Citat:
Ursprungligen postat av Forzo
Riktigt smidigt. Först sprutar man på ett vitt pulver på utsidan av svetsen, därefter sprutar man in en väldigt lättflytande röd vätska i röret. Denna röda vätska kommer då leta sig in i varenda liten spricka och alla små hål i fogen och färga av sig rejält på det vita pulvret på utsidan. Då ser man direkt om man behöver slipa ner och göra om eller om det är tätt

.
Omvända ordningen va, röda vätskan först, skölj av och på med framkallaren som i alla fall när jag använde det för många år sedan också var en vätska. Se
http://www.bycotest.se/index.php?page=metodbeskrivning
Och till TS: Det beror på hur allvarlig en läcka skulle vara. I en villainstallation förekommer knappast svetsning så vi snackar väl lite grövre rör. Är det en okritisk applikation (kanske en självfallsledning utan tryck) så skiter man kanske i allt vad kontroll heter eller nöjer sig med getögetestet (att kasta ett getöga (glo) på svetsen och se att den inte ser för djävlig ut). Annars är provtryckning att rekommendera för rör som ska vara trycksatta. Med vatten om det ska vara vätska i röret och med luft om det ska vara luft eller annan gas i röret. En provtryckning med vatten kan nämligen missa porer där gaser kan slinka ut. Jag har för mig att vi brukar köra 1,3 eller 1,4 x arbetstrycket vid provtryckning.
Är det riktigt höga krav provtrycker man med helium eller luft med helium i. He-atomen är så förbannat liten att den läcker i porer där luft inte skulle tränga igenom. Läckaget mäts med en sniffer, elektronisk näsa känslig för He.
För ledningar med brandfarlig gas brukar vi ha krav att 10 % av svetslängden ska röntgas (men det är upp till kunden att bestämma). Hittas fel så röntgas hela skiten men det brukar aldrig vara något då vi har rätt duktiga licenssvetsare som kör TIG.