Är det moraliskt förvarsbart att skattefuska och/eller bidragsfuska?

Är det moraliskt försvarbart att skattefuska och/eller bidragsfuska? I vilken omfattning? Vilka bidrag? Hur mycket skatt? Beror det på vilken kommun man bor i? Vilket land? Är bidragfusk mer okej än skattefusk och vice versa?

Osv...

Själv kan jag väl tycka att det är moraliskt försvarsbart att försöka undanhålla så mycket utav sig egna inkomst som möjligt från staten, men att det är mindre acceptabelt att försöka fuska till sig pengar som inte riktigt kan ses som ens egna, t.ex. genom bidragsfusk och avdragsfusk. Fast vissa kanske ser det som ett sätt att ta tillbaka sina pengar från staten.

Skattefusk: Tycker inte det är rätt. Dock till en viss grad, såsom om man är egenföretagare och tar ett inköp via företaget för att slippa moms - Fine. Större dåd är, trots orättvis och hel-idiotiskt skattesystem, inte ok enligt mig. Hålla pengarna utomlands kräver både diciplin, lite fiffel samt är jobbigt - men är enligt mig försvarbart. Redovisa fel / deklarera fel - inte ok. Osv..

Bidragsfusk: NEJ! Blir arg bara jag tänker på det.. End of story. ALDRIG försvarbart. Om folk gör det, är det för dom inte har någon egen ambition eller är smått utvecklingsstörda, men aldrig försvarbart.

Så länge jag inte stjäl tillbaka mer pengar än jag blivit bestulen på anser jag det vara moraliskt försvarbart.

[Jag vill inte vara den som är den, men jag är nästan säker på att det redan finns några trådar om ämnet. ]

OnT
Ja, det är försvarbart på alla sätt och vis. Med tanke på allt fjanteri som ens skattepengar går till idag och hur lite som faktiskt läggs till något hyfsat vettiga ändamål, så är det en skymf att stödja dagens regim. I slutändan så är det ju staten som påtvingar människor det här systemet och inte tvärtom. Hade det varit så att frivillig secession var tillåten så hade det varit en annan sak.

Okej visst, har man parasiterat på andra människors pengar så kanske man bör fundera på att ge lite tillbaka till samhället också. Fast då finns det samtidigt bättre sätt att gå tillväga för kunna gottgöra för detta än att lägga pengarna till staten.

Det här tycker jag var ganska bra skrivet. Du har dock glömt bort räntan.

Det är din plikt att betala så lite skatt som möjligt.
Det är moraliskt fel att tvinga folk att avstå från sitt produktionsresultat.
Människan är en fri varelse som bestämmer över sinn egen kropp och allt som kroppen producerar.


Det är moraliskt fel att bidragsfuska.
Nu hjälper bidragsfuskarna till att knäcka det omoraliska skattesystemet men det är fel.

Frågan är snarare om det är moraliskt försvarbart att betala mer i skatt än man absolut måste.

Bidragsfusk är lite svårare. Å ena sidan kan det uppfattas som en legitimering av bidragen att folk jobbar hårt för att komma åt dem. Å andra sidan så tänker jag oftast att det är bättre att A-lagaren Tompa får mina pengar än att Fredrik Reinfeldt/random kommunalråd får dem. Vi vet precis vad Tompa kommer att göra med pengarna, och det han gör skadar bara honom själv.

Detta kan fungera som en någorlunda måttstock. Dock bör man räkna in statliga tjänster man eventuellt tar del av; såsom infrastruktur, utbildning, vård etcetera. Tar man del av samhället utan att bidra stjäl man indirekt från sina medmänniskor, oavsett hur mycket man poängterar svenska statens ineffektivitet och onödiga slöseri på många håll.

Personligen ser jag det dock som rätt onödigt att skattefuska för att kunna leva i överflöd. Jag är för en frivillig samt positiv altruism hos så många som möjligt, mig själv inkluderat såklart.

Lite unfair statement. Du går aldrig till läkaren, kör bil/har suttit i en bil som kör på en motorväg, sätter dig i en park, gått i gymnasiumet, på universitetet (tvek för din del iofs) eller de miljoner andra sakerna som skattepengarna går till? Finns nog få som hatar skatt, speciellt progressiv skatt, som jag - men att inte ha lämnat landet och undersökt vad som skulle vara annorlunda är bara dumt. Därför undrar jag om du räknat på vad du blivit "bestulen" på - vilket du själv anser. Bidrag, för de som inte behöver dom, är aldrig ok. Det är REN stöld från allmänheten. Inga men. För att vara ärlig så är de 30% för låginkomsttagare en mycket rimlig skattesats i relation till vad vi får.
Inga dyra försäkringar, inga dyra läkarbesök, inga inkomstbaserade tullar på vägar (Sthlms tullar är för miljöskäl bör tilläggas), inga privata parker i städer, endast för de som bor runt om, osv..osv..

Skulle nog bli mer än dina fjuttiga 30% kan ja lova..

Har du ens funderat på vad det skulle kosta för Sverige i den senaste finanskrisen. FÖR dig, den senaste finanskrisen, om inte vi skulle haft den monetära politik som vi har idag för skattepengarna i ärendet. Du skulle inte bo som du gör idag iaf.. Folk tror vi blev påverkade mycket av finanskrisen. Att folk blev av med jobbet pågrund av andra skäl än endast det bidrag till företag som drogs in. Sverige klarade sig jävligt lindrigt undan.

Det är endast de som beskattas 45-58% som jag anser är fel. Samt 50% på bonus.. Samt realiseringsvinster på 50%... Nu blir ja arg igen..

Dock blir jag som mest arg på folk som tror dom har blivit bestulna, men själv knappt tjänar någonting eller bidrar till något - ens försöker bli framgångsrika (vilka är de som FAKTISKT blir bestulna) - och går på bidrag för helt fel skäl. Ljuger, slappar och är, som sagt, smått utvecklingstörda. Där bör staten istället införa utvandringsarbetskraft. Är dom nöjda med sina bidragspengar, inte "kan" få jobb i sverige -> Skicka idioterna DIREKT till nåt annat land.

Vem fan vill inte få bidrag, på nån annans bekostnad, inte behöva göra ett skit och bara chilla.

Ja, att ta tillbaka din plånbok från den som rånar dig är helt och hållet moraliskt försvarbart. Det handlar i grund och botten om självförsvar. Sen måste man även se det praktiska i att om 10 beväpnade personer rånar dig så kanske du bör ge upp utan att streta emot. För ditt eget bästa.

Jag tror du har fått det här lite om bakfoten. En tjänst du tvingas betala för och sedan väljer att använda(dina pengar är redan borta vid det här laget) är tillräckligt för att rättfärdiga tvånget att betala från början? Det låter mäkta konstigt må jag säga. Var är den logiken acceptabel någon annanstans förutom i ett statligt sammanhang?

Redan på det offentliga BB blir ni satta i skuld till staten. Att se det som att man måste betala tillbaka denna skuld - för annars är man "omoralisk", tycker jag är at ha ett religiöst förhållningssätt till moral och principer.

Vill ni inte ha staten bör ni göra vad ni kan för att underminera den. Däremot kommer det en risk med att gå på bidrag, nämligen att man blir beroende av det. Det är väl där jag skulle säga att moral kommer in - i form av självdisciplin.