Roligt när någon talar "sanning"

“No reason to get excited,” the thief, he kindly spoke
“There are many here among us who feel that life is but a joke
But you and I, we’ve been through that, and this is not our fate
So let us not talk falsely now, the hour is getting late”

Men visst stämmer det vad du skriver.

Har du läst Schopenhauer? Nog för att hans filosofi i grunden är pessimistisk men hans skrivande är stundtals mycket roande - framförallt då han är så bitter och kritisk. Han hade otroligt höga tankar om sig själv och hans utspel mot vissa av sina meningsmotståndare är faktiskt humor på hög nivå. Läs exempelvis hans förord till De båda grundproblemen i etiken där han mer eller mindre idiotförklarar hela den danska vetenskapsakademin tillsammans med flera av sina filosofikollegor, eller hans text om kvinnor så ser du.

Till TS - vet inte om du fortfarande grubblar eller om problemet är löst. Minns du om det var kort och slagkraftigt? - i så fall kan den finnas i någon av de två volymerna av Parerga und Paralipomena där den första heter Aforismer till levnadsvisdom. Där finns lite mer lättsamma reflektioner. Jag att få återkomma då jag skummat igenom hans produktion.

Nej, jag har inte läst särskilt mycket av honom. Känner mest till anekdoter som tex att han döpte sin hund till "Mensch" vilket ju också tyder på en viss humor.

Jag har läst Aforismer, Viljan i naturen och Lidandet i världen.

S tar här inte upp ämnet, men har hört talas om, hörde genom en föreläsning av Göran Hägg att han i någon episod tar upp just detta ämne.

Tack och bock för alla kommentarer, jag tror dock att jag menar särskilt, då sanningen är rolig, klippet med George Carlin om Gud.

Jag har en bra som han sagt under "mina citat".

Kan nu komma med ett bra exempel på detta fenomen, självupplevd upplevelse i dagarna.

Jag var och tittade på beslag till skåpluckor etc. med en anhörig.
Det fanns många olika sorters beslag. Lite längre bort från oss stod ett par och tittade och begrundade alternativen. Jag sade till min pappa, "Här har dem mycket fint. Men också mycket fult!", varpå damen i sällskapet gav ifrån sig ett skratt och ursäktade sig. "Jag håller fullständigt med", sade hon.

Jag känner mig skyldig att svara i min egen tråd och nu ge er svar på, vad jag menar med när det är roligt att säga sanningen.

Hägg redogör för detta fenomen i Praktisk retorik och i Författarskolan, med en iakttagelse av Schopenhauer. Det handlar om igenkännlighet. Om vi känner igen oss i ett uttalande, som vi kan hålla för sant i situationen, kommer vi att tycka att det är kul! Och antagligen kommer vi garva.

1 + 1 = 2 garvar ingen åt, men det som vi har hållit för sant genom personlig erfarenhet kommer vi garva åt.
Tänk er att man drar det här skämtet i ett informellt sammanhang bland en grupp chefer med stort personalansvar:

"Det var två mellanchefer som grälade sinsemellan och slängde de värsta glåporden mot varandra, argumenten urartade till pajkastning. Efter fem minuter fick de bägge slut på argument och pajer, så de tystnade. Men innan den ene gick ut genom dörren, så sa han till den andre, det värsta tänkbara han kunde hitta på:

Jag önskar dig mycket personal!"