"Kroppar, kroppar och åter kroppar" vad menar dem?

Något jag har noterat bland vänsteranstruktna "kulturmänniskor" är att de ofta talar om "kroppar". I den har arikeln nämns ordet kropp 29 gånger.

http://feministisktperspektiv.se/201...med-pantrarna/

Jonas Hassen Kamiris omtalade debattartikel omnämns kropp hela 11 gånger:
http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask


Min fråga är varför ordet har höjts upp av tidigare omnämnda grupp? Ska det kontrastera mot själsbegreppet - vad vill de då med den kontrasteringen? Vilket ursprung har den här användningen av ordet rent idéhistoriskt?

// Tacksam för svar

Spontant skulle jag säga att, som vanligt, det jagas de mest "neutrala" och "objektiva" beskrivningarna (eftersom man blir bränd på bål annars) och nu har vi alltså kommit till ordet "kropp".
Jag undrar vad som kommer härnäst? Att simply kalla alla för kött?

Vad är det för neutral med begreppet kropp?

Vad vill de har sagt liksom? Vad är det för fel med ordet människa, eller person. Vad vill de nå med det här reduceringen av människan, genom att betona kött, organ och blod?

* fel kasusböjning i TS-rubriken

Att alla ska vara identitetslösa robotar?
Det döljs självklart i en illusion av att det är för allas bästa, kontrolleras av sträng PK-het

Tror det är så enkelt att skribenterna gått ungefär samma skrivarkurser och lärt sig bildanalys, vilket man använder överdrivet mycket i sina reportage. Man beskriver vad man ser i bild. "Kroppar i rörelse" och "kroppar i vila" är bildanalys-klyschor. Man blir tillsagd av bildanalysläraren att lägga bort upplevelsen av person och tänka på personen som föremål (dvs kropp).

Det låter rimligt.

En annan förklaring kan också vara att man härleder sådana saker som sexism och rasism från hur människokroppen ser ut. Det är för att du har en kvinnlig kropp som du blir förtryckt, inte för att du har en kvinnlig själ. Det är pågrund av din svarta kropp som du blir diskriminerad, inte pågrund av vem du är som person, och så vidare.

Dock känns det som att visa av de här personerna verkligen njuter av att reducera människan till en kropp. Det är faktiskt osmakligt. Nästan lite psykopatiskt om du frågar mig. Det vandrar bara omkring massa köttmaskin i staden - inte människor. Människovärdet har ju alltid förlagts i själen. Beskriver man människor som köttklumpar känns det också som att man fråntar dem sitt människovärde - kanske därför dylika läsningar alltid framkallar ett visst obehag hos mig. Som om skribenten vore ond, typ...