Citat:
Ursprungligen postat av
Flu
Mer bra skönlitteratur:
Safari Club och Rädslans geografi av Anja Snellman. Mycket bra, särskilt den första.
Äntligen en tråd värd namnet.
Maria-Pia är ett måste. Skrivit flertal böcker, alla lika bra.
Lodenius också ett absolut måste. anna-Maria tror jag hon heter, och Lööw är liksom ett måste hon också.
Vidare : Safiya Hussaini, "dömd att stenas" om den afrikanska rasismen där kvinnor hatas och innan hatet blomstrar behövs ju segregeras ordentligt, eller diskrimineras åtminstonde, eller kanske islamistiska förtecken där i denna bok om stening och mäns lust att dominera och framföra vart skåpen ska stå.
(som många kvinnor tar efter, p.g.a de tidealiserats)
Du har boken "jag kallade det aldrig våldtäkt (kanske stället frändskap) av Josefin Grände, som inte är feminism, utan mer snyft och snuff, retaliation-förnekelser för dem som har svårt erkänna var hatet börjar, för någonstans börjar det.
Kanske när man inte känner sig älskad nog? på skalan.. ?
finns många olika skalor, det vet man när man lodat i feminist-litteraturen, hur slakt det är med sammanhållningen (obefintlig)
Kajsa Ekis Ekman är ett absolut måste! kanske en av Sveriges enda kvarlevande feminsiter som tar blad från mun.
Läs också Lars Åke Augustsson, " nära döden" eftersom usa:s feminism är ett märkligt släkte, helt för sig själv.. dvs splittrade och omhuldande öga-för-öga-mentaliteten. De kan inte sluta hata utan drar fram feminist-kortet att vidmakthålla extremkonservatism, för nationernas bästa.
Mycket obehagligt ämne tycker jag, när man iaf läser Lydia Cacho, att starkt rekommenderas. De sexpositiva.. gör allt för att killa sina pungar, eftersom de vet att de blir vräkta utan inkomster om de inte håller sina entrepenörsskap i "ordning" (oordning)
japp.. och så Bruno Manz : "fångad av hakkorset, många föräldrars snyfthistorier om deras gullungars äventyr.., tragisk bok, med definitiva korrelationer till den *äckliga feminismen, själva ledstjärnan i konsten att hata sin mamma, pubertala utvecklingar har normen "att hata, det skulle och verkar vara föredömligt, på allför skrämmande många , så klart strategiska vis.
Men Boethius MariaPia och Ekis Ekman, samt Lodenius, dem ska man ha läst minst tre gånger.
då deras böcker är oerhört djupa och svåra. Feministisk litt. kan också vara alvtegen, "skam" bland djungeln av böcker, finns ju minst 100 000 feministisk litteratur mer, dock inte lodande, som boethius och ekis ekman.