2013-05-16, 07:44
#1
Tidigare erfarenheter: cb, mdma, syra, svamp, 4-ho-met, (tram och cocillana etyfin)
Pre-thingy
Jag och min bästa kompis A har tidigare trippat tillsammans och litar på varandra helt och fullt och trivs oerhört bra i varandras sällskap, så enbart någon dag innan bestämde vi oss för att gå på klubb och ta 2c-b. Vi tänkte oss att det skulle bli en lugn lagom peppig utekväll och läste givetvis lite tripprapporter på flashback innan där de flesta tyckte att det var den ultimata partydrogen. "Perfekt, då kör vi på en stark dos!", A hade ju dessutom testat tsm med sin pojkvän någon vecka tidigare och då inte upplevt några som helst problem.
Föga anade vi vad som väntade oss.
The d-day
Kvällen började med att vi tog oss in till Malmö med buss, och där stötte på lite trevliga människor, som bjöd in oss till valborgsfrukost nästkommande vecka, men som själva skulle vidare till en annan klubb och inte rave:et som vi. Vi tog ett varsitt piller utanför klubben och ställde oss i kön. Dosen var hög, alldeles för hög för ngt man aldrig testat förut, och som man tänkt nyttja på en klubb, men vi tänkte som sagt att det inte gjorde ngt eftersom det i de tripprapporter vi läst stod att detta skulle vara en utmärkt partydrog där man är klar i huvudet och allt bara blir lite färggladare.
Redan innan vi gick in var vi båda lite spänt förväntansfyllda då vi inte visste vad vi skulle vänta oss vad gällde musiken, personerna på stället och fram för allt drogen. Min kompis började skaka redan innan vi ställde oss i kön och jag försökte lugna henne så gott det gick.
Kön var inte särskilt lång och vi började dansa lite så fort vi kom in. Stället var inte så jättestort och det var inte heller så mycket folk i början av kvällen. Ganska snart började vi känna oss lite mer uppåt och trodde oss känna av det. Till slut insåg vi att “Ja, vi känner faktiskt av det”. Musiken blev mer intensiv och kroppen kändes något annorlunda, lättare och mjukare. Jag tror att det var här som vi begav oss av till toaletten för att checka av läget (är eg inte alls säker på vad som hände när eller så, mer än att det slog till starkt från början och sen bara blev galnare och galnare). På väg till toaletten vågade jag inte riktigt kolla mig runtomkring av rädsla för att det skulle märkas att vi tagit något, utan ville bara in på toaletten för att varva ner och stämma av. Väggarna inne på toaletten vibrerade och allting rörde på sig och fick olika färger. Proportionerna blev annorlunda och vi kände att det här ändå var mer än vad vi förväntat oss.
Vi försökte då bege oss ut till rökplatsen, men på väg ner för trapporna gick det bara inte. Jag kände hur min käke började darra oerhört mycket och kände också lätt panik över att vi inte ens kunde ta oss ut utan att bli jättenojjiga över hur väl det faktiskt märktes då det var svårt bara att gå och hålla en rak kurs och fokusera ordentligt. Så vi bestämde oss för att gå tillbaka till dansgolvet och bara fortsätta dansa därför att det var det enda vi egentligen kunde göra, och det som kändes vettigast.
Vi dansade och dansade, utan att kunna göra något annat.
Jag försökte tänka eller prata med A men det gick bara inte, och jag försökte skapa ett sammanhang, något att hålla fast vid eftersom det blev så galet mycket och jag inte kunde annat än att ständigt drunkna när musiken var på, ngt som var verkligt. Jag visste inte vad som var vad. Kunde inte ens komma fram till om det var bra/behövdes ett sammanhang eller om det bara var dansa som gällde. Jag kunde inte gå iväg från musiken om jag så ville, musiken styrde mig och min kropp och bestämde takt och tempo och det kändes hela tiden som att jag inte fick tillräckligt med luft och inte kunde andas, samtidigt som jag inte kunde stå still och bara lyssna. Jag försökte hitta lugn och stöd i att min kompis var där, men det var svårt att förstå något överhuvudtaget och varje låt kändes som en evighet och jag förlorade allt slags tidsperspektiv.
