Ur ett historiskt perspektiv finns åtminstone två problem med köttdieten:
1. Den kan föda väldigt få människor vilket leder till små populationer.
2. Tillgången är väldigt ojämn vilket leder till svält med jämna mellanrum.
Citat:
Ursprungligen postat av GarrettJamesHardin
Tidiga homo sapiens skulle i princip vara helt omöjliga att skilja från en modern människa med moderna kläder på sig. Längd och vikt, hudfärg etc varierade då som nu något beroende arv och miljö. Det säger sig självt att de generellt var i god form pga sitt levnadssätt med mycket motion och sällan ett överflöd av kalorier.
Å andra sidan torde en hel del av dem vara märkta av svältperioder, jaktolyckor och stridsskador.
Citat:
Du kan jämföra med djurvärlden. Det är mycket sällan du ser djur som är sjuka och lytta, nästan alla är lysande praktexemplar pga att miljön är så intolerant mot svaghet. Så var det i princip även för människan. Därför skulle en människoflock bestående av 60 procent rörelsehindrade och sjukliga tjockisar vara en närmast övernaturlig syn för 10 000 år sedan.
Jämförelsen med djurvärlden funkar till stor del, men inte till hundra procent. Så här ser det ut hos stenåldersfolken i Nya Guinea:
Det finns även en beredvillighet att döda individer inom stammen om dessa brister i försörjningsförmåga eller hämmas av någon sorts handikapp. Om en kvinna blir havande alltför fort efter föregående nedkomst, dödas det nya barnet eftersom mammans mjölk inte räcker till två. Föds tvillingar, avlivas av samma skäl det ena barnet, nämligen det minsta och klenaste. I en viss stam anses änkor utgöra en belastning, vilket har lett till sedvänjan att en kvinna som har förlorat sin make förväntas låta sig strypas av en svåger eller en son. Behandlingen av åldringar varierar kraftigt mellan stammar, alltifrån öm omvårdnad till brutalt avlivande. Traditionella samhällen balanserar ofta på gränsen till svält, och det är fel att nöden inte har någon lag. Tvärtom har den en mycket sträng lag: låt dem leva som kan bidra, eliminera övriga.
(Källa:
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1686)
Även om huvudregeln är tydlig är det intressant att det ändå finns viss variation i behandlingen av gamla. Stammarna lever isolerade och det följer att deras kultur och traditioner inte är monolitiska.