Citat:
Ursprungligen postat av psyDuck
viskositeten på kaffet ändras när det får stå länge, vattnet dunstar och det blir tjockare, speciellt när det värms på flera ggr. Detta leder till att när det värms upp igen i mikron och når kokpunkten så har "bublorna" som bildas i botten, och normalt brukar stiga till toppen, nu ingen möjlighet att stiga pga den det "tjocka" tunga kaffet. Bubblorna samlas på botten av koppen och blir allt fler, de slås allteftersom ihop till en jätte bubbla som får blir allt större. När den jättebubblan blivit tillräckligt stor och fått tillräckligt med lyftkraft för att bryta sig igenom kaffet och stiga till toppen gör den det med dunder och brak. Det är detta kraftiga "PLOPP" och allt splitter av kaffet som faktiskt nästan kan uppfattas som en explosion. Jag antar att hon inte hörde något kokande innan, utan de kom plötsligt? Detta händer inte alltid, bara när omständigheterna är de rätta, dvs rätt viskositet på kaffet och snabb uppvärmning. Vill man kan man dock återskapa fenomenet genom att värma, låta svalna och återvärma kaffet tillräckligt många ggr, för eller senare brukar det "explodera"
Nu vet du.
Principiellt delvis rätt och delvis fel. Vi börjar med det direkta felet: "Bubblor som bildas vid botten". Med mikrovågsuppvärmning så finns ingen anledning att bubblorna ska bildas vid botten som de gör i en gryta. Ok, trots att värmen inte tillförs primärt via koppens botten och mantel så vill bubblorna gärna ha en yta att starta ifrån men det går ju minst lika bra med manteln.
Annars stämmer det ju att hög viskositet gör att vätskor man kokar både på spisen och i mikron stänger inne bubblor och låter dem samlas till större innan de bryter vätskeytan vilket ger mer stänk samt att det hindrar konvektionen så att man får lokala temperaturkoncentrationer. Dessutom är ju inte uppvärmningen i mikron riktigt jämn utan strålningen har bukar och noder vilket vi kan se i experimentet med chokladpraliner som omtalas här:
http://www.nyteknik.se/popular_tekni...icle267650.ece
Hög viskositet och detta talar för din hypotes.
Problemet är bara att kaffe inte har så hög viskositet att det hindrar konvektionen. Du säger att det kan få det efter indunstning men hej, sådan uppkoncentration är ju inte realistisk. Ingen låter koppen stå så att det ens avdunstar halva volymen på långa långa vägar.
I brist på fakta på nätet så gjorde jag en egen relativ mätning av viskositeten hos bryggkaffe (sådant som man dricker på en brygga vid sjön). Mätmetoden ger bara ett relativt mått, inte i absoluta tal såsom cP, cSt e dyl. Here we go:
Kaffe: Gevalia ekologisk mörkrost, normal styrka.
Vatten: Oväsentligt.
Mätapparatur: Liten rackarns tratt som följde med ångmaskinen jag fick när jag var liten. Den koniska trattdelen: Ø 38, h 30 mm. Utloppshål Ø~1,7 mm via 30 mm lång pip. Konans volym~11 cm³.
Klockning med mobilens tidtagarur, förstås inte jätteexakt men hyfsat.
Jag tog en skvätt kaffe som stått och svalnat i ett par timmar, en kopp vatten och mätte båda till c:a 22 ºC (temperaturen har ju stor inverkan på viskosteten). Ingen mjölk, inget socker. Fyllde tratten med ett finger för pipen och klockade tiden för vätskan att sjunka från trattens brädd till pipens början (startade tidtagningen med vänster hand samtidigt som jag släppte höger långfinger från pipen). Tömningstiden ger ett relativt mått på viskositeten men tar inte hänsyn till icke newtonska egenskaper såsom dilatans, tixotropi, pseudoplasticitet etc. Kaffe kan likt vatten förväntas vara en newtonsk vätska och dessutom spelar inte icke newtonska egenskaper någon roll för grundfrågan.
Resultat av fyra körningar vardera:
Tömningstid (s)
Vatten 3,51; 3,51; 3,83; 3,74 medel 3,65 s.
Kaffe 3,69; 3,91; 3,98; 3,75 medel 3,83 s.
Inte så stor skillnad va? Som jämförelse testade jag Änglamark olivolja som tog 40 s.
Enligt
http://www7.slv.se/Naringssok/ har vanligt bryggkaffe 99,6 % vatten och espresso 97,8 %. Tillsats av grädde eller socker kan säkert höja viskositeten något men jag tvivlar på att det räcker för att hindra konvektionen.
