Förhållandet mellan BILBUDGET/ÅRSLÖN

Hej,

Vad tycker ni ær rimligt att lægga på bil, eller egentligen vad kan man lægga som mest på bil utan att behøva leva på existensminimum før att glida runt i stan?

Har hørt att en årsløn ær max vad man skall lægga på bil, brutto eller netto? Tycker nog man skall gå efter nettolønen - då det ær trots allt pengar som du kan røra dig med..

Slipp ränta och gå efter vad du har på banken :-)

Finns ingen tumregel. Fråga dig själv: vem vill du imponera på? Polare, brudar, ditt ego?

Innan du köper en bil för 400k, räkna på hur mycket stålar du har kvar varje månad istället. Räcker det till avbetalning och försäkring?

Jag ser till att kunna amortera värdeminskningen, dvs restvärde - kvarvarande lån = ~0 när bilen nu är ca 3 år. Det förutsätter förstås att man vårdar den väl och inte råkar ut för nåt som påverkar värdet på bilen samt att begagnatpriserna inte förändras radikalt negativt av det allmäna ekonomiska läget.. Det för att kunna köpa en ny efter ca 5 år utan att för varje biluppgradering få större och större lånebelastning.

Då har jag också möjligheten att minska amorteringen om räntan drar iväg såpass mycket att jag inte klarar grundamorteringsplanen+högre ränta samtidigt och får då istället räkna med att behålla bilen längre...

Hur du än finansierar så måste du räkna ut vad du får för månadskostnad och fundera på om du kan avvara den summan ur din nuvarande ekonomiska situation samt hur du löser det om läget förändras på ett eller annat sätt.

Man skall vara medveten om att köpa bil (i synnerhet om man köper "körglada" bilar) är i princip alltid en ekonomiskt dålig affär, i synnerhet vid köp av fabriksnya bilar. Sunt förnuft säger hursom att det är bäst att köpa en bil som har gått runt 2k mil. Men personligen tycker jag att det är fett nice med en ny bil, dock kostar det att ligga på topp.

Så du måste fundera på om det är värt att kasta ut pengar på körglädje och/eller kukförlängare eller finns det andra bättre sätt att billigare nå målet?

Jo, en sak till, ha tålamod och ge processen tid med vad du väljer för bil. I synnerhet dyra/nya bilar.

Skaffa en exklusiv klassiker som inte sjunker nämnvärt i värde. Den kan du glida med vid väl valda tillfällen och köpa en billigare bruksbil att frakta röven i till vardags.
Ny bil är bara vansinnig kapitalförstöring.

Det spåret har jag varit inne på, køpa ny bil har aldrig varit ett alternativ.
M3 CSL och 360 CS ær bilar jag kollat på ganska længe, som legat på samma pris vældigt længe...vet dock inte vad man ræknar med før ægandekostnadet/år men køper kontant nær det væl gæller.

Men det beror ju helt på vad man ska ha bilen till?
Entusiastbil, visst förlorar du mindre på en klassiker som kanske t.o.m. kan öka i fasta tal så småningom, kostar gör det ju alltid ändå med ränteförluster, försäkringar, skatter och service mm.
Frakta arslet bil, då är ju en M3 CSL eller 360 CS knappast nåt klockrent val, då servicekostnader och underhåll med råge lär överstiga värdeminskning och övriga kostnader för en standardbil.

Vad är då lämpligt att lägga sett till vad man tjänar, hur långt är ett snöre?
Finns ju hur många parametrar som helst att ta i beaktning, hur mycket kostar boendet, hur mycket finns sparat, ska det vara ett investeringsobjekt eller ska bilen användas till vardags, ska den behållas länge osv. osv.
Årsinkomsten är tämligen ointressant utan att veta övriga parametrar.

Jag kan tycka att det är bra att casha allt i livet om man kan utom hus då vilket är en omöjlighet, åtminstone för oss som bor i Stockholm. Personligen lade jag ner ungefär 40% av min nettoårslön när jag köpte bil som jag hoppas kommer hålla i åtminstone 6 år till (18000 mil). Jag hoppas att jag köpte en vettig bil (Avensis) vilket förhoppningsvis gör att jag kan hålla driftskostnader utöver bensin relativt låga - och det är ju också en faktor man måste ta med.