Problem med "skrikande" katt.

Som många här vet sedan tidigare så tog jag in en "stray" för ett tag sedan tillbaka.

(Bor inte i Sverige utan bor i ett land där det tyvärr finns allt för många av dom, dock är vi nästan säkra på att denna katt någon gång i sitt liv bott hos någon då han inte har några problem att vara inomhus eller att man leker och skojar med honom och plockar upp honom m.m)

Allt har gått jättebra och han sköter sig fint. Enda problemet vi haft är att han verkade vara lite allergisk emot den blöta maten han fick vilket resulterade i lite stinkbomber, som nu dock gått över då jag inte längre ger honom blötmat förutom de få tillfällen då han ska få något extra bra (bl.a när han varit en duktig kisse och låtit mig bada honom - han har en fallenhet att gosa omkring i sanden när han är ute och leker).

På senare dagar har dock ett problem dykt upp. Han "skriker". Han har alltid varit väldigt pratsam med mig, gosar och kurrar mycket och piper massa när jag går hemifrån (hörs genom dörren) och när jag kommer hem. Men han har börjat bli mer högljudd och oftare. Han skriker för att jag har balkongdörren stängd och han vill gå ut. Om jag öppnar så är han tyst i ca 4 sekunder innan han börjar skrika igen och hoppar sedan ner från balkongen. Han skriker när han är nere och promenerar snart iväg. Då brukar han vara tyst (så vitt jag kan höra) tills han kommer tillbaka igen, då sitter han nedanför balkongen och skriker på mig så jag kan komma och hämta honom. Dock, så fort jag släppt in honom igen så börjar han skrika och vill att jag ska släppa ut honom igen och processen börjar på nytt.

Han har dessutom börjat med något väldigt frustrerande när jag försöker ignorera honom då han skriker på mig för att han vill ut (t.ex sent på kvällen då jag inte vill att han ska ut då jag kommer hinna somna och inte kan ta in honom igen och det blir fööööör varmt för honom att springa omkring ute på morgonen innan jag vaknat) och för att jag försöker träna honom så han inte tror att jag alltid släpper ut honom om han går omkring och skriker. Vad han gör är att han hoppar upp på diskbänken och börjar dra ut alla servetter i min hållare och tugga på dom och sedan spotta ut dom och ha sönder dom i småbitar.

Jag vet inte vad jag kan göra för att få beteendet att sluta (kan vara för att jag inte är en van kattmänniska och att jag tillämpar samma träning på katten som jag gjort med mina tidigare hundar). Någon som vet vad jag kan göra för att bryta beteendet?

Han är f.ö inte kastrerad ännu. Förhoppningsvis blir han det nästa vecka. Jag vet inte heller hur gammal han är, men ca 1 år gissar vi på.

Vira en elkabel ngt var runt kattkräkets hals för att sedan dra åt. Efter ngn minut är ditt problem löst.
Om inte den enkla vägen passar min herre så kan du "spraya" vatten på katten när den skriker. Inte lika effektivt som det första alternativet men katten lär sig till sist att den inte ska jama så förbannat.

Kastreringen kommer göra susen, sedan finns alltid mediciner att komplettera med om det skulle återkomma, men.. det kostar... - läste för en kort tid sedan att katter sederas som aldrig någonsin, jag blev lite shockad.. men hankatter är inga små nallar direkt - honor är anspråkslösare liksom, så om något händer och du någon gång senare vill skaffa katt.. ta då en hona!

De är t.ex väldigt lyhörda... (ja inte alla men jag har enbart gott att säga om honkatter, hanarna brukar ha mkt mkt svårare att domesticera sig).


p.s : ge inte människomedicin till katten, utan rådgör med vet.!

Han löper skulle man kunna säga så kastrera katten så slutar den om ett tag, hormonerna kan sitta kvar upp till ett halvår. Katter kan vara väldigt känsliga för foderbyte så håll dig till de den äter vill du bytaså gör det långsamt. Passa på avmaska och vaccinera oxå.

Sen har den vart en fri själ o van gå och komma som den vill, den vet att du gör de den vill om den skriker så ja.. du har tränat den bra =)
Katter verkar inte veta vad dom vill, så lägg in en rutin kanske att kl 7 får man gå ut kl ? får man komma in, kör du stenhårt på det så skulle det kunna funka om du vill ha den fritt.

