Kan svenska folket bli upprörda?

Under senare år verkar singular/pluralformer blandas fulständigt planlöst i media och som följd av detta bland folk i allmänhet. Svenska folket (i singularform) är upprört, irriterat osv. inte upprörda, irriterade... Hur ofta hör man inte: "Polisen dom fungerar dåligt..." i stället för: "Polisen den fungerar dåligt...". Har ni synpunkter på varför dessa förändringar har smugit sig in i vårt språk.

Försämringen i användningen av vårt fina svenska språk har gått mycket fort. Beror detta på att allt färre svenskar läser böcker eller har problemet främst med den svenska skolan att göra?

Som lärare måste jag såklart skylla på att elever inte läser läxor längre (och föräldrar har noll koll på sina barn)... Och så skyller jag på Metro och Aftonbladet.

Men om jag skall vara allvarlig så är det svårt att säga. Det kan hänga ihop med att folk läser mindre än förr. Å andra sidan är vi mycket bättre idag än för 100 år sedan, så det beror på vilket tidsperspektiv man har.

Jag tror att det beror på att allt fler svenskar läser diskussionsforum på internet.

Ja, det är så hemskt. Själv hittade jag åtta fel av olika slag i ditt inlägg och då räknade jag inte de återkommande.

Intressant! Förväntar mig en tabellering av dessa!

Jobbigt, jag rättar istället. Nu var jag väl snäll som lät "dom" stå kvar?
Har säkert missat något.

Under senare år verkar singular/pluralformer blandas fullständigt planlöst i media och som följd av detta bland folk i allmänhet. Svenska folket (i singularform) är upprört, irriterat osv, inte upprörda, irriterade ... Hur ofta hör man inte "Polisen, dom fungerar dåligt ..." i stället för "Polisen, den fungerar dåligt ..."? Har ni synpunkter på varför dessa förändringar har smugit sig in i vårt språk?

Om tryckfelsnisse varit framme och (i detta fall)stavat fullständigt med ett l, är väl knappast av intresse att ägna sig åt på detta forum. Vad jag kan se, är detta det enda språkfel du anser dig ha hittat. Vad jag önskade dokumenterat av dig var de fel som du påpekade i ditt tidigare inlägg:

"...Själv hittade jag åtta fel av olika slag i ditt inlägg och då räknade jag inte de återkommande".

Nu blir jag dessutom mer och mer spänd på vilka återkommande fel du hakar dig på i mitt inledningsinlägg? Har du sagt A får du nog bekväma dig att säga B!

Jag ber dig endast jämföra min text med din. Sen lägger vi ner det här.

Antalet utgivna böcker var naturligtvis en bråkdel av dagens men de som fanns lästes desto ivrigare eller användes för högläsning för alla familjemedlemmarna. Även om den ansvarige/a för högläsningen kunde ha vissa språkliga problem, försvann den negativa betydelsen av dessa, eftersom författarens vanligen goda språk var det som åhörarna, ofta andaktsfullt, uppfattade.

Träningen i högläsning i skolorna utgjorde dessutom en mycket viktig del i barnens skolgång. För hundra år sedan fanns inga hinder för läraren (risken för mobbning etc.) att direkt rätta läsfel. Det obehagliga i detta förstärkte påtagligt elevernas ambition att på bästa sätt lära sig sitt språk - ingen ville i onödan bli klassens driftkucku.

Du missade särskrivningen i *singular/pluralformer som skulle vara singular-/pluralformer.


Britterna har behandlat kollektiva nomina som plurala hur länge som helst, och de verkar ju klara sig ändå. Dessutom är det ju möjligt att analysera exempelsatsen som Polisen: De fungerar dåligt, alltså en topicmarkör Polisen: följd av en självständig sats. Satser som Polisen är snälla och måste få slå folk om de vill går ju däremot inte att tolka på så sätt, så visst glider bruket åt det brittiska skicket, från det amerikanska som rått innan. Jag tror dock inte att språket förändras mer nu än det brukat göra; tvärtom torde väl att vi nu lever i större gemenskaper än tidigare göra förändringsprocessen långsammare.

Jag kan hålla med om att det låter fult och okultiverat, men särskilt skadligt för språket, eller kommunikationen, torde det väl inte vara, utan snarare en ny markör av intellektuell klass. Osmakligare finner jag misshandeln av -um-ord av latinsk härstamning: på detta forum tycks en majoritet ha misslyckats lära sig att böja forum korrekt; många klarar av varken den svenska eller den latinska böjningen.

Än värre tycker jag faktiskt att genusförvirringen är, det att vuxna människor skriver sådant som "Det verkar oroande för det lilla barnet. Den vill ju vara hos någon som är trygg och säker."

Vill vara säker; hur ska det böjas?

ett forum, forumet eller forum [låter cp?]; flera forum eller flera fora, forumen eller fora [låter cp?].

Alltså:
Det här forumet är det bästa av alla forum på Internet, men bland de där forumen finns också ett och annat bra forum,
eller:
det här forum är det bästa av alla fora på Internet, men bland de där fora finns också ett och annat bra forum.

Detta är enligt Nationalencyklopedins ordbok (som i o f s inte explicit nämner de bestämda pluralformerna), och SAOL håller inte med om att forum är en sjyst bestämd singularform, utan där står följande:
forum s. -et; pl. = el. fora, best. pl. -en el. fora.