Varför köper man en splitterny bil?

Ser man det krasst ekonomiskt är det en dålig affär att köpa nytt.

När jag bytte bil senast gjorde jag tabeller och grafer för att se var man förlorar minst pengar. Jag kom fram till att 10.000 mil och 5 år eller nyare var optimum.
Idag är 10.000 mil ingenting. Bilen jag köpte luktar tom ny.

Sant. Många nya bilar är förmodligen tjänstebilar, iafl premiumbilar. Då behöver man som "ägare" inte ta den ekonomiska smällen själv. Jag får ny tjänstebil vartannat år och kör 7000 mil under dessa två år. Bilarna har varit exemplariskt skötta och i princip som nya när jag lämnat dom.

Lånar man på huset eller lägenheten kostar en bil för 300K, 375kr i ränta varje månad eller 260kr efter skatteavdrag. Amortering tillkommer dock om banken vill det...

Varför inte... träfracken har inga innerfickor som någon sa...

En ny bil är bra för den kräver oftast inte så mycket reparation. Folk som värderar sin tid uppskattar en ny bil. Folk som värderar sin tid har ofta välbetalda jobb, så det är ett lyckat möte.

En bil för mig tar mig från plats A till plats B. Jag vill att den inte ska krångla. Jag vill att den ska vara krocksäker. Jag vill att den ska vara ointressant för biltjuvar. Eftersom min inkomst är helt rutten måste den vara billig. Som tur var hittade jag en sådan begagnad bil. Jag vrider om nyckeln och den startar. Jag är nöjd.

För mig vore den största anledningen till att köpa en sprillans ny bil att jag får välja precis den utrustning som jag vill ha.
Det är i princip omöjligt för mig att köpa en begagnad bil som har precis den utrustning som jag vill ha, det är alltid något som är är fel. Nybilsköpare är generellt så oerhört dåliga på att välja rätt utrustning, jag sliter typ håret av mig i frustration när jag kikar på begagnade bilar.

Den näst största anledningen vore den psykologiska känslan att få en bil som kommer direkt från fabriken. Allt är splitternytt och orört. (Förutom provkörningen, kortare körningar till och från lastbilen osv.)

Att köpa en (dyr) sprillans ny bil ligger nog på min "gör åtminstone en gång innan du dör lista".

Jag har gjort det två gånger men tror inte jag gör det igen, visst är det en skön känsla att sitta i en helt ny bil som ingen annan varit på och kladdat/krockat/buskört med men...

Nybilskänslan försvinner på bara något år och sedan är det den nästan nya bilen man borde ha köpt istället för den nya...

Så får man vara orolig för nya skador på bilen varenda gång man ställer den på parkeringen till stormarknaden,det finns nästan inget som är så retsamt som en skada på en ny eller nylackerad bil som man inte gjort själv.

Samtidigt så har man råd så är det ett smidigt som många påpekat att äga en ny bil när det gäller garantier osv,även om det ibland kan vara väldigt mycket som är skrivet i det finstilta som gör att garantin i vissa fall kan bli helt meningslös.

Köpte min s60 när den var 4 år med 4600 mil på mätaren. Ganska gott utrustad, classic momentum. Betalade då 140 k. Det var 2012. Känns som en okej kompromiss. Kommer nog även göra någon liknande affär nästa gång. Men det är lång tid kvar.