Ta tag i mitt liv? Datorspelsberoende?

Vaknade för en stund sedan och hade en ganska konstig dröm.

Drömde att jag var med mina polare ute på krogen och träffade en brud, jag var riktigt social och jag uppfattade mig själv i drömmen som om att jag hade tränat på att vara social.
Jag utstrålade väldigt mycket självförtroende och välmående, var snyggt klädd och hade en söt tjej och jag uppfattade mina polare som att de ville vara mig, vara i mina skor, att jag hade lyckats med mitt liv.

Kanske låter dumt, men detta blev lite av en ögonhöjare för mig.

Men jag är väldigt osocial, jag lever helt framför datorn. Jag har inte många vänner kvar för att jag har gjort uppoffringar för spelet. Jag har inte velat skaffa tjejer eftersom jag då inte skulle få spela lika mycket, eller kanske inte ens få spela alls. Jag har en väldigt konstig dygnsrytm, jag är oftast vaken en natt och en dag, sover en natt och sedan vaken en natt och en dag igen.

Men jag finner heller inget att göra i verkliga livet, det är inte spännande. Jag är arbetslös och vad ska jag göra i de fall mina polare jobbar? Vad finns det att göra en vanlig vardag?
Jag bränner nästan inga pengar på spelandet, och eftersom jag inte heller är ute så ofta, så bränner jag nästan inget där heller, jag har inget större behov av pengar eller att jobba.

Har ju också många polare på internet där vi är riktigt bra vänner, nästan som om man vore real-life vänner med vissa.

Jag har någon gång uttryckt mig att jag valt att leva såhär, det har jag ju också på sätt och vis, men kanske lurar jag mig själv? Kanske har jag inte hittat min roll i livet och flyr till internet? Jag är inte heller så säker på att jag har ett problem, om jag gillar det jag gör och trivs med det?
Njae..jag är lite förvirrad. Kanske borde jag sitta mindre framför datorn, men det är jag väldigt säker på att det är omöjligt att göra.

Det är inte omöjligt. Det som är omöjligt är att intala dig att du kan spela mindre, det är sluta helt som gäller.
Iaf till en början, gå till ett gym osv bygg upp självförtroendet igen, ta kontakt med gammla vänner eller kanske någon av dina datapolare.
Det går ju att umgås med dem också och troligtvis är de flesta av dem inte lika insnöade som du och går ut o festar lite då och då tex.

Som denne talare skrev ovanför, sluta helt! Jag förstår ditt problem, jag har förlorat vänner pga spelande, nog spelar jag lite då och då, men jag umgås fortfarande inte med folk. Jag har lärt känna nya nu som jag ska börja med, men om du inte har självförtroende, självkänsla osv, börja gå hos en psykolog/psykiatriker/kurator? Jag kan skriva mer men kommer inte på för tillfället. PM:a mig om du vill skriva något, jag kan ge tips osv. Hoppas det blir bra! Det kommer det!

Umgås med vänner genom dator är ju helt klart en ny trend som du inte är ensam om.
Jag skulle vela dra det så långt som att det är det som gäller i den nya generationen.

Jag förstår inte heller "datorspelsberoende" vad det är för påhittat trams, jag menar finns det "tittatvberoende" samt "facebookberoende" också då eller?

Visst kan det vara en fördel att ha lite vänner utanför internet också, men allt är inte svart eller vitt.

Det är absolut inget trams, att det rör sig om ett beroende kan jag och alla andra som tagit sig ur det skriva under på.
Jag har skitit i arbete, vänner och familj, och alla mina andra åtagande för att spela.
Jag har även sumpat en av de bättre tjejerna jag träffat, samt brännt några mindre viktiga förhållanden.
Nu var det inte svårt för mig att aktivt sluta, jag ledsnade helt enkelt på spelen som fanns tillgängliga, 7år cs, 5år wow är de stora bovarna men jag har spelat det mesta av de största spelen.
i dagsläget kan jag bara spela bf3 utan att fastna, jag köpte tex diablo3 och fastnade direkt i blizzard gemenskapen tack vare delad wow friendlista och nötte sönder spelet under ett par veckor.

Så att påstå att det inte är ett missbruk är bara okunskap eller en försvarsmekanism för att du inte vill erkänna ditt problem.

Du har ju skrivit här förut om din sociala fobi. Kanske din dröm är en inre längtan hos dig efter att fungera ute i samhället. Klart att den biten inte är spännande i början, ingenting är spännande förräns man har satt upp mål och ibland kan det ta lite tid att komma underfund med dem.

Alla vill nog ha någon att lära känna på djupet och som lär sig förstå en själv, någon att få ge och ta ihop med. Säkert skulle en ev flickvän låta dig få spela också, om du nu ens skulle vilja fortsätta med det när du har henne

Kanske har du problem, kanske är ditt spelande en flykt och inte ett eget val, kanske inte. Ta reda på det så slipper du fundera.