2013-05-27, 18:53
#1
Kön: Man
Ålder: 19
Plats: Min lägenhet
Drog: MDMA
Mängd: Ca 170 mg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, nikotin, cannabis
Min rumskamrat hade köpt runt 200 mg MDMA på en fest och hade runt 170 mg kvar när jag kom hem. Detta i sin tur ledde till att jag köpte det av honom, jag hade ingen aning om vad som skulle hända då det enda som jag visste om MDMA var det som stod skrivet i de tripprapporter som jag tidigare hade läst.
Vid det här laget så hade jag överhuvudtaget inte ens bestämt mig om jag skulle ta det eller inte.
Runt 20-tiden på kvällen tog jag ett impulsbeslut och tömde innehållet i den lilla smileyprydda plastpåsen i handen och utan vidare funderingar stoppade jag det i munnen och sköljde ner det med vatten.
Smaken var riktigt otrevlig, men efter ännu ett gäng klunkar med vatten försvann den och jag återgick till kvällens tidigare bestyr.
Vi satt och kollade på youtube i kanske 10 minuter och jag började undra om det verkligen skulle hända något.
20 minuter gick och jag började vid det här laget bli riktigt besviken, men bara någon minut efter detta så började jag känna något.
Känslan påminde väldigt mycket om den känsla man får när man reser sig upp snabbt, fast utan den temporära blindhet som kan uppstå.
Den spred sig snabbt i hela kroppen och jag kände mig riktigt mysig på insidan.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att det här räcker, om jag inte stiger mer så känner jag mig fortfarande nöjd.
Det fortsatte stiga. Snabbt.
Min polare berättade i efterhand att jag bara satt med vidöppna ögon och kollade runt i rummet.
Vid det laget så orkade jag inte bry mig om något, jag struntade i videon på datorn för det här kändes viktigare, jag struntade i om jag såg konstig ut för det här kändes så otroligt härligt.
Jag reste mig sedan ur stolen och gick runt i rummet samtidigt som jag ställde massa dumma frågor till min kompis.
Jag hade fått för mig att rummet var annorlunda på något sätt, taket kändes högre och det kändes som att jag aldrig tidigare hade sett den delen av rummet.
Allting såg likadant ut men samtidigt väldigt annorlunda, det är otroligt svårt att försöka beskriva känslan, speciellt nu i efterhand.
Jag öppnade balkongdörren och ställde mig vid räcket och kollade ut. Världen kändes så otroligt öppen och helt fantastiskt vacker.
Min kompis frågade om jag ville gå ut på en promenad och jag kände att det fanns inget som jag ville göra mer än det.
Sagt och gjort så gick vi ut, notera att vid det här laget så fortsatte effekten att öka och jag mådde bara bättre och bättre.
Jag försökte beskriva känslan för min kompis och fann ingen bättre förklaring än ordet lycka.
Jag kände total lycka.
Jag kände mig lyckligare än jag någonsin gjort i hela mitt liv och förundrades ständigt över hur bra jag mådde.
Det fanns så otroligt mycket att säga, jag pratade nästan nonstop, jag hann inte ens tänka på vad jag sa förräns det var sagt och det kändes så otroligt skönt att få berätta allt som jag kände och om allt som skedde i mitt liv.
Notera att det här är en vän som står mig väldigt nära och vi har hängt med varandra sedan dagis, men ändå kändes det som att det fanns så mycket saker att berätta, saker som jag knappt själv visste att jag kände och tyckte.
Det var saker som låg gömda så djupt inom mig och det kändes som att jag berättade dom för mig själv lika mycket som jag berättade dom för min kompis.
Vi pratade om gamla minnen och jag kom helt plötsligt ihåg saker från min barndom som jag inte hade tänkt på på flera år.
På ett sätt så kändes det som att jag lärde mig helt nya saker om mig själv som jag inte tidigare visste om.
Jag hade förövrigt total kontroll över allt som jag sa och gjorde men det var så otroligt skönt att bara prata.
Totalt så gick vi kanske omkring i runt två timmar och jag var och är för den delen fortfarande helt övertygad om att det var den absolut bästa stunden i hela mitt liv.
När promenaden började närma sig sitt slut så var även känslorna på nedgång, jag var helt obeskrivligt besviken över att känslan sakta men säkert började försvinna.
Det kändes som att jag hade kunnat göra vad som helt för att få tillbaka den enorma lycka och eufori som jag tidigare kände.
När vi kom tillbaka till lägenheten fortsatte vi att prata ända tills jag kände att effekten hade avtagit avsevärt. Jag började känna mig lite utmattad och satte mig på soffan och tog det lugnt.
I efterhand har jag fått det berättat för mig att jag var väldigt stirrig, och med tefatsliknande pupiller gav ständiga rapporter om hur magnifik världen var och om hur bra jag mådde.
Runt 3-tiden gick vi och lade oss, jag sov väldigt dåligt under natten och vaknade ett flertal gånger. Dagen efter kändes det som att jag fick lite afterglow från och till i form av mycket svagare lyckoepisoder men även dessa kändes mycket mysiga och trevliga.
Sammanfattat så var det här garanterat den bästa kvällen i hela mitt liv och jag planerar att göra om det, dock så får det vänta ett bra tag.
