Skillnad mellan konjunktioner och subjunktioner ?

Vad är skillnaden mellan en konjunktion och en subjunktion ? Jag vet att båda är så kallade bindeord men är det så att en konjunktion binder ihop två huvudsatser och att subjunktioner inleder en bisats ?

I meningen : Han river sönder pappret <-- är ordet sönder ett adverb eller substantiv ?

Snälla svara!

Konjunktioner samordnar två (oftast syntaktiskt likvärdiga) element, t.ex. huvudsatser. Men det kan också vara såväl mindre som större element, t.ex. ord, fraser och meningar.

Subjunktioner inleder bisatser. Ibland kallas de underordnande konjunktioner, men det är nog inte så vanligt längre.

Sönder är ett adverb.

Ang. konjunktion och subjunktion -> http://sv.wikipedia.org/wiki/Konjunktion_(ordklass)
Ang. sönder -> http://www.svenskaakademien.se/svens...natet/ordlista

Tack !

Intressant, så subjunktioner är med andra ord samma sak som underordnande konjuktioner ?

Hur vanligt beror på vilka rådgivare man har. I SAOL-13 artikel ¹att är det förfärande vanligt med en slät konjunktion.
http://sok.saol.se/pages/P41_M.jpg

Frågar man NE Svensk ordbok (online anno 2013) om bindeordet »att« så kallas det konj. Frågar man SASO (Svenska Akademiens Svensk ordbok, 2009) så kallas samma ord subj. SASO har alltså stramats upp för att stämma med SAS, men då sprack det mot SAOL-13. Således väntas underordnande »att« i SAOL-14 komma att uppgraderas [!?] till subj.

SAS (Svenska Akademiens språklära, 2003) förklarar subjunktion som ’underordnande bindeord’. Som av en händelse tog SR-P1-Språket just i dag upp de tvära kasten i grammatisk terminologi. Plötsligt dög inte imperfektum utan blev preteritum. De oförtröttliga språkpedagogerna i SR-P1-Språket försöker överbrygga terminologigapet mellan de tre generationerna.

1. de som lärde sig svensk grammatik ca 1965
2. de som lärde sig svensk grammatik ca 1985
3. de som kör SAOL-appen och är tillbaka i 1965 års skola

Japp.
Hur nu én förekomst i én bok kan ses som ett mått på vanlighet. Mitt uttalande byggde mer på en allmän uppfattning om vad jag ser i olika diskussioner än på ett medelvärde av hur man klassificerar att i tre av de vanligaste handböckerna. Men självklart kan min uppfattning vara skev. Den är dessutom färgad av mycket utomsvensk terminologi.

Frasen »förfärande vanligt« var ett långsökt försök till skämt: varje gång jag uppdaterar sidan SAOL-13-P41 så kommer samma gamla konj. tillbaka.

Det är systematisk skillnad mellan SASO subj. å ena sidan och NESO / SAOL-13 konj. å den andra. Ytterligare ett exempel är enär.

Bonniers Svensk ordbok (1986, 1988) klassar att (2) som underordnande konjunktion.

Konjunktioner delas in i samordnade konjunktioner (bara konjunktioner) och underordnade konjunktioner (subjunktioner).

Konjunktioner binder ihop satser eller satsdelar i samma huvudsats, t.ex. De gick och fiskade.

Subjektioner skapar en bisats, t.ex. De gick eftersom de skulle fiska.

Konj : Och, att, så, fast, eller, men osv

Subj : Därför, eftersom, vilket, såväl, likväl, därav, varför, om, ifall, huruvida osv

Ja, men det är mindre lyckade exempel eftersom ditt första exempel inte är på satsnivå undan en nivå inom satsen. Därför visar det mindre tydligt skillnaden mot subjunktioner.

Nu blandar du lite hej vilt här. Om du nu skiljer mellan konjunktion och subjunktion är ju att ett exempel på det senare. Därför, varför, därav och likväl är varken konjunktioner eller subjunktioner utan adverb.