Föredrar hankatter alla dagar i veckan lugnare tycker jag.

Härligt höra att den fått ett hem =)

Och att vara konsekvent när du ska försöka få honom att sova nattetid och komma in i dina vanor.
Beroende på hur länge han har varit en straykatt så kan det ta lite tid.
Men mina har vant sig efter två till fyra veckor....hanar är då lite svårare...
Men med kasteringen så fixar det nog till sig.

Ska han få var utekatt också då bir det lite svårare...

Några mediciner lär jag inte sätta honom på. Han pratar ju bara, ser inte varför han ska behöva medicineras för det. Inte mer än att jag får anpassa mig till att ha en överdrivet talande katt och hoppas att grannarna inte kräver att jag ska vräkas pga att han går omkring och ekar mellan husen..

Hoppas verkligen att kastreringen hjälper lite. Skulle en kattkompis kunna hjälpa till? Kan det vara så att han är lite uttråkad och en kompis skulle hjälpa till med att göra honom mindre uttråkad så han inte vill springa in/ut stup i kvarten?

Det är just pga att han tidigare bott ute som jag inte vill stänga in honom i lägenheten, är trots allt bara en 2:a. Känns inte riktigt schysst att göra om honom till en innekatt bara för att det passar mig bättre.

Problemet är att jag har svåra sömnproblem och jobbar oregelbundna tider, oftast försöker jag vara i säng vid 12 men ibland kommer jag inte i säng/somnar förrän efter 4 på morgonen. Vissa dagar jobbar jag hemifrån och vissa dagar jobbar jag på kontoret. Så det är svårt att få till en 100% rutin. Dock har han lärt sig (mer eller mindre) att det inte är någon idé att försöka få upp mig innan klockan 11, för jag vägrar öppna balkongdörrn innan dess.

Det är en bra början.... Han lär sig så småningom dina vanor.
En kattkompis kanske han vill ha, men det vet man inte förrän man provat.....ta en tjej då, då blir det lättare...två hanar har lite svårare att komma överens speciellt om dom är okastrerade.
Men katter är inga flockdjur och dom sover oftast när matte/husse är på jobbet bara dom får uppmärksamhet när man är hemma.

Tycker det känns elakt dock att han bara ska ligga hemma och sova hela tiden när jag jobbar haha. Tanken var att ev åka bort till vårt shelter vi har inne i city och testa om han går ihop med någon av deras strays.

Problemet är också att jag under dagarna nästan alltid har balkongdörren öppen, så jag kan liksom inte tvinga honom att vara inne / inte hoppa ner från balkongen (balkongen är gigantisk, inga fjutt som vi har i Sverige haha - den går inte att glasa in eller nått sånt) eftersom jag inte kan ha ACn igång 24/7, kostar för mycket xD

Kanske inte är det smartaste att ta en hona om du har en hane. Även om båda är kastrerade/steriliserade så gängar dom fortfarande på varandra ibland och det kan ske under ännu mer högljudda former än du har nu. Dessutom marsar honor vilket innebär att även honan kommer skrika periodsvis, och det är inte alltid sterilisering tar bort detta beteendet (pappas honkatt marsar trors sterilisering)

Att föra ihop två pojkar är inga problem alls. Själv har vi tre pojkar där två är äldre och bröder och vi bestämde oss då för att skaffa en trejde pojke, och efter två dagars fräsande och spottande och en och annan bitchslap (inga riktiga fights, bara slaps för att markera att han kom för nära) så låg dom till slut och sov tillsammans och nu 5 månader senare skulle vi aldrig kunna separera dom.

Så ja, att prova om han funkar med andra katter är en bra idé, nästan alla katter trivs bättre med sällskap, även om det finns enstöringar även i kattvärlden. Ge det bara några dagar, inga mirakel kommer ske på en kvart. Låt dom spotta, fräsa och markera revir. Det är så dom lär sej vem som står över vem och vart varandras gränser går. Så länge det inte är fara för någon katts liv/hälsa ska du inte gå emellan. Katter tål lite bitchslaps och fräsande från andra katter, inga problem alls.

Hankatter är lättare att hantera än honkatter alla dagar i veckan enligt mej, och jag tycker nog att av de totalt 9 katter jag haft under mina 22 år (4 honor och 5 hanar) så har helt klart hanarna haft mycket trevligare personligheter och lättare att uppfostra ordentligt.