Alla människor såg väldigt konstiga och oproportionerliga ut och miljön såg olika ut för varje gång jag kollade mig runtomkring, stämningen var annorlunda och människor som kramades morphades ihop till en. Väggarna vibrerade, färgerna var galna och musiken blev till färger, men framför allt till rörande kroppar, och mig. Jag var inte längre mig själv utan musiken. Jämfört med syra-tripp var jag oerhört mycket mer borta och korkad. Kunde inte formulera meningar eller förstå någonting. Jag visste inte om vi varit där förut, vad som var vad, förstod ingenting och visste inte vad jag skulle göra av det. Jag kände hur jag var musiken och minns att jag tänkte att det här är mer sinnessjukt än att ta md och dansa med flera hundra människor.
Dock kände jag vid en tidpunkt en viss gemenskap med en lite större "tant" som vi sett tidigare under kvällen och en rejvare när de stod på scenen och dansade. Som att det var ngn slags 8-bitsgemenskap. Det kändes som att alla var musiken och dansade tillsammans men ändå var för sig.
Efter att ha dansat ett tag satte vi oss ner vid sofforna som fanns intill dansgolvet och då kom det fram en italienare till oss och tänkte prata med oss. Jag minns att jag försökte prata om Ozora (psy-trance festival jag och A var på tsm förra året) och tänkte att det var det så sjukt eftersom jag inte visste om det hade hänt och när. Allt kändes skumt och overkligt. Vet inte om han fattade att vi tagit för mycket, tror inte det framgick ens en gång. Eller jo, han frågade ju om vi såg regnbågar och jag tänkte ett vansinnes-skratt och sa att allt var så sjukt det bara gick.
När vi insåg att vi inte kunde sitta still började vi dansa igen och gick slutligen till toaletten ännu en gång. Den här gången ännu mer drogpåverkade och ur balans än förut. På väg till toaletten började mina käkar darra igen och det kändes som att gå på moln och väggarna rörde sig och alla människor såg stundtals väldigt läskiga ut. Vi visste inte vilka (om någon?) som tagit eller ej och jag nojjade över det samt hur mkt det syntes på oss och givetvis även vakterna.
Väl inne på toan satte vi oss ner på golvet och ganska snart började jag känna att det här var alldeles för mycket och ville att det skulle sluta. Mina käkar började darra okontrollerat och jag hyperventilerade. Det som var droppande vatten fick jag för mig var blod och jag var helt säker på att någon var ute efter oss och att vi skulle bli mördade. Ett tag var jag inte ens säker på att vi tagit något och förstod egentligen inte så mycket av vad som hände. Jag visste bara att jag ville att det skulle ta slut och att jag höll på att bli galen eller skulle dö. Min kompis som satt mitt emot mig på toalettgolvet fattade tag i mina händer och försökte förmå mig att andas lugnare och hen förklarade också att vi hade tagit en drog och att det bara skulle bli bättre och lugnare ju mer tiden gick, men jag kunde inte förmå att ta in eller förstå det hen sa.
Till slut gick vi iaf ut från toaletten och strax därefter fick jag klarheter där allt var onormalt normalt. Som att allt bara knäpptes av och jag stod utanför och tittade på. Alla färger såg då väldigt svart och vita ut (nästan, eller i jämförelse med tidigare vet jag inte) och musiken hade inte det förlamande greppet på mig. Såg en bekant på dansgolvet, som hjälpte mig balansera och få lite mer grepp om verkligheten. Jag funderade på vilket brokigt sällskap alla var, allt från gothare till 90-talsrejvare, vi och lite andra hippies.
Efter den här episoden lugnade allt ner sig nämnvärt och jag kunde tänka ordentliga tankar och föra mer av en inre dialog med mig själv. Jag fick en känsla av att allt hittintills lett upp till det här och det är nu, snart DET kommer hända. Vad visste jag inte. Men att trådar börjat dras och saker satts i rullning.
