Einsteins eller vem som helst för den delen (även om han med största sannolikhet gjorde ett större avtryck på människan än vad jag kommer att göra...)

-Wow wow wow.

[Ord kan inte längre beskriva vad jag är med om, men jag ska försöka så gått jag kan]

Jag kopplar ihop hur allt funkar. Alla problem blir till icke-problem. Annars när jag trippar brukar det var mer oklart. Nya och smarta tankegångar men ändå så mycket som är konstigt, skruvat, knepigt. Nu däremot ser jag 'igenom' allt. Det är så enkelt men ändå så komplext. Och överväldigande vackert.

₰ Oh hey heaven is the place we know
Heaven is the arms that hold us
Long before we go
Oh hey, heaven is the place we know
Heaven is the arms that hold us
Long before we go ₰

T+ ???

Jag ser allt. Förstår allt. Jag fortsätter gråta. Livet är så vackert. Jag känner att all oro, ångest, missnöje i livet bara handlar om att man stretar. Att man tvivlar. Att man betvivlar kärleken. Att egot kämpar emot. Men släpper man bara taget, ser på och njuter så är livet ta mig fan underbart, hela tiden. Bakom alla individers egostrukturer vilar ett evigt medvetande som bara väntar på att få vakna upp. Vakna upp och uppleva det här fantastiska som är livet. Kärleken är drivskraften. Siktet är: mot oändligheten.

När två människor har oskyddat samlag, för ändamålet att skapa nytt liv... Ja, det är fan det ultimata uttrycket av kärlek. Att två personer genom denna kärleksakt, skapar en ny medveten del av allmedvetandet, för att sen ge denna individ kärlek så att den kan fortsätta sprida kärleken vidare, mot oändligheten. Carl Sagans röst dyker upp i mitt huvud:

"Some part of our being knows this is where we came from. We long to return. And we can. Because the cosmos is also within us. We're made of star-stuff. We are a way for the cosmos to know itself. "

Shit, det här är fan meningen med livet! Med allt. Med universum. Att vara. Nu. Bli medvetet, uppleva detta oändligt fina spektakel och genom kärlek sprida det vidare. Min ögon fylls återigen med tårar och ett extremt välbehag strömmar genom min kropp. Flera komplexa begrepp dyker upp. Bland annat ”oändligheten” och jag kan för första gången greppa vad det innebär.
Detta är alltså inte endast en tankeföljd i den vanliga bemärkelsen. Det är en blandning av vad jag ser, tänker, känner. Tillslut går det inte att urskilja något sinne överhuvudtaget.

Tillslut upplever jag bara. Jag är.

Total egodöd. Satori. Upplysning. Buddhahood. Brahman. Nirvana.

Ja, trots att språk verkligen inte kan beskriva det 'jag' är med om så tror jag nog det här är vad dom syftar på. Det är på ett sätt overkligt, men samtidigt känns det hur naturligt som helst. Jag har haft s.k. "Satoris", "moments of clarity" tidigare. Men det här är starkare, 'renare'. Jag pendlar mellan detta tillstånd och att komma tillbaka och kunna reflektera över vad jag är med om. Det finns ingen som helst stolthet eller belåtenhet. Tvärt om. En extrem ödmjukhetskänsla sköljer över mig.

Jag är medvetandet bortom min historia, min självbild, bortom egot. Jag är inte bara min kropp utan även väggen bredvid mig och jag är planeten långt där borta. Jag är kärleken. Jag är oändligheten. Jag är alltet. Vi är alltet.

[Så här i efterhand är det väldigt svårt att uppskatta hur länge detta pågick men jag skulle tro att det inte var mer än 30 minuter]

När jag väl är 'tillbaka' hör jag musiken igen. Keep Your Head Up är igång, låten som jag satte igång när rädslan var som starkast i början av trippen. Den här gången är det live-versionen.

₰ I'm walkin' back down this mountain
With the strength of a turnin' tide
Oh the wind's so soft on my skin,
The sun so hard upon my side.
Oh lookin' out, at this happiness,
I search for between the sheets.
Oh feelin' blind, and realize,
All I was searchin' for was me.
Ooh ooh ooah all I was searchin' for was me. ₰

Ben Howards album Every Kingdom träffar verkligen perfekt. Jag blir övertygad att det som sjungs kommer från någon som sett det. Förstått det.

"The Wolves" kommer på någon låt senare. Han slutar verkligen inte att babbla om kärlek. Och ordet ”love” har aldrig haft sån stark innebörd.

₰ Love love love! Love love love! Love love love!₰

Det slår mig att jag hade planerat att lyssna på Dark Side of the moon...Haha!
Jag skrattar högt. Tar av mig hörlurarna. Andas djupt några gånger. Och ler.

T+ 4:30

Mina vänner försöker fråga hur jag mår, hur jag haft det – men jag bara skakar på huvudet och ler. Det är en väldigt konstig känsla när man slungas tillbaka in i sig själv igen. Att försöka beskriva det jag varit med om med ord och meningar känns löjeväckande. Det har nu gått 4-5 timmar sedan intag. Vi går på en kanske 45 minuters promenad. Allting har den där fantastiska glowen. Jag är bokstavligen knäsvag genom hela promenaden. Känslan kan närmast beskrivas som när man peakar på MDMA, något jag tycker är både märkligt och häftigt. Båda ämnena påverkar ju serotoninet, men att det kan vara så snarlikt?

