-dotter istället för -son

I Sveriges befolkning 1980 och 1990. Sökte slumpmässigt på ett vanligt manligt förnamn -dotter och fann en familj av många där det fanns en familj med far, mor, dotter och son. Något förbud mot patronyma namn finns nog inte snarare tvärt om. Allt verkar vara tillåtet nuförtiden t.ex mannen kan ta kvinnans efternamn o.s.v.

Edit: En wildcardsökning på *dotter fick 770 träffar i 1980 års folkräkning och 1997 i 1990 års.
Höll på att ramla av stolen när jag hittade en kille född 1980 med moderns -dotternamn.

Namnlagen medger sådana efternamn om ingen annan i Sverige heter eller har rätt att heta det eller någonting som liknar det.

En wildcardsökning på *dotter fick 770 träffar i 1980 års folkräkning och 1997 i 1990 års.
Antalet födda 1990 med ett -dotternamn är 32 varav 3 är killar.

Alla från 1990 är inte patronymnamn. Vanligast är att modern har ett -dotternamn som deras döttrar får (förutom de 3 killarna)

Edit: Av 32 personer födda 1990 med -dotternamn fanns cirka 5 med äkta patronymnamn. Av dem fanns dessutom en dotter till en kändis, RZKO Br*berg.

Så det där med förbud mot patronymnamn kan du ju ta och äta upp. Smaklig måltid.

"Tidigare hette alla -sson"

eller kanske inte. Innan 1900-talet hade de flesta (bönder och arbetare) -sonnamn och -dotternamn beroende på om de var kvinnfolk eller män. Namnen visade ett släktskapsförhållande, dvs. vem som bar barnets fader och kvinnan tog inte sin makes efternamn. Sedan slutade man få namn efter fadern och släktnamnen behölls, det var även döden för -dotternamnen. Det ökade antalet dotternamn är nog ett resultat av kvinnosakskvinnornas behov av att framhålla sin kvinnlighet.

Ryktet om döden för äkta patronyma -dotternamn är betydligt överdrivet, VSB.
Gustav Eriksson Wasas far hette Erik Johansson.
Erik Johanssons far hette Johan Kristiernsson.
Johan Kristiernssons far hette Kristiern Nilsson o.s.v.

De var inte bönder direkt utan riddare.

Nu tänkte jag på hur förhållandet var runt år 1900. Sen kunde ju bönder vara riktiga storfräsare också. Men det är helt riktigt att Vasas fader hette Johansson och Vasas efternamn var ju faktiskt Eriksson. Gustav Eriksson var hans fullständiga namn. Vasa var släktens namn. Jag har lite ett liknande efternamn. Släkten har kallats så i flera hundra år men det var först på 1900-talet vi började heta det.

Jag upplever reglerna om efternamn som något oklara.

Om Erik Nilssons son får namnet Per Eriksson är detta tydligen ett exempel på äkta patronymikon och efternamnet räknas då inte som släktnamn eller familjenamn eftersom det inte är ärftligt.

Men om sonen får namnet Per Nilsson är efternamnet ett släktnamn eller familjenamn.

Har jag uppfattat det hela rätt?

Ja, alldeles riktigt! Det stämmer. Många av dagens familjenamn är äldre tiders patronymikon. Många av de kvinnor som heter -dotter har ju även ett "vanligt" efternamn. Även idag kan man ju använda faderns namn och bilda ett patronymikon men då har man även ett vanligt efternamn.

För många är väl patronymikon att beteckna som ett andranamn. Det är vanligt i många slaviska länder.

De som jag känner som heter -dotter har tagit namnet i vuxen ålder. Ja, och oftast har de varit feminister - så ja, den sortens politiskt medvetna namnbyten existerar.

Jag trodde snarare att det var en gammal tradition som håller på att dö ut och att man numera även döper tjejer till -son..

Här har du lite regler som trasslar till det ytterligare:

http://www.prv.se/sv/Personnamn/Byta...mla-slaktnamn/

Fan vad skönt det känns att man har rätt:


http://www.prv.se/sv/Personnamn/Byta...-eller-dotter/

Ännu mera om släktnamn och direkt svar på din fråga:


http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

Ooops! I artikeln ovan står det att patronymikon avskaffdes 1901 men på PRV:s sida står att man kan använda samma princip ändå. Fattar nada.