Kände också hur ngt inom mig/en del av mig dog. Jag kom att tänka på mitt ex också (som varit en stor del av mitt dåliga mående nu i våras), men det kändes inte alls överväldigande utan dök bara upp son en bild eller tanke i utkanten av mitt medvetande. Det kändes skönt att ha A som en trygg punkt under dansandet, även om allt var betydligt mycket mer angenämt nu än tidigare under kvällen.
Efter en stund började jag dansa med en kille; "Herr asiat", och det var en av de galnaste sakerna under kvällen, fast på ett bra sätt. Att bara ta på hans hår och känna kroppen var en upplevelse i sig. Det var lite som att ta mdma faktiskt eftersom allt kändes så annorlunda. Inte så mycket mina egna kläder och min egna kropp, men känslan av en annan kropp. En hand i min osv. Jag kände återigen någon slags gemenskap, både med Herr asiat och min kompis, även om hen dansade mer för sig själv.
Här märkte jag att jag fortfarande inte kunde sluta dansa och tänkte att det är så här helvetet måste vara, plågsamt underbart.
Eftersom det var en hardstyle-klubb var musiken väldigt snabb och hård, och att dansa med Herr asiat var verkligen ett perfekt avslut då han dansade minst lika galet som jag och min kompis, och när de byggde upp låtarna och jag kände varje beat i kroppen kändes det som att jag förstod begreppet öronorgasm till fullo.
All in all var det en galen kväll, där vi borde tänkt till en gång extra och inte tagit en så stor dos ute bland folk, speciellt inte av något som vi inte riktigt testat förut. Dock var det ändå lite av en terapeutisk resa för mig och jag tror att Herr asiat samt lite andra tankar hjälpte mig att äntligen bli fri från bagage jag burit med mig väldigt länge och övertygelser och tidigare tankemönster jag haft som hållit mig tillbaka, men som nu har ändrats till det bättre och som jag lyckats bryta mig loss från.
Pre-thingy
Jag och min bästa kompis A har tidigare trippat tillsammans och litar på varandra helt och fullt och trivs oerhört bra i varandras sällskap, så enbart någon dag innan bestämde vi oss för att gå på klubb och ta 2c-b. Vi tänkte oss att det skulle bli en lugn lagom peppig utekväll och läste givetvis lite tripprapporter på flashback innan där de flesta tyckte att det var den ultimata partydrogen. "Perfekt, då kör vi på en stark dos!", A hade ju dessutom testat tsm med sin pojkvän någon vecka tidigare och då inte upplevt några som helst problem.
Föga anade vi vad som väntade oss.
The d-day
Kvällen började med att vi tog oss in till Malmö med buss, och där stötte på lite trevliga människor, som bjöd in oss till valborgsfrukost nästkommande vecka, men som själva skulle vidare till en annan klubb och inte rave:et som vi. Vi tog ett varsitt piller utanför klubben och ställde oss i kön. Dosen var hög, alldeles för hög för ngt man aldrig testat förut, och som man tänkt nyttja på en klubb, men vi tänkte som sagt att det inte gjorde ngt eftersom det i de tripprapporter vi läst stod att detta skulle vara en utmärkt partydrog där man är klar i huvudet och allt bara blir lite färggladare.
Redan innan vi gick in var vi båda lite spänt förväntansfyllda då vi inte visste vad vi skulle vänta oss vad gällde musiken, personerna på stället och fram för allt drogen. Min kompis började skaka redan innan vi ställde oss i kön och jag försökte lugna henne så gott det gick.
