Varför stavas Thailändska ord med R, när det inte ens existerar i deras språk?

Ja just det
Hur kan det komma sig att det finns thailändska städer och ord som på "västerländska" stavas och uttalas med R, när inte vare sig bokstaven eller ljudet existerar på thailändska?
Exempel:
Kalon Beach - Karon Beach
Kabi - Krabi
Lailey - Railey
Falang - Farang

Vem fan har kommit på det egentligen kan man ju undra? Sen så säger folk att asiater inte kan uttala R utan säger L istället, vilket är fel (oftast). Jag har träffat flera asiater som utan problem kan uttala R, det är bara det att deras ord inte stavas med R utan det ska vara ett L ljud istället.

Hela grejen är ju att det inte ens har samma alfabet som vi har, så alltså har någon översatt och döpt om deras platser till vad h*n själv ansåg att de borde heta.

Någon som har en förklaring till det hela?
Både frankrike och england har haft kolonier i asien, kan det vara ett svar?

Bokstaven R finns i thailändska språket. Både som tal och i skrift. Det är helt enkelt dialektalt och i samt med att thailändarna sällan bryr sig att göra skillnad på R och L. Farrang blir ofta fallang. Lärare blir lälale. Pom Rak Kun (jag älskar dig) uttalas R:et tydligt. De slarvar helt enkelt, samt att de kan ha svårt att uppfatta ljudet R.

Använder de samma tecken för R och L och det är sammanhanget som avgör hur det ska uttalas? Ungefär som engelska där th uttalas olika i thing och then.

Ungefär lika logiskt som att ordet "läspa" innehåller bokstaven "s", (vilket di läspe inte kan uttala), och att ordet "Dyslexi"" inte kan stavas av de drabbade... Humor eller Ondska..?

Jag reagerade lite på detta, jag har bara studerat japanska i de asiatiska språken och där finns definitivt ett distinktivt R ljud både i tal och skrift.

Men japanskan har väl inget distinkt l-ljud, så de blandar gärna ihop dem i andra språk. Det japanska r:et är dessutom rätt likt l:et i t.ex. svenska. När jag en gång pratade om detta med en japanska fick hon ur sig "ja, det är klångrigt", true story

I koreanska är r och l varianter ("allofoner") av samma ljud ("fonem") och skrivs med samma tecken. Det uttalas r före vokaler, och annars l. Jfr. "arirang" och "seoul".

Mandarin har så vitt jag vet två helt skilda ljud. Detsamma gäller för de flesta andra språk i Asien. Att blanda ihop engelskans r och l är även vanligt i Östafrika, vilket ursprungligen beror på ljudsystemen i de lokala språken. Se t.ex. sid. 6 här https://www.tu-chemnitz.de/phil/engl...mied,%20J..pdf

OnT:
I thailändska skrivs r och l av historiska skäl med olika bokstäver, men de uttalas ofta likadant. Lite som svenskans stj/skj/sj m.fl. Jag tror att det skiljer sig mellan thailändska dialekter, och även att det kan låta "bildat", nästan snobbigt, att skilja på ljuden. (Detta är dock mina minnen från ett lunchsamtal 2009, så jag är inte hundra på alla detaljer.)

Om du skulle säga L istället för R skulle de inte göra så mycket, tror jag. Om man säger R med bara en tungspets-vibration så blir det (typ) L.

Min favoritreplik från gamla HxH är just "Sayouna-la"

Precis! Det japanska r:et är inte vibrerande som t.ex. det spanska r:et, utan låter snarare som det nordsvenska "tjocka" l:et som man kan höra i ord som "blåbär" och "älg".

(Även i svenska har det funnits viss sammanblandning, t.ex. kommer "stel" från ett äldre "sterd", och i många dialekter uttala(de)s "gård" som "gål" med "tjockt l")

Ja du har nog rätt. Snobbigheten är något mitt thailändska ex talade om också. Hon uttalade R perfekt om det inte fanns flera R i ett och samma ord. Då blev det ena gärna ett L.

Lite intressant, jag har en bekant som är kines, men talar hyfsat bra svenska. Jag nämnde nån gång nåt att kineser och andra asiater från närliggande länder har svårt att skilja på R och L och fick i princip svaret att, "Nej, inte kinesel, det äl japanel och koleanel som inte kan skilja på L och L". (Lite tillspetsat får väl erkännas) Det jag menar är att dom inte själva inser att det är nån skillnad, eftersom deras språk är uppbyggda så, och intre götr någon distinktion mellan ljuden. Som våra E- och Ä-ljud, åtminstone i vissa dialekter. Finnar har en liknande problematik med B och P.

[quote=boppalooz Finnar har en liknande problematik med B och P.[/QUOTE]

Word. Har en kvinnlig bekant som kom till Svithjod 1975, tio år gammal... Hon frågar fortfarande om vissa ord stavas med P som i Peter eller B som i Benny...

Jag känner en japansk tjej som har ett L i sitt namn som hon uttalar som ett R, men hon uttalar R som L när hon talar engelska.

(-Fyra personer, namnet är Knurra.)