Citat:
Ursprungligen postat av
Freixenet
Jag måste säga att jag aldrig förstått mej på Svenska Kyrkan.
Psalmerna är komplicerade och i alldeles för hög tonart så man kan inte sjunga med.
Sen så är allt styrt av prästen, han bestämmer hur allt ska gå till och det finns inget utrymme för spontanitet eller individualitet. Eller någon form av att gå djupare i sin andlighet. Det är som att man överlåtit allt detta till prästen. Typ i analogi med hur vi svenskar (traditionellt sett iaf) lagt över ansvaret på staten att fixa våra bekymmer. Och prästerna har väl inte direkt några andliga djup att tala om? Kanske finns de man inte träffat iof. Men vad krävs av en präst? Hen ska ha en lååång teoretisk utbildning men det finns inga krav på att prästen ska ha någon form av insikt i själens djupare mysterier (vad jag vet). Så om man går och talar med en präst i själavårdande syfte så är väl risken ganska stor att man får diskutera detta med en person utan några djupare insikter. I värsta fall någon form av byråkrat som vill flytta problemet vidare inom systemet eller inte fattar nåt öht.
Å andra sidan är denna tröga "lagomhet" mycket effektiv vad angår att hålla religiöst fanatiker-galenskap inom vissa gränser.
Med tanke på hur fördummade och/eller mentalt sjuka många av detta forums missionerande teister är, är det en betryggande tanke att SvK inte förespråker eskapader.