Kön var inte särskilt lång och vi började dansa lite så fort vi kom in. Stället var inte så jättestort och det var inte heller så mycket folk i början av kvällen. Ganska snart började vi känna oss lite mer uppåt och trodde oss känna av det. Till slut insåg vi att “Ja, vi känner faktiskt av det”. Musiken blev mer intensiv och kroppen kändes något annorlunda, lättare och mjukare. Jag tror att det var här som vi begav oss av till toaletten för att checka av läget (är eg inte alls säker på vad som hände när eller så, mer än att det slog till starkt från början och sen bara blev galnare och galnare). På väg till toaletten vågade jag inte riktigt kolla mig runtomkring av rädsla för att det skulle märkas att vi tagit något, utan ville bara in på toaletten för att varva ner och stämma av. Väggarna inne på toaletten vibrerade och allting rörde på sig och fick olika färger. Proportionerna blev annorlunda och vi kände att det här ändå var mer än vad vi förväntat oss.
Vi försökte då bege oss ut till rökplatsen, men på väg ner för trapporna gick det bara inte. Jag kände hur min käke började darra oerhört mycket och kände också lätt panik över att vi inte ens kunde ta oss ut utan att bli jättenojjiga över hur väl det faktiskt märktes då det var svårt bara att gå och hålla en rak kurs och fokusera ordentligt. Så vi bestämde oss för att gå tillbaka till dansgolvet och bara fortsätta dansa därför att det var det enda vi egentligen kunde göra, och det som kändes vettigast.
Vi dansade och dansade, utan att kunna göra något annat.
Jag försökte tänka eller prata med A men det gick bara inte, och jag försökte skapa ett sammanhang, något att hålla fast vid eftersom det blev så galet mycket och jag inte kunde annat än att ständigt drunkna när musiken var på, ngt som var verkligt. Jag visste inte vad som var vad. Kunde inte ens komma fram till om det var bra/behövdes ett sammanhang eller om det bara var dansa som gällde. Jag kunde inte gå iväg från musiken om jag så ville, musiken styrde mig och min kropp och bestämde takt och tempo och det kändes hela tiden som att jag inte fick tillräckligt med luft och inte kunde andas, samtidigt som jag inte kunde stå still och bara lyssna. Jag försökte hitta lugn och stöd i att min kompis var där, men det var svårt att förstå något överhuvudtaget och varje låt kändes som en evighet och jag förlorade allt slags tidsperspektiv.
Alla människor såg väldigt konstiga och oproportionerliga ut och miljön såg olika ut för varje gång jag kollade mig runtomkring, stämningen var annorlunda och människor som kramades morphades ihop till en. Väggarna vibrerade, färgerna var galna och musiken blev till färger, men framför allt till rörande kroppar, och mig. Jag var inte längre mig själv utan musiken. Jämfört med syra-tripp var jag oerhört mycket mer borta och korkad. Kunde inte formulera meningar eller förstå någonting. Jag visste inte om vi varit där förut, vad som var vad, förstod ingenting och visste inte vad jag skulle göra av det. Jag kände hur jag var musiken och minns att jag tänkte att det här är mer sinnessjukt än att ta md och dansa med flera hundra människor.
Dock kände jag vid en tidpunkt en viss gemenskap med en lite större "tant" som vi sett tidigare under kvällen och en rejvare när de stod på scenen och dansade. Som att det var ngn slags 8-bitsgemenskap. Det kändes som att alla var musiken och dansade tillsammans men ändå var för sig.
Efter att ha dansat ett tag satte vi oss ner vid sofforna som fanns intill dansgolvet och då kom det fram en italienare till oss och tänkte prata med oss. Jag minns att jag försökte prata om Ozora (psy-trance festival jag och A var på tsm förra året) och tänkte att det var det så sjukt eftersom jag inte visste om det hade hänt och när. Allt kändes skumt och overkligt. Vet inte om han fattade att vi tagit för mycket, tror inte det framgick ens en gång. Eller jo, han frågade ju om vi såg regnbågar och jag tänkte ett vansinnes-skratt och sa att allt var så sjukt det bara gick.
När vi insåg att vi inte kunde sitta still började vi dansa igen och gick slutligen till toaletten ännu en gång. Den här gången ännu mer drogpåverkade och ur balans än förut. På väg till toaletten började mina käkar darra igen och det kändes som att gå på moln och väggarna rörde sig och alla människor såg stundtals väldigt läskiga ut. Vi visste inte vilka (om någon?) som tagit eller ej och jag nojjade över det samt hur mkt det syntes på oss och givetvis även vakterna.
Väl inne på toan satte vi oss ner på golvet och ganska snart började jag känna att det här var alldeles för mycket och ville att det skulle sluta. Mina käkar började darra okontrollerat och jag hyperventilerade. Det som var droppande vatten fick jag för mig var blod och jag var helt säker på att någon var ute efter oss och att vi skulle bli mördade. Ett tag var jag inte ens säker på att vi tagit något och förstod egentligen inte så mycket av vad som hände. Jag visste bara att jag ville att det skulle ta slut och att jag höll på att bli galen eller skulle dö. Min kompis som satt mitt emot mig på toalettgolvet fattade tag i mina händer och försökte förmå mig att andas lugnare och hen förklarade också att vi hade tagit en drog och att det bara skulle bli bättre och lugnare ju mer tiden gick, men jag kunde inte förmå att ta in eller förstå det hen sa.
Till slut gick vi iaf ut från toaletten och strax därefter fick jag klarheter där allt var onormalt normalt. Som att allt bara knäpptes av och jag stod utanför och tittade på. Alla färger såg då väldigt svart och vita ut (nästan, eller i jämförelse med tidigare vet jag inte) och musiken hade inte det förlamande greppet på mig. Såg en bekant på dansgolvet, som hjälpte mig balansera och få lite mer grepp om verkligheten. Jag funderade på vilket brokigt sällskap alla var, allt från gothare till 90-talsrejvare, vi och lite andra hippies.
Efter den här episoden lugnade allt ner sig nämnvärt och jag kunde tänka ordentliga tankar och föra mer av en inre dialog med mig själv. Jag fick en känsla av att allt hittintills lett upp till det här och det är nu, snart DET kommer hända. Vad visste jag inte. Men att trådar börjat dras och saker satts i rullning.
Kände också hur ngt inom mig/en del av mig dog. Jag kom att tänka på mitt ex också (som varit en stor del av mitt dåliga mående nu i våras), men det kändes inte alls överväldigande utan dök bara upp son en bild eller tanke i utkanten av mitt medvetande. Det kändes skönt att ha A som en trygg punkt under dansandet, även om allt var betydligt mycket mer angenämt nu än tidigare under kvällen.
Efter en stund började jag dansa med en kille; "Herr asiat", och det var en av de galnaste sakerna under kvällen, fast på ett bra sätt. Att bara ta på hans hår och känna kroppen var en upplevelse i sig. Det var lite som att ta mdma faktiskt eftersom allt kändes så annorlunda. Inte så mycket mina egna kläder och min egna kropp, men känslan av en annan kropp. En hand i min osv. Jag kände återigen någon slags gemenskap, både med Herr asiat och min kompis, även om hen dansade mer för sig själv.
Här märkte jag att jag fortfarande inte kunde sluta dansa och tänkte att det är så här helvetet måste vara, plågsamt underbart.
Eftersom det var en hardstyle-klubb var musiken väldigt snabb och hård, och att dansa med Herr asiat var verkligen ett perfekt avslut då han dansade minst lika galet som jag och min kompis, och när de byggde upp låtarna och jag kände varje beat i kroppen kändes det som att jag förstod begreppet öronorgasm till fullo.
All in all var det en galen kväll, där vi borde tänkt till en gång extra och inte tagit en så stor dos ute bland folk, speciellt inte av något som vi inte riktigt testat förut. Dock var det ändå lite av en terapeutisk resa för mig och jag tror att Herr asiat samt lite andra tankar hjälpte mig att äntligen bli fri från bagage jag burit med mig väldigt länge och övertygelser och tidigare tankemönster jag haft som hållit mig tillbaka, men som nu har ändrats till det bättre och som jag lyckats bryta mig loss från.