Epilog

Det visade sig att min vän Martin haft en väldigt stark tripp han med, trots blott 1 gram. Jag vet inte men kanske beror det på att DMT:et kvällen innan 'öppnade' upp våra sinnen. Det är många saker jag hann reflektera över under trippen som inte nämns här. Något ganska häpnadsväckande är att det visade sig att ämnena den ena av oss reflekterat över under trippen påminner starkt om vad den andra tänkt på. Nu syftar jag inte bara 'stora begrepp' som: Egostrukturer, medvetande, psykadelika, osv. Utan mer detaljerade tankegångar. Jag har lite teorier kring hur detta kan komma sig, men det spar vi till en annan gång =)

Notera att tidsreferenserna är tagna från höften. Även kronologin kring vissa av tankegångarna/uppleveserna är tveksamt om det stämmer helt. Något som hjälpte för att bättra minnas var att lyssna igenom Every Kingdom igen. Albumet låg sedan tidigare väldigt varmt om hjärtat, och denna upplevelse förminskade knappast den känslan. Låtarna vars text citeras i rapporten är följande: Keep Your Head Up, Diamonds, Only Love, These Waters, I Will Be Blessed.

Den här kvällen var utan tvekan det absolut starkaste, häftigaste och mest vackra jag någonsin varit med om och den har förändrat mitt liv för alltid.

Tack Martin, Ben Howard, Einstein, Sagan och company. Och alla andra människor. Ni är helt fantastiska och underbara. Glöm aldrig det!

♥♥♥

Fel forum, det här borde nog ligga i "Tripp- och rusrapporter"

Jag vet jag insåg det. Sorry fel av mig.

Hallucinogener --> Tripp- och rusrapporter
/Moderator

Vädigt vacker tripprapport som påminner mig så mycket om mina egna insikter och upplevelser.

Meningen med livet är... livet Insåg också under en tripp hur vi människor letar och letar efter lyckan när den är rakt framför näsan på oss. Livet är oändligt vackert, bokstavligen oändligt, så länge vi själva tillåter det och vågar tro det! Att vi alla är en livsform är egentligen så oerhört självklart oavsett om vi ser det spirituellt, filosofiskt eller vetenskapligt.

Under samma tripp sneade jag riktigt rejält fast bara under ca en (väldigt lång) minut. Ett rent mörker fyllt av rädsla. Det som räddade mig från att snea totalt var att jag samtidigt analyserade min upplevelse och fick distans blandat med någon sorts överlevnadsinstinkt.

När jag kommit ur det snea var det som existensen ruskade om mig och sa "Så blir det när man inte älskar sig själv. Så blir det när man avvisar lycka och kärlek" (inte som något "straff" utan naturlig orsak och verkan) Samtidigt översköljdes jag åter av den vackraste känslan. Jag hade fått en lärdom och förstod plötsligt varför så många människor lider.

Läs "lycka" / "art of happiness" av Dalai Lama. Han tar upp så många av dessa tankegångar.

The presence and energy in man and in the stars are one. Those who understand this see beyond the world and pierce trough the various veils of illusion to realize the unity of life.

Those who see that all life is one feel at home anywhere and see themselves in all living beings.
- Taittiriya Upanishads 500-600 f.kr.


(Borde egentligen starta en egen tråd om min upplevelse men jag kände att den var så lik din att jag var tvungen att skriva in den )

Må väl!

mycket trevlig rapport! Många av einsteins citat som du verkar ha fastnat för har även jag fastnat för. Blir glad varje gång någon skriver om detta ämne, tyvärr är det nästan bara trippare som överhuvudtaget förstår sig på livet verkar det som haha.

Med risk för att upprepa exakt det du sa: det du skriver påminner så mycket om mina egna insikter och upplevelser. Speciellt biten om ditt sneande. Det var samma insikt du nämner som hjälpte mig ta mig ur rädslan, och hitta 'hem' igen.

Yes jag har faktiskt läst den, men det var en sisådär 5-6 år sen, får kanske ta å läsa om den. Jag har läst en hel del om buddhistisk filosofi och mindfulness (delar gärna med mig tips om någon är intresserad), och givetvis kommer detta att bidra som referenspunkter när man har sånna här starka upplevelser. Såsom allt man är med om i livet bidrar. Men man kan samtidigt inte ta ifrån det faktum att det man upplever på en psykadelisk tripp, ja... det upplever man! i ordets sanna bemärkelse. När man verkligen bryter igenom, då upphör ord/språk/begrepp och även ens 'normala' kognitiva förmåga. Man verkligen blir ett med allt, och bara är!

Word! QFT! Nailed it! osv..
Detsamma hörru! Tack för att du orkade läsa igenom hela skiten och att du delar med dig.

Väldigt underhållande tripprapport!

5/5 Svampar från mig!

Jävligt intressant..

Kände igen mig så mycket i tankar och upplevelser under tripp..
Är som massa vardagsslöjor dras undan och man får se glimten av något större i ALLT

-TACK för att du satte ord på många av även mina upplevelser..

Underbar läsning!

5/5

har du vågat dig på/kommer våga dig på 5+ gram? Jag tycker det är först då konturerna du just upplevt får sin riktiga färg