Rödblåvit; röd, blå och vit; eller röd-blå-vit?

Om man exempelvis beskriver en flagga eller en skjorta – vilket/vilka är då korrekt?

Och:
Rödblåvitrandig. Ser acceptabelt ut.
Röd-, blå- och vitrandig. Ser rätt ut.
Röd-blå-vit-randig. Den här ser rätt knäpp ut.

Jag skulle beskriva Frankrikes flagga: tre lodräta ränder, blå, vit och röd med början från vänster. (sen kan en flagga på flaggstång ses från andra hållet)

Och Nederländernas flagga: tre horisontella ränder, röd, vit och blå med början uppifrån. (den kan inte vända sig på en flaggstång)

Det beror på hur noggrant du behöver beskriva den. Om det är en stickad Djurgårdströja med massa ränder kan man nog säga gul-röd-blå-randig. Eller en omskrivning: en stickad tröja med gula, röda och blå ränder.

Huvudsaken är väl att mottagaren av budskapet förstår vad som menas?

Jovisst. Nu kanske jag fick det att verka som jag försöker beskriva en flagga. Jag tog det mest som exempel. Jag undrar vad som är mest grammatiskt korrekt.

En man bar en vit-, grön-, och brunrandig skjorta.

Vägen var avspärrad med polisens blåvita band.

En blå-gul-röd-randig skylt hängde över ingången till affären.

Alt.2 Röd-, blå- och vitrandig.

Det finns en allmän motvilja mot att ha en stor andel skiljetecken i »löpande text«.

Personligen tycker jag att en randig skjorta i rött-blått-vitt är den skrivning som ger bäst likställdhet mellan färgerna. Efter modell av gör-det-själv-handbok kunde röd-blå-vit-randig också fungera bra.

Ditt mellersta alternativ är att föredraga i vårdat skriftspråk. Vill man inte ha med och:et för att efterlikna talspråk, exempelvis i en dialog, är ditt sista alternativ bättre än det första, tycker jag.

Okej. Tack för svar!