Mamma kan inte ta hand om sig själv och huset

Hej,

Jag har en utmaning som jag hoppas ni kan ge lite goda råd om. Min mamma, som egentligen inte är speciellt gammal (kring 75), har på senare år blivit dålig fysiskt vilket innebär att hon går väldigt långsamt och svårt framåtlutad. Hon har svårt att handla mat, äter dåligt mm mm. Hon bor kvar ensam i det stora hus i en svensk småstad där jag växte upp. (Jag bor numera på annan ort). Hon har alltid varit oorganiserad och gjort saker extremt långsamt. Nu förfaller både hus, trädgård samt alla rum. Högar med saker överallt. Ibland är det på gränsen till snuskigt i köket. Hon lever i en drömvärld i det förgångna och ser inte detta. Under lång tid vägrade hon att flytta. Nu kan man prata om en mindre lägenhet i alla fall, men hon säger att hon måste få undan i huset så det går att sälja först. Problemet är att det får hon aldrig. Och hon blir arg om vi för flytten på tal. Personligen är jag inte säker att det är lägenhet som gäller, utan kanske direkt till serviceboende.

Vad gör man? Hon är ju inte omyndigförklarad så man kan ju inte tvinga henne. Jag mår dåligt av att sätta min fot i huset, men det bekommer henne inte. Hennes bekvämlighet och drömvärld är viktigare än relationen till barn och barnbarn. Som information har jag syskon så jag står inte helt ensam inför dilemmat. Ska jag ringa socialen? Vi barn har funderat på att ställa något form av ultimatum, typ om hon ger oss cart blanche till flytt och försäljning av hus så fixar vi en riktig familjejul. Om hon inte går med på det så skiter vi i henne. Bra eller dålig idé?

Tacksam för alla råd!

varför låter ni inte henne bara bo kvar?

Börja med att begära hemtjänst + matleveranser.Hon kommer inte att vilja ha det heller ,men förklara att ni barn tycker det behövs.Då slipper ni i alla fall oroa er över henne dagligen.
Så småningom går hon säkert med på att flytta med.Särskilt om ni erbjuder hjälp och flyttfirma.

Tack för svar. Visst kan vi låta henne bo kvar. Men alla i hennes närhet mår dåligt av att se all skit som hon inte ser. Vi vill alltså inte besöka henne.

Hemhjälp som städar funkar inte. Högarna med grejer överallt kan inte bara slängas utan måste sorteras och gås igenom minituöst. Och det kan bara hon göra. Det har alltid varit hennes grej. Hon ber aldrig någon att göra något (som tar 5 minuter). Hon engagerar gärna alla, men ska alltid vara med i loopen själv. Så en sådan simpel sak som att duka ett bord tar minst en halvtimma.

Hon är vuxen och, som du säger även myndig. Med rätt att styra över sitt eget liv. Om du har märkt att hon inte ens vill prata om en flytt, hur tror du då att hon skulle uppleva en? Skulle hon psykiskt må sämre eller bättre av att alla hennnes barn gick emot henne?

Du känner ju självklart situationen bäst själv Men jag skulle nog ha underlättat hennes situation i huset istället. Kanske samla ihop syskonen och åka dit för att städa/röja, hämtjänst tror jag skulle vara något att satsa på.

Förstår att det är plågsamt att se sin mamma och huset förfalla. Att ställa ultimatum tror jag inte fungerar och det verkar inte heller riktigt snällt även om anledningen är att det är svårt för er att leva med hur det är. Jag hoppas att någon annan kan komma med mer råd.

Hjälp henne få undan prylarna - antingen genom flyttföretag eller egen svett. 75 år är långt ifrån ung och att hon lever än är en blessing. Skicka in henne på ett hem, som du kollat upp ordentligt innan bara. Finns riktigt fina sådana, där hon kan smälta in tills döden blir ett saknat mål

Det är bara att ringa kommunen och begära att hon måste få hemhjälp.

Men ni ska ha en rimlig anledning till det, för kommunen vill bara spara in på allt och om de inte är övertygade om saken så blir det svårt.

Anledningar kan ex vara: Att hon inte kan skaffa hjälp själv om hon behöver sjukvård.
Att hon inte klarar av att sköta sin medicinering. Att hon inte klarar av att äta eller sköta sin hygien.
Att hennes livsföring kan innebära en säkerhetsrisk. ( glömmer spisen på, kan inte gå ordentligt i trappan osv..)

Vet fall där 95-åringar blivit nekade serviceboende och hemtjänst. Allt beror på den äldres kondition.

Skaffa henne en Älskare eller Sambo/särbo. Då kanske det skulle bli fart på städandet!

Om jag bortser från några tramssvar så verkar det som att försöka fixa hemhjälp och städhjälp är det som ni tror mest på. Jag håller med om att det låter bra, men jag har idagsläget svårt att tro att städhjälp fungerar då hon vill lägga sig i vad som ska sparas. Vad som behövs är en rejäl container och en mycket grov snabbsortering av vad som ska sparas.

Men hallå det är HENNES hus HENNES liv är hon inte senil och en stor fara för sig själv och andra så låt henne vara ifred för fasen.
Fixa hem mat åt henne om det behövs och hon vill , fråga om hon VILL ha någon hjälp, kryper det kackerlackor på golven, äter mössen på brödet?

Så respektlöst kräva saker av folk i den åldern hon har gett er massor ge tillbaka i villkorslös kärlek utan att döma.

Som det låter så börjar hon definitivt få svårt att hålla ihop vardagen. Hur funkar hon mentalt? Är hon klar och har koll på vad som händer? Det är svårt att få hemtjänst bara så där utan det måste behovsprövas och det brukar inte kommunen vilja göra förrän något händer som ställer saken på sin spets. En väg framåt är att hon ställer sej i kö för äldreboende. När jag föreslog min far något sånt så trodde han att det rörde sej om en låst institution med golv- och väggfasta betongmöbler där folk i tvångströjor skriker så ögonen poppar ut hela dagarna. När han blev klar över att det var en vanlig lägenhet men med lite mer organiserad tillsyn så ställde han sej i kö direkt. Det kanske skulle kunna vara en väg framåt?