Ålder: 19
Plats: Min lägenhet
Drog: MDMA
Mängd: Ca 170 mg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, nikotin, cannabis
Min rumskamrat hade köpt runt 200 mg MDMA på en fest och hade runt 170 mg kvar när jag kom hem. Detta i sin tur ledde till att jag köpte det av honom, jag hade ingen aning om vad som skulle hända då det enda som jag visste om MDMA var det som stod skrivet i de tripprapporter som jag tidigare hade läst.
Vid det här laget så hade jag överhuvudtaget inte ens bestämt mig om jag skulle ta det eller inte.
Runt 20-tiden på kvällen tog jag ett impulsbeslut och tömde innehållet i den lilla smileyprydda plastpåsen i handen och utan vidare funderingar stoppade jag det i munnen och sköljde ner det med vatten.
Smaken var riktigt otrevlig, men efter ännu ett gäng klunkar med vatten försvann den och jag återgick till kvällens tidigare bestyr.
Vi satt och kollade på youtube i kanske 10 minuter och jag började undra om det verkligen skulle hända något.
20 minuter gick och jag började vid det här laget bli riktigt besviken, men bara någon minut efter detta så började jag känna något.
Känslan påminde väldigt mycket om den känsla man får när man reser sig upp snabbt, fast utan den temporära blindhet som kan uppstå.
Den spred sig snabbt i hela kroppen och jag kände mig riktigt mysig på insidan.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att det här räcker, om jag inte stiger mer så känner jag mig fortfarande nöjd.
Det fortsatte stiga. Snabbt.
Min polare berättade i efterhand att jag bara satt med vidöppna ögon och kollade runt i rummet.
Vid det laget så orkade jag inte bry mig om något, jag struntade i videon på datorn för det här kändes viktigare, jag struntade i om jag såg konstig ut för det här kändes så otroligt härligt.
Jag reste mig sedan ur stolen och gick runt i rummet samtidigt som jag ställde massa dumma frågor till min kompis.
Jag hade fått för mig att rummet var annorlunda på något sätt, taket kändes högre och det kändes som att jag aldrig tidigare hade sett den delen av rummet.
Allting såg likadant ut men samtidigt väldigt annorlunda, det är otroligt svårt att försöka beskriva känslan, speciellt nu i efterhand.
Jag öppnade balkongdörren och ställde mig vid räcket och kollade ut. Världen kändes så otroligt öppen och helt fantastiskt vacker.
Min kompis frågade om jag ville gå ut på en promenad och jag kände att det fanns inget som jag ville göra mer än det.
Sagt och gjort så gick vi ut, notera att vid det här laget så fortsatte effekten att öka och jag mådde bara bättre och bättre.
Jag försökte beskriva känslan för min kompis och fann ingen bättre förklaring än ordet lycka.
Jag kände total lycka.
Jag kände mig lyckligare än jag någonsin gjort i hela mitt liv och förundrades ständigt över hur bra jag mådde.
Det fanns så otroligt mycket att säga, jag pratade nästan nonstop, jag hann inte ens tänka på vad jag sa förräns det var sagt och det kändes så otroligt skönt att få berätta allt som jag kände och om allt som skedde i mitt liv.
Notera att det här är en vän som står mig väldigt nära och vi har hängt med varandra sedan dagis, men ändå kändes det som att det fanns så mycket saker att berätta, saker som jag knappt själv visste att jag kände och tyckte.
Det var saker som låg gömda så djupt inom mig och det kändes som att jag berättade dom för mig själv lika mycket som jag berättade dom för min kompis.
Vi pratade om gamla minnen och jag kom helt plötsligt ihåg saker från min barndom som jag inte hade tänkt på på flera år.
På ett sätt så kändes det som att jag lärde mig helt nya saker om mig själv som jag inte tidigare visste om.
Jag hade förövrigt total kontroll över allt som jag sa och gjorde men det var så otroligt skönt att bara prata.
Totalt så gick vi kanske omkring i runt två timmar och jag var och är för den delen fortfarande helt övertygad om att det var den absolut bästa stunden i hela mitt liv.
När promenaden började närma sig sitt slut så var även känslorna på nedgång, jag var helt obeskrivligt besviken över att känslan sakta men säkert började försvinna.
Det kändes som att jag hade kunnat göra vad som helt för att få tillbaka den enorma lycka och eufori som jag tidigare kände.
När vi kom tillbaka till lägenheten fortsatte vi att prata ända tills jag kände att effekten hade avtagit avsevärt. Jag började känna mig lite utmattad och satte mig på soffan och tog det lugnt.
I efterhand har jag fått det berättat för mig att jag var väldigt stirrig, och med tefatsliknande pupiller gav ständiga rapporter om hur magnifik världen var och om hur bra jag mådde.
Runt 3-tiden gick vi och lade oss, jag sov väldigt dåligt under natten och vaknade ett flertal gånger. Dagen efter kändes det som att jag fick lite afterglow från och till i form av mycket svagare lyckoepisoder men även dessa kändes mycket mysiga och trevliga.
Sammanfattat så var det här garanterat den bästa kvällen i hela mitt liv och jag planerar att göra om det, dock så får det vänta ett bra tag.
__________________
Senast redigerad av Sajjmown 2013-05-27 kl. 19:22.
Senast redigerad av Sajjmown 2013-05-27 kl. 19:22.
.