Varför skaffar kvinnor barn trots rådande situation? vad driver de?

Som sagt, finns yngre kvinnor som lever på bidrag rakt igenom. Inte en enda krona kommer från en arbetad inkomst. De knullar fram ungar på löpande band! De får vrida på varenda krona för att få det hela att gå runt.

Vad driver de till detta? varför?

Det är en grundläggande biologisk drift att föröka sig. Svårare än så är det nog inte.

Det som driver dem är total avsaknad av egenvärde. Utan fler barn har de ingen identitet. Några tror sig kanske kunna göra en affär på det, genom ökade bidrag för varje barn. De slipper ju jobba.

Jag har sett på nära håll hur en sådan morsa kläckt ur sig 5 ungar, som blivit socialfall allihop, då hon inte har pli på dem. En stank utan dess like hos dem och ingrodd skit överallt. Ett tydligt fall där instinkten att föröka sig har tagit överhanden och intelligensen (den lilla som finns) har fått stå tillbaka.

Det är väl ändå inte enbart kvinnor som skaffar barn om du inte pratar om provrörsbefruktning, vilket jag antar att du inte menar då du skriver att dom knullar fram barn..

Men jag kan hålla med om att det är stört att skaffa barn om det är för att få bidrag.

WT samhälle.
När man inte har jobb och inget att göra vill man ha en unge,katt,hund så man har något att göra.
Det andra barnet ska gärna vara med någon annan för 1-2år senare skiljer man sig i vanlig wt anda.

I en sådan familj är jag ej uppväxt så för mig ser det konstigt ut när man ser på hur de nya familjerna idag ser ut.

Därför att man kan i teorin skaffa hur många barn man vill. Samhället ställer alltid upp. Visst kan det bli lite knapert men man överlever iallafall.

På ett sätt förstår jag inte vad som är fel med det för vi behöver föda betydligt fler barn i det här landet.

Många på det här forumet klagar på invandring till Sverige och det är vi beroende av för att det här landet ska funka i framtiden.

Om inte svenskar vågar skaffa barn, så behöver vi invandring. Konstigare än så är det inte.

Brist på självförtroende och framtidshopp.

De tror inte att de kommer lyckas särskilt väl i livet, mycket säkert p.ga det dystra läget för ungdomar på arbetsmarknaden, och därför skaffar de barn eftersom det dels ger dem en status som något mer än bara misslyckad ungdom, ett syfte med livet och någon som älskar dem villkorslöst. Dels hoppas de väl ändå inte på att det ska bli bättre läge eftersom de inte tror på att de ska få bra jobb egentligen, så då kan de lika gärna köra på.

Nu talar jag alltså om ungdomar med usel ekonomi som medvetet och aktivt PLANERAR barn i den situationen.

Att man råkar bli med barn av misstag och inte vill genomgå en abort är en helt annan sak i mina ögon.

Har en sådan i min mammagrupp. 20 år,röker,ingen utbildning,halvkriminell fader(om det nu är han...),bor hos mormor efter att föräldrarna slängt ut henne,jobbar inte eftersom hon har "ont i ryggen och hennes son Neo behöver henne hemma",matar ettårige Neo med cola och chips....
Nu väntar hon nummer två,men har inga planer på att söka jobb(eller sluta röka under graviditeten) eftersom hon får pengar av soc som hon "har rätt till,de är ju till för att hjälpa..."

Hon skaffar barn för att hon tycker om barn och för att det är mysigt typ. Hon säger att hon lika gärna kan vara arbetslös när hon är 35 så det är lika bra att satsa på barn nu när hon är ung och pigg... ''

Sen är vi unga idag allvarligt talat lite bortskämda,vi(många av oss i alla fall) har växt upp med "att det löser sig".

Jag vet att man inte ska döma andra,men jag kan inte hjälpa att jag inte vill umgås med henne eller låta min dotter umgås med pojkstackarn.

Och vad tror vi att oddsen är att hon kommer vara arbetslös även vid 35 som hon säger?

...


...

Hon lär ju bli så jävla mycket mer attraktiv på arbetsmarknaden av att ha två ungar, vara ensamstående och inte ha någon arbetslivserfarenhet överhuvudtaget när hon blivit 25 och börjar leta jobb.

Det är ju det enda sättet att föra sina gener vidare, så egentligen är det inte så konstigt att även de mindre ambitiösa och driftiga personerna vill ha barn.

Det som är synd på riktigt är ju att de intelligenta och drivna personerna (som man skulle vilja att förökade sig som kaniner, typ) skaffar 1 till max 2 barn, och ofta dessutom väldigt sent.

Hon har mer eller mindre bestämt sig för att gå på soc resten av livet.
Grejen är att hon faktiskt kunde få jobb om hon bara försökte lite. Vi gick i parallelklass på högstadiet och hon var verkligen inte dum då,tvärtom. Och här i stan är det hyfsat lätt att få jobb även för unga så jag tycker att det är så synd att hon redan bestämt sig för att det inte går.

En total brist på ambitioner och samvete i kombination med vetskapen att ju fler barn desto mer bidrag. Helt sjuk så som det svenska barnbidraget fungerar när man tänker efter.