2013-05-09, 01:28
#1
Jag är så trött så jag vill kräkas. Eller så är det också magkatarren som spökar... Jag och min sambo, sen 6 år tillbaka, har en dotter på 1 år. Eftersom jag är arbetslös och sambon har jobb så har jag varit hemma med barnet hela tiden. Hon har för det mesta varit lätt att ta hand om då hon alltid somnat lätt om kvällarna och sover hela nätterna men det kommer ju förstås perioder då ingenting fungerar.
Just nu så har hon en period då hon är svårsövd och vaknar om nätterna ibland och det är såklart jag som får ta hand om det då. Min sambo har inget tålamod och blir arg när hon tjorvar. Gnäller om att han "aldrig får slappna av eller sova". Hon känner ju självklart av att han blir uppretad och sur så då sover hon ju inte lättare för det heller. Min sambo förväntar sig alltid att jag ska ta över när han inte orkar och det gör jag ju alltid då jag inte vill att min flicka ska bli ledsen för att pappa är sur och irriterad. Men påpekar jag åt honom att han måste lära sig att ha tålamod osv så är jag dum i huvudet och ska hålla käften.
Han jobbar hela dagarna, kommer hem, lagar middag och slänger sig på soffan eller drar iväg och gör andra aktiviteter på kvällen. Jag får tjata om att han ska leka med dottern eller andra saker mesans han bara vill twittra och leka med sin mobil som han är helt besatt av... Han är en snäll pappa men LAT! Värst av allt är att han tror att jag har det så jävla lätt!
Bara för att jag "går hemma hela dagarna" så betyder det inte att jag inte har det sjukt tungt ofta. Jag kan aldrig äta ifred, skita ifred eller vila. Eftersom han är så pass mycket borta om kvällarna också så hinner jag nästan aldrig slappna av. Och även om det är hans nätter och mornar med dottern så får jag ju ändå kliva upp och hjälpa till för att han inte klarar det. Han har massor av egentid medan jag inte har någon. Ändå ska jag ha dåligt samvete om jag får sova ut en jävla morgon. Det är han själv som väljer att springa ute och ränna istället för att vila...
JAG ÄR BARA SÅÅÅ TRÖTT! Jag älskar att vara med min dotter men jag är trött på att min sambo verkar tro att jag inte har någon rätt till sömn eller lugn och ro för mig själv bara för att jag är hemma. Han kommer vara pappaledig i sommar när jag jobbar men hur fasen ska det gå?! Han har ju inget tålamod eller ork till något när det blir lite jobbigt! Ser framför mig om hur jag kommer få kliva upp om nätterna för att han inte pallar pressen.
Vad fan ska jag göra? Jag känner mig som en ensamstående mamma med sambo...
Vill även tillägga att jag tar dottern varje morgon och natt på vardagar då han jobbar plus söndagar men dessa diskussioner dyker alltid upp på helger och långledigheter (varannan dag) då det är hans tur att ta nätter och mornar. Då han alltid gnäller om att han inte orkar och förväntar sig att jag har mer ork. Det stora problemet är att han har inget tålamod! Han blir uppstressad och sur när dottern vaknar och gråter och tjorvar. Då blir det automatiskt mitt jobb direkt inget går som smort...
Just nu så har hon en period då hon är svårsövd och vaknar om nätterna ibland och det är såklart jag som får ta hand om det då. Min sambo har inget tålamod och blir arg när hon tjorvar. Gnäller om att han "aldrig får slappna av eller sova". Hon känner ju självklart av att han blir uppretad och sur så då sover hon ju inte lättare för det heller. Min sambo förväntar sig alltid att jag ska ta över när han inte orkar och det gör jag ju alltid då jag inte vill att min flicka ska bli ledsen för att pappa är sur och irriterad. Men påpekar jag åt honom att han måste lära sig att ha tålamod osv så är jag dum i huvudet och ska hålla käften.
Han jobbar hela dagarna, kommer hem, lagar middag och slänger sig på soffan eller drar iväg och gör andra aktiviteter på kvällen. Jag får tjata om att han ska leka med dottern eller andra saker mesans han bara vill twittra och leka med sin mobil som han är helt besatt av... Han är en snäll pappa men LAT! Värst av allt är att han tror att jag har det så jävla lätt!
Bara för att jag "går hemma hela dagarna" så betyder det inte att jag inte har det sjukt tungt ofta. Jag kan aldrig äta ifred, skita ifred eller vila. Eftersom han är så pass mycket borta om kvällarna också så hinner jag nästan aldrig slappna av. Och även om det är hans nätter och mornar med dottern så får jag ju ändå kliva upp och hjälpa till för att han inte klarar det. Han har massor av egentid medan jag inte har någon. Ändå ska jag ha dåligt samvete om jag får sova ut en jävla morgon. Det är han själv som väljer att springa ute och ränna istället för att vila...
JAG ÄR BARA SÅÅÅ TRÖTT! Jag älskar att vara med min dotter men jag är trött på att min sambo verkar tro att jag inte har någon rätt till sömn eller lugn och ro för mig själv bara för att jag är hemma. Han kommer vara pappaledig i sommar när jag jobbar men hur fasen ska det gå?! Han har ju inget tålamod eller ork till något när det blir lite jobbigt! Ser framför mig om hur jag kommer få kliva upp om nätterna för att han inte pallar pressen.
Vad fan ska jag göra? Jag känner mig som en ensamstående mamma med sambo...
Vill även tillägga att jag tar dottern varje morgon och natt på vardagar då han jobbar plus söndagar men dessa diskussioner dyker alltid upp på helger och långledigheter (varannan dag) då det är hans tur att ta nätter och mornar. Då han alltid gnäller om att han inte orkar och förväntar sig att jag har mer ork. Det stora problemet är att han har inget tålamod! Han blir uppstressad och sur när dottern vaknar och gråter och tjorvar. Då blir det automatiskt mitt jobb direkt inget går som smort...
__________________
Senast redigerad av troubleice 2013-05-09 kl. 02:00.
Senast redigerad av troubleice 2013-05-09 kl. 02:00.