Korrekt reaktion på "facerape" mot 11åring?

Har på omvägar fått höra talas om en 11årig flicka som blev utsatt för en så kallad "facerape" under en aktivitetsdag på skolan. Tydligen hade hon loggat in på sitt konto från en dator som eleverna hade tillgång till under denna dag och sedan glömt loggat ut när hon var klar med datorn. En klasskompis till henne skriver då på flickans mammas "vägg" något i stil med att hon (flickan som blev utsatt för en facerape) "hatar er alla". Den här mamman blev då vansinnig, hotade om polisanmälan och kom till klassen där flickan går för att prata inför hela klassen om hur kränkade det var med facerapes och än igen hotade med polisanmälan. Samtidigt fick hennes dotter stå bredvid sin mamma, framför hela klassen, och lyssna på detta.

Tycker ni att mamman överreagerar eller skulle ni ha reagerat på ett liknande sätt? Själv tycker jag att det är en otrolig överreaktion från mammans sida. Jag förstår att det inte kan vara roligt för mamman eller dottern men tycker att det är otroligt fjantigt att hota om polisanmälan samt att komma till klassen och "prata" (skälla) om vad som hänt. Det mamman borde ha frågat sig är om det är lämpligt att hennes 11åriga dotter har ett konto på Facebook (som för övrigt har en åldersgräns på 13 år).

Det låter som en fruktansvärt bitsk morsa. Doften av Familjelivs-WT känns ända hit...

Jag skulle inte låta min dotter på 11 år ha Facebook, i den åldern ska man leka utomhus och inte sitta vid datorn och räkna likes. En självklar överreaktion i alla fall.

1. 11 åringar ska inte ha facebook.
2. Morsan överreagerar.

Den där mamman måste ju ha någon diagnos ifall hon reagerar sådär...

Löjligaste jag hört på länge. Osunt beteende.

Givetvis en överrreaktion, kan väl dock förklaras av att hon inte vet hur internet fungerar.

Den där mamman borde anmälas för ofredande.

Håller inte riktigt med. Jag chattade på typ IRC när jag var 11, surfade på NHL siter och letade spelfusk... Samhället har ju ändrats sedan dess, klart ungen kan använda Facebook.


Dessutom, flickan kanske är i en utsatt situation? Hon kanske är mobbad, utfryst - det vet vi inget om.
Då kan ett meddelande om att hon "hatar alla" etc. Vara en pik om att de absolut vet att de mobbar henne - och att hon mår dåligt över det. Klart morsan lackar ur, vi vet förlite för att döma ut det hela.


Ponera att någon av de populära fick en lapp på ryggen med texten "tjockis" av en kompis - eller skrivet på sin FB Wall att denna var en sådan, så är det ingen grej. Men om mobbarna gör något sådant mot mobboffret så blir det något helt annat.


PS: jag har rätt.

Det märks att hennes morsa inte var mobbade/utfryst(Om nu hennes dotter är det) i skolan. Hon gjorde bara saken värre av att gå till skolan och tala inför klassen, plus att hon hade sin dotter bredvid sig när hon predikade.
Nu kommer dottern få massa skit för det. Bra jobbat WT-morsa.

Så rätt sak hade varit att tiga ihjäl det och inte agera alls? Tala med skolledningen som inte gör ett dugg åt en sådan här sak?

Minns hur det var i mitt mellanstadie. En tjej var lite kortare än alla andra och väldigt rädd för bollar (Alltså, sjukligt bollrädd när vi hade idrott)

Hon blev ganska hårt mobbad för detta, hon var smurf osv bla bla bla. Hennes far kom till vår skola, talade med alla om att hon faktiskt blev ledsen etc. Det blev betydligt mera påtagligt och det upphörde efter det.

Nu har vi inte mammans reaktioner förutom genom TS som kanske själv inte är subjektiv men i grunden tycker jag mamman reagerade rätt. Personligen skulle jag inte polisanmäla detta när barnen är runt 11 år men utan tvekan ta upp det med skolan. Detta är ett beteende som inte är accepterat och som ska stävjas direkt.

Det beror nog väldigt mycket på hur man gör det. Gör man som han gjorde och förklarar att hon tar illa upp och ber dem sluta och så vidare kan det nog hjälpa. Speciellt de som kanske inte förstått att hon blir ledsen. Gör man däremot som mamman att man åker dit och gapar och skäller är det stor risk att barnen tycker hon är töntig och jobbig som skäller så om en liten grej och det blir värre.

Jag är då ingen barnpsykolog, men av egen erfarenhet så hjälper det enormt mycket bättre att prata lugnt och förklara för barn än att skälla på dem. De kanske bara tyckte de hade lite kul tillsammans, och helt plötsligt står någon galning och skriker.