Använder kvinnliga journalister/kulturpersonligheter mer slangord än manliga??

När jag tänker på krönikor jag läst, t.ex. i gratistidningar som Metro och City men också på kultursidorna i Sydskånskan, tror jag mig ha märkt att kvinnoliga skribenter inkluderar mer slangord i sina texter... Vad säger ni andra?? Stämmer detta?? Och om så är fallet, varför?? Försöker de ha ett ungdomligt språk eftersom ungdom är status bland kvinnor medan män får mer auktoritet genom att verka äldre och mognare?? Eller är förklaringen någon annan??

Inom sociolingvistiken är ju en klassisk tes att kvinnor är mer benägna att anpassa sig till standardspråket. Det gäller väl i och för sig främst talat språk, så jag vet inte i vilken utsträckning man kan säga att det gäller skrift.

Wikipedias engelska artikel om 'Sociolect' hävdade i alla fall att kvinnliga lantisar som flyttade till storstan snabbt ville träna bort sin bonniga dialekt medan manliga lantisar envisades med att inte låta sig integreras... Men det var nog också just talspråk den artikeln handlade om... När det gäller dessa krönikor torde det ju dock vara ett skriftspråk utan slangord som är standard - eller??

Fast en krönika är ju oftast relativt informell – det hör ju till genren. Kvinnliga skribenter kanske därför överdriver sin anpassning till genren, i sin strävan att följa normer?

Det värsta är när de skriver "Pikébil" istället för "Piketbil". Som om pikétröja skulle ha något att göra med polisiära/militära fordon.

Rubriken gjord begriplig genom att tillägga ordet kvinnliga.
